Kina är i dag den största kunskapsproducenten i världen räknat i antal vetenskapliga publikationer. 2019 var Kina den femte största samarbetspartnern för Sverige i termer av vetenskapliga sampublikationer. Parallellt med det ökande antalet svensk-kinesiska forskningssamarbeten har även diskussioner kring farhågor med akademiska samarbeten med kinesiska aktörer intensifierats.
Bland annat rapporteras det i media (Universitetsläraren, Universitetsläraren, SVT, Fokus) om att det pågår spionverksamhet och stöld av forskningsresultat på svenska lärosäten. I en artikel i Utrikesmagasinet beskrivs också den gradvis försämrade akademiska friheten och ökade politiseringen av forskningen i Kina de senaste åren.
Genom att införa sanktioner mot europeiska forskningsinstitut och forskare, däribland en svensk, har Kinas regering ytterligare instrumentaliserat akademisk forskning och samarbeten. I Europa och USA pågår en intensiv och bitvis hätsk diskussion om huruvida företag, forskare och andra aktörer bör verka i eller samarbeta med Kina, givet en ökande totalitär ordning och förtryck av folkgrupper eller oliksinnade.
I Nederländerna, Sverige, Storbritannien och Tyskland har det nyligen tagits fram generella riktlinjer för internationellt akademiskt samarbete och i vissa fall med särskilt fokus på Kina. Arbetet är främst pådrivet av den akademiska sektorns egna erfarenheter och behov men är också delvis en reaktion på medierapporteringen om utmaningar med svenska och europeiska forskningssamarbeten utomlands, framför allt i Kina.
Sådan rapportering är en viktig del av ett öppet och demokratiskt samhälle men samtidigt är det inte bra om det leder till xenofobi eller överdrivna reaktioner som undergräver våra demokratiska principer och den öppenhet som tjänat akademin väl.
Nyligen skickade professorer, inklusive Nobelpristagare på Stanford och Berkeley ett öppet brev till det amerikanska justitiedepartementet och beskrev sin oro för just detta.
I Europa har EU-kommissionen under de senaste två åren drivit ett initiativ (EU KNOC) för ett ökat utbyte, kunskapsbildning och medvetenhet om utmaningar och möjligheter med forskningssamarbete med Kina. I detta arbete ingår det att identifiera viktiga vetenskapliga områden och risker associerade med dessa samt att skapa riktlinjer för hur EU ska förhålla sig till Kina.
Medan de ovan beskrivna riktlinjerna kan öka medvetenheten om komplexiteten i samarbeten med kinesiska aktörer är de oftast till sin natur inte tillräckligt specifika eller för ”kategoriska” för att hjälpa forskare samt lärosäten med konkreta beslut.
Lösningen kan inte vara svarta listor som med en bredsida dömer ut eller till och med förbjuder utpekade forskningsområden för samarbeten med Kina. Områden som definieras som oproblematiska kan ha problematiska projekt och vice versa.
Som det tydligt framkommit i diskussionerna på EU-nivå så finns det ett behov att fortsätta arbeta med Kina inom forskning. Tittar man i bibliometrin har merparten av svenska och europeiska samarbeten med forskare i Kina också en vetenskaplig nytta. Nästan 99 procent av världens vetenskap produceras utanför Sverige. Kina stod för mer än 20 procent av världens vetenskapliga produktion förra året och totalt samförfattades över 20 000 svensk-kinesiska publikationer 2010–2019.
Dessa sampublikationer hade betydligt högre genomsnittliga citeringsgrader än publikationer med bara författare från svenska lärosäten, något som för övrigt gäller internationella sampublikationer generellt. Svensk forskning har således stärkts genom internationella utbyten och genom att duktiga forskare och studenter, däribland från Kina, arbetar och studerar i Sverige.
Samarbeten, särskilt inom samhällsvetenskap och humaniora, blir dessutom allt viktigare för att förstå ett Kina som rör sig i ökande utsträckning mot ett radikalt annorlunda styrelseskick än det västerländska och som dessutom visar tecken på att sluta sig alltmer mot omvärlden.
Givet det alltmer komplexa vetenskapliga landskapet och betydelsen av internationella samarbeten fokuserar vi i vårt arbete på att tillsammans med forskare, finansiärer och universitetsledningar utveckla ett kunskapsbaserat förhållningsätt för dessa. Även om de flesta vetenskapliga områden verkar vara möjliga att samarbeta inom kan alla föra med sig risker eller utmaningar av olika slag, vilket inte är ovanligt i internationella forskningssamarbeten. Dock kräver situationen och Kinas växande globala inflytande en ökad medvetenhet och transparens om vilka utmaningarna är och en förbättrad kontextförståelse.
Några av de förhållanden som svenska forskningsaktörer har att förhålla sig till är å ena sidan ökad politisk och ideologisk kontroll i Kina samt avsaknad av reciprocitet i vissa utbyten. Å andra sidan är det viktigt att förstå Kinas betydelse för att tackla globala utmaningar samt vikten av att värna om långsiktiga och förtroendeskapande samarbeten och utbyten.
Några viktiga aspekter som lärosäten och forskare i Sverige brottas med är:
- Att skapa förutsättningar för att kunna bedöma utmaningar och möjligheter. Utmaningar diskuteras ofta i termer av olika risker, till exempel nationell säkerhet, datahantering eller etik. Risk är dock ett mångfacetterat begrepp och avvägningen mellan för- och nackdelar med olika samarbeten är komplex och ger sällan entydiga svar.
- Hitta en fungerande och tydlig ansvarsfördelning för hantering av samarbeten. I vår erfarenhet delegeras exempelvis ansvar på grund av kollegialitet och akademisk frihet, men också för att ledare själva inte känner att de har kunskap eller mandat att ta ställning inom vissa frågeområden. Det är därför viktigt att definiera tydligare vad ansvar inbegriper. De forskare som är involverade i samarbeten har det yttersta ansvaret för att forskning bedrivs på ett reflexivt sätt som tar hänsyn till lagar samt etiska, kulturella, organisatoriska och vetenskapliga aspekter. Dock skapas det i de geografiska gränssnitten olika gråzoner som ofta behöver hanteras på flera plan. Svensk etikprövningslag exempelvis gäller enbart i Sverige. Skulle forskning som sker i samarbete med forskare i andra länder avvika signifikant från svenska praktiker bör forskare därför ha riktlinjer att utgå från. Dessa kan föreslås av lärosätena själva, kollegiala nätverk, eller forskningsfinansiärer. Det är dock viktigt att förstå att det finns ett delat ansvar mellan organisationer och individuella forskare
En tydlig utmaning är hur förhållningssätt kan institutionaliseras. Några faktorer som vi identifierar som viktiga utgångspunkter är:
- De extrema fallen bör inte sätta normen för hur vi förhåller oss till majoriteten av samarbetena. Det finns en del områden där samarbeten inte ska ske. Detta kan vara av etiska skäl (till exempel inskränkningar av mänskliga rättigheter), att samarbeten är olagliga eller riskerar skapa osunda beroendeförhållanden. Dock visar våra analyser av svensk-kinesiska forskningssamarbeten att de flesta samarbeten inte är så pass problematiska.
- Ett förhållningssätt måste utgå från demokratiska och icke etniskt diskriminerande principer. Svenska lärosäten bör fokusera på att öka medvetenheten om möjligheter och utmaningar, att stärka våra demokratiska institutioner samt skydda Sveriges intressen och strategiska resurser genom att stärka vår egen kunskap och kompetens.
Vikten av att föra en kontinuerlig och inkluderande dialog om internationellt samarbete (generellt och med särskilda länder) både inom lärosäten och med omvärlden om fördelar, syften och farhågor.
Tommy Shih
Docent, Lunds universitet
Sylvia Schwaag Serger
Professor, Lunds universitet
