Som Universitetsläraren tidigare skrivit om kom Förvaltningsrätten fram till att Dahlman-Wrights agerande ”inte är av så allvarlig eller klandervärd art” att det utgör grov oaktsamhet. Detta innebar att Förvaltningsrätten upphävde Npofs beslut.
Npof och Förvaltningsrätten är eniga om att Karin Dahlman-Wright gjort sig skyldig till flera fall av ”förfalskning och allvarliga avvikelser från god forskningssed” men gör alltså olika bedömningar av om det ska ses som grov oaktsamhet och därmed oredlighet i forskning.
Första ärendet som prövas
Npofs övergripande motivering för överklagandet som nu lämnats till Kammarrätten är att Förvaltningsrätten i sitt beslut har tagit ställning i frågor av principiell betydelse för tolkningen av den lag för prövning av oredlighet som gäller från 1 januari 2020. Ärendet är det första att prövas rättsligt i flera instanser sedan lagen trädde i kraft, och det får därför särskilt stor betydelse för kommande praxis.
De tre principfrågor som Npof lyfter fram är:
1. Nämnden anser, till skillnad från Förvaltningsrätten, att ”systematiskt återkommande” avvikelser från god forskningssed ska betraktas som grov oaktsamhet.
2. Vidare menar Npof att om en forskare rättat till fel efter att ha anmälts för oredlighet ska det inte påverka bedömningen av om forskaren varit grovt oaktsam, eftersom bedömningen måste baseras på tidpunkten när förfalskningen ägde rum.
3. Npof anser inte heller att tidsbrist ska ses som en allmänt förmildrande omständighet som fritar forskare från ansvar.
”Vill veta vad som gäller”
Dessutom tar Npof i sin överklagan upp de figurer i de anmälda forskningsartiklarna som Npof bedömde vara förfalskningar, vilket man redovisat för Förvaltningsrätten som ”dock inte beaktat detta utan valt att göra sin bedömning utifrån den beskrivning av felaktigheterna som Karin Dahlman-Wright lämnat”.
Npof menar att Förvaltningsrätten därmed baserat sin bedömning på ett felaktigt underlag och vill klargöra detta för Kammarrätten.
– Att vi överklagar är inte en fråga om prestige från vår sida, men vi vill veta vad som gäller med tanke på att Npof och Förvaltningsrätten gör olika tolkningar, vilket i sig inte är särskilt konstigt, eftersom det är en ny lag, säger Npofs ordförande Thomas Bull.
Avgörandet kan dröja ett år
Han räknar med att besked om huruvida Kammarrätten tar upp överklagandet kommer före jul och att det därefter kan dröja ett år innan Kammarrätten kommer med sitt avgörande.
Om Kammarrätten skulle komma fram till att Npof har rätt och upphäver Förvaltningsrättens beslut är det möjligt för Karin Dahlman-Wright att i sin tur överklaga också detta.
– Det är en knepig situation och olyckligt för den enskilde, men vi måste se till att ett robust system skapas för tillämpningen av den nya lagen.
Vad händer om Kammarrätten väljer att inte ta upp Npofs överklagande?
– Då får vi fundera över vår praxis och eventuellt vända oss till regeringen för att utröna om det är något i lagen som behöver justeras.
