Vi är i Uppåkra, mellan Lund och Malmö. Här låg på järnåldern Skandinaviens största maktcentrum. Det existerade i nästan 1 000 år, tills Harald Blåtand i slutet av 900-talet lät bygga en kungsgård i Lund, och därmed flyttade makten dit.
Men nu är det covidens år 2021 och institutionen för arkeologi och antikens historia vid Lunds universitet håller här sommarkursen Arkeologi och förmedling.
– Det är en perfekt dag för att gräva. Sol, drygt 20 grader varmt och en svalkande vind, säger kursledaren professor Mats Roslund.
Vi träffas bakom Uppåkra kyrka där grävkursen har sina bodar som studenterna bland annat använder för att registrera fynden i.
Mats Roslund berättar att det forna Uppåkra maktcentrum var 40 hektar stort, nästan 60 fotbollsplaner.
– Det var inte en stad utan fungerade mer som ett skånskt slott med ett pampigt hövdingasäte och en kulthall i mitten och underlydande gårdar och hantverkare runtomkring, säger Mats Roslund.
Guidade visningar
Uppåkra är också en besöksplats som förvaltas av Uppåkrastiftelsen som har guidade visningar för bland annat allmänhet och skolklasser. Mycket riktigt, när Universitetsläraren är på besök dyker det upp en grupp som Mats Roslund berättar om utgrävningen för.
Besökscentret är försett med grusade gångvägar och skyltar som berättar vad som finns under marken. På vissa ställen är grupper av pinnar nedslagna i gräset, för att skolklasser ska hålla coronaavstånd.
En upptrampad stig leder från arkeologikursens bodar ner till årets utgrävning. Utsikten är vidsträckt. På ena sidan stigen ett rapsfält, på andra sidan höga brännässlor som sänder ut sin omisskännliga doft. Stämningen är fridfull, med bara lite trafikbrus från väg 22 en bit bort. Rapsen har blommat ut, men fläderträdet intill grävplatsen står i full blom.
Platsen Mats Roslund har valt att gräva på i år är hittad genom indikationer från markradar, samt rikligt med ben och föremål upphittade på den plöjda markytan. Här låg ett hus där en vanlig bondefamilj bott. Själva huset var fyra meter brett och 18–20 meter långt. Studenterna gräver ut en del av huset och en del av gårdsplanen och har hittat eldstaden och tröskelstenar vid ingången. Familjen var inte fattig, studenterna har till exempel hittat glasskärvor från importerade glasbägare.
Under dagens utgrävning har studenterna också hittat slagg från metallbearbetning, en griskäke, djurben, keramik, en pärla och en genomborrad vildsvinstand.
Sommarkurs för tredje året
Institutionen för arkeologi och antikens historia vid Lunds universitet har varje år fältkurser här i Uppåkra för att lära studenterna gräva, både på kandidat- och masternivå. Den här sommarkursen återkommer för tredje året och bekostas delvis av EU-projektet Archaeobalt-towards innovative green & blue tourism. Det är ett EU-samarbete mellan arkeologiinstitutionen i Lund och institutioner i Polen och Danmark. Projektet syftar till att lyfta fram södra Östersjöområdets gemensamma historia och skapa en ny sorts turism med hjälp av arkeologi.
Sommarkursen har tolv studenter och tre lärare. Könsfördelningen på arkeologikurser brukar vara jämn men just på den här kursen deltar bara en kille.
Kursen pågår i fem veckor. Första veckan består av föreläsningar bland annat om platsens historia. Studenterna gräver därefter i tre veckor och sista veckan skriver de rapporter om grävningen. När sommarens grävningar är färdiga täcker man över området för att återkomma till hösten med en ny grävkurs.
Det märks tydligt att studenterna på sommarkursen trivs, tycker det är kul och är mycket engagerade och entusiastiska.
Interaktiv pedagogik
Mats Roslund berättar om det speciella med pedagogiken vid arkeologi i fält.
– Det är en väldigt interaktiv form av pedagogik. Man ska gräva och samtidigt ge fullgod undervisning. Det är en svårkontrollerbar situation där det aldrig blir som man tänkt. Inte alls så förutsägbart som vid salsundervisning.
Relationen med studenterna är också speciell.
– De är som arbetskamrater, samtidigt undervisar jag dem. De får lära sig rådande konsensus inom forskningsområdet. Innan vi gör något går vi igenom varje moment, lär ut logistik och så vidare.
Studenterna deltar i forskningen
Studenterna utför under fältkursen forskning på riktigt.
– Vi betonar att studenterna är en del i en stor process. Det de gör kommer att användas i forskningen.
Deras rapporter ingår i den slutliga rapporten om grävningen till länsstyrelsen, men det är lärarna som har det formella ansvaret.
– Det är som den ursprungliga tanken med Humboldtuniversitetet, undervisning och pedagogik parat med forskning, säger Mats Roslund.
De tre lärarna på kursen har olika specialiteter med olika inriktning.
– Som fältlärare ger vi av vår kunskap. Vi har alla tre erfarenhet av att arbeta inom uppdragsarkeologi och delar med oss av våra erfarenheter och kunskaper, säger Mats Roslund som själv är specialiserad på historisk arkeologi.
”En diskuterande form av undervisning”
En av de andra lärarna, forskaren Mikael Larsson, är specialist på arkeobotanik.
– Jag tittar på växtlämningar, tar jordprov och sållar fram sädeskorn och fröer som jag sedan undersöker i mikroskop. Det ger en bild av vad man odlade och ger en inblick i den agrara ekonomin och gör också att vi kan återskapa kulturlandskapet i området, säger han.
Han menar att det är stor skillnad på katederundervisning och undervisning i fält.
– Det är ute i fält du lär dig arkeologins realiteter. Det är en diskuterande form av undervisning. Och det går inte att förutse vad man hittar så vi måste justera undervisningen allteftersom, säger Mikael Larsson.
Fältmomenten är lärarintensiva
Den tredje läraren är doktoranden Andreas Svensson, specialist på metallhantering och även den som sköter det digitala under utgrävningen. Han har en lång stav med display på som han använder för att mäta in utgrävningsområdet med laser i tre dimensioner. Varje lager som friläggs i grävningen dokumenteras också med hundratals fotografier som en programvara senare använder för att göra en 3D-representation.
– Jag har särskilt ansvar för dokumentationen. Min roll är att jag instruerar studenterna om registreringen av fynden och jag ansvarar för kvalitetssäkringen av det momentet.
Andreas Svensson berättar att fältmomenten i arkeologutbildningen är lärarintensiva.
– Men studenterna jobbar helt och hållet självständigt. De har olika bakgrund och erfarenhet, en del har också redan jobbat som arkeologer.
Han betonar att det är väldigt kul att undervisa i fält.
– Efter några veckor i fält får studenterna ett helt annat förhållande till lärarna. De arbetar upp en relation som kollegor.
Men det är samtidigt utmanande att undervisa i fält.
– Studenterna vill ha klara svar om vad det är de hittar, och det är långt ifrån alltid möjligt, säger Andreas Svensson.
”Vi studenter får lösa tyglar”
Studenterna på kursen betonar nödvändigheten av praktisk erfarenhet och hur fältkurser skolar in dem i yrket.
– Jag tycker kursen är jättebra. Vi studenter får lösa tyglar på kursen. Lärarna är mer som en hjälp för oss än ledare som talar om vad vi ska göra. Man får så mycket ut av en kurs som den här, säger studenten Jonna Hjerpe, som sållar den utgrävda jorden för att hitta mindre saker man inte sett vid grävplatsen.
Erik Olsen, som också sållar jord, instämmer.
– Kursen är jättebra, väldigt givande. Den ökar förståelsen för vad som hände här. Som blivande arkeologer har vi ett väldigt stort behov av praktisk kunskap. Man behöver erfarenhet om man ska bli arkeolog, att se med egna ögon och bolla idéer med lärarna, säger han.
Fältarbetet, att själv se och känna på föremål och jordlager, är uppenbart helt avgörande för att en arkeolog ska utveckla yrkeskunskap. En av studenterna, Josefine Mårtensson, uttrycker det så här:
– Det är som att cykla. Det hjälper inte att berätta hur man gör utan man måste göra det för att förstå.
Vad gör du här?
Angela Baranes, doktorand i historia och arkeologi från universitetet i Nice, som tillbringar tre veckor vid utgrävningarna i Uppåkra.
– Jag är specialinriktad på Danmarks historia och religionsskiftet till kristendomen. Och detta är ju ett gammalt danskt område. I Frankrike undervisar jag också, men här gräver jag med studenterna.
Vad finner du mera specifikt i Uppåkra?
– Här kan jag se hur ett landskap formats av kulturen, det gränsar till kulturgeografi. Att komma hit och se och gräva ger kunskap på ett annat sätt än att bara läsa vad folk har skrivit om det.
Är det några skillnader i pedagogiken mellan Sverige och Frankrike?
– Det är väldigt intressant att se hur lärarna undervisar här. Det är stor skillnad mot Frankrike, väldigt olika pedagogik. Studenterna här är mer oberoende. I Frankrike följer de mer order. Här tillåts studenterna att göra misstag och att korrigera sig själva.
Hur är det att vara här?
– Jag gillar det! Det är härligt att komma tillbaka till fältarbetet. Jag har mest studerat den senaste tiden och har saknat grävningen.
