I en enkät som gått ut till forskare vid sju lärosäten har Universitetskanslersämbetet, UKÄ, undersökt hur forskningen och forskarna påverkats av coronapandemin.
– Det finns väldigt olika uppfattningar om vilken betydelse pandemin har haft, hur allvarliga konsekvenser den haft. Många beskriver det som att de haft väldiga problem medan andra inte har påverkats alls. Det finns till och med en forskare som i enkätens frisvar beskrev det som en underbar och produktiv period, säger Fredrik Svensson, senior utredare på UKÄ.
Bilden förefaller vara kluven mitt itu.
– Det beror lite på hur man tolkar svarsalternativen. I normala fall skulle man titta på dem som var negativa och dem som var positiva, och så bryr man sig inte så mycket om dem som är i mitten och som uppger att de inte påverkats särskilt mycket. Men i det här fallet är de intressanta. För pandemin har svept över högskolan som en tsunami, och att i en sådan situation inte påverkas är ju positivt, säger Fredrik Svensson.
Snabbenkät till sju lärosäten
Den här enkäten är gjord på ett för UKÄ nytt sätt. Länken till webbenkäten mejlades ut till relevanta medarbetare på sju lärosäten.
– Vi kallar det snabbenkät. Coronakrisen har haft den betydelsen för oss att behovet av snabbstatistik blivit större. Att nu komma dragandes med något som hände innan pandemin är helt ointressant. Att det är en självrekrytande enkät tror vi inte har så stor betydelse, resultaten stämmer väl med vad vi fått veta från lärosätena på annat sätt. Vi tänker att undersökningen är good enough, med tanke på att det gick så snabbt, från utskick av enkät till publicerad rapport tog det mindre än två månader, säger Fredrik Svensson.
Vad ligger bakom variationerna?
Resultatet i enkäten verkar skära rakt igenom olika kategorier.
– Vi ser inte jättestora skillnader mellan män och kvinnor eller mellan olika forskningsområden. Det finns de som är väldigt positiva och väldigt negativa i alla grupperna.
Fredrik Svensson menar att resultaten tyder på att det är något annat som förklarar variationerna.
– Det skulle kunna vara personlighet, boendesituation eller hur lång pendling till jobbet man har.
Men det kan också vara i vilket stadium man är i sitt forskningsprojekt. Om man håller på att skapa idéerna och skriva ansökningar, eller är i en insamlingsperiod av data, eller om man är inne i analysperioden.
– I forskningsprocessen är datainsamling det som verkar ha ställt till störst problem. Det verkar vara ganska oberoende av forskningsämne. Naturvetarna har haft problem liksom samhällsvetarna och humanisterna. Men är man i skrivfasen kan det vara mest positivt att vara hemma, man slipper alla avbrott i vardagen.
Tummen ner för digitala konferenser
Undersökningen ger också ledtrådar till vilka av de digitala umgängesformerna som kommer att bli bestående efter det digitala språnget under pandemin.
– Forskarna är positiva till digitala möten och digitala seminarier, men väldigt negativa till digitala konferenser. Och det spontana småpratet, det funkar inte alls digitalt. Det ger inte inspiration och ny input och ersätter inte på något sätt att träffas fysiskt. Många säger i fritextsvaren att inspiration, motivation och kreativitet blir lidande när man inte har spontana möten i vardagen med kollegorna. Det finns de som har farhågor för forskningskvaliteten på lång sikt.
Doktorander har drabbats
I enkäten finns också en tydlig indikation att doktoranderna drabbats.
– Enkäten handlar ju inte om doktorander, men vi har ställt frågan om handledning eftersom forskare ofta har handledning av doktorander som en del av sitt arbete.
Många handledare anser att distansarbetet under pandemin påverkar handledningen negativt. En majoritet av dem uppger också att doktorandernas studier går långsammare än planerat.
”Forskarna anpassningsbara”
Fredrik Svensson reflekterar att enkäten visar att lärosätenas forskning har stor motståndskraft mot påfrestningar.
– Många har snabbt ställt om sin forskning på grund av pandemin. En typ av datainsamling kanske inte varit möjlig att genomföra. Eller att man kanske inte har kunnat vara på labbet lika mycket utan fått tänka om. Det finns ju också de som börjat forska om saker som är coronarelaterade. Det tyder på att lärosätena, forskningen och forskarna är ganska anpassningsbara.
Utmaningarna under pandemin kan komma att få återverkningar på framtidens forskning.
– Coronapandemin har verkligen visat att pandemier är ett väldigt tvärvetenskapligt område. Jag kan tänka mig att detta kommer att skapa väldigt mycket forskningsidéer. Det ska bli väldigt intressant att se vad det här kommer att få för betydelse för forskningens inriktning framöver, säger Fredrik Svensson.
