Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.

Manuskriptmöllor möjliggör parasitisk publicering

Alla måste bli bättre på att genomskåda fusk

31 maj, 2021
Henrik Kylin

Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

I slutet av mars fick jag en förbluffad fråga från min vän Henk i Sydafrika: ”Vet du något om detta?” ”Detta” visade sig vara ett pek i en predatorisk tidskrift som han påstods ha skrivit. Abstrakt och sista stycket var kopierade ur, och titeln liknade ett av våra pek, medan den övriga texten var kopierad ur en annan seriös uppsats. Henk stod som ensam författare, men den adress som angavs var min. Hur i herrans namn hade detta falsifikat sett dagens ljus? En kollega föreslog att det kanske finns en bot baserad på artificiell intelligens som söker av texter på internet och sätter ihop nya manuskript.

Vid närmare eftertanke hade vi sett något liknande tidigare. En av våra doktorander hade plötsligt publicerat ett underligt pek i en predatorisk tidskrift. Vi tog doktoranden i upptuktelse, men det visade sig att tidskriften hade stulit allt material som presenterats under en doktorandkurs, klippt och klistrat och satt ihop ett ”specialnummer” utan att fråga medverkande lärare eller kursdeltagare om lov!

Det ligger något i Henks reaktion: ”Detta är inte predatorisk utan parasitisk publicering!”
Av en händelse publicerade Nature, också det i slutet av mars, en feature om hur ”manuskriptmöllor” under senare år blivit ett allt större problem för välrenommerade tidskrifter (van Noorden, The battle against paper mills). Manuskriptmöllorna erbjuder forskare att mot en avgift mala fram manuskript som kan bli accepterade av tidskriftsdrakarna.

Mälden för dessa möllor kan, som i vårt fall, vara stöld, men också förfalskning. Det är bra att redaktörerna numera ser detta som ett problem, men de undgår inte ansvar. För några år sedan uppmärksammades en serie förfalskade uppsatser i Nature. Författaren lyckades få ut ett drygt tjugotal pek innan en kollega uppmärksammade tidskriften på att det verkade som att samma diagram använts flera gånger men med ändrade axlar. Redaktören hade tidigare uttalat sig entusiastiskt om denne fantastiskt produktive unge forskare som skrev så många uppsatser som inte ens bedömarna fullt ut förstod innehållet av! Att inte ens bedömarna förstod kanske skulle setts som en varning?

En av Nature förmodad förklaring till möllornas marknad är att karriären i många länder kräver publicering, men att inte tillräcklig tid och resurser avsätts för den enskilde forskaren. Detta kan naturligtvis vara sant, men låter för mig som förhållanden som de flesta forskare arbetar under. Varför är problemet då inte ännu större? Mörkertalet kan naturligtvis vara stort.

En delorsak tror jag är att antalet aktiva forskare ökat drastiskt de senaste decennierna, vilket ökar konkurrensen om publiceringsutrymme. Men fusket möjliggörs säkerligen också av den så eftersträvade digitaliseringen. Jag tror också att orsaken till inte ringa del ligger i dagens maniska räknande av citat och impact factor. Dessa försök att göra det ”enklare och mer rättvist” att bedöma forskning har gjort att en del bedömare slutat tänka; det är enklare att titta på några siffror än att göra en seriös bedömning.

Ett problem för den enskilde forskaren är att hens trovärdighet kan påverkas av andras fusk. Kanske kan det vara bra att ibland söka på sig själv i Google Scholar för att hitta tillfällen då ens namn används otillbörligt.

Rent förfalskade uppsatser kan dessutom drabba utomstående. Tänk hur förödande falska rapporter om medicinska genombrott kan bli för patienter!

Hur man ska komma till rätta med saken är svårare att se. Naturligtvis måste alla, redaktörer som bedömare, bli bättre på att genomskåda fusk, och förlag och universitet hitta samarbetsformer för att bättre spåra fusk och fuskare. Men med tanke på att det förmodligen är rätt många som gynnas och tjänar pengar på fusket kanske man även måste få till någon internationell resurs som kan spåra och stänga ned denna form av ekonomisk brottslighet?

Henrik Kylin
Professor vid Linköpings universitet

Henrik Kylin

Håller du med eller inte? Skriv till redaktionen.

Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023