Hybridundervisning det nya normala?

Hybridundervisning kan till hösten bli norm på landets lärosäten. Men vilken är den pedagogiska vinsten? Det var frågan som diskuterades på ett digitalt seminarium nyligen.
Hybridundervisning
Hybridundervisning, att en del studenter undervisas på campus och en del på distans, ställer nya krav på undervisningen. Bland annat förlorar läraren till stor del kontroll över lärandesituationen.

Under onlinekonferensen Forskning om högre utbildning arrangerad av Örebro universitet behandlade ett seminarium ”Digitalisering av högre utbildning: Konsekvenser för lärare och studenter”.
Vid seminariet konstaterades att på lärosätena diskuteras nu vilka lärandemiljöer vi kommer att möta när studenter och lärare kommer tillbaka till campus.
– Diskussionen rör sig mycket om hybridundervisning. Det som vi i vardagligt tal menar med hybrida lärmiljöer är när en studentgrupp befinner sig på campus medan en annan studentgrupp deltar i undervisning online från valfri plats, sa Marie Leijon, lektor i pedagogik vid Malmö universitet.

En sådan hybridmiljö innebär att läraren till stor del förlorar kontroll över lärandesituationen.
– Lärarna upplever en komplex och svår lärandesituation. Efter 1,5 års pandemi vet vi att studenterna kan befinna sig var som helst, i sängen, på ett café eller gående med datorn. Och som lärare har jag ingen koll över hur jag representeras när studenterna tar emot, bilden kan vara på en mobiltelefon eller på en jättestor skärm. Jag har ingen kontroll över hur det ser ut.

Dessutom finns chattrum i de olika medieplattformarna där det försiggår olika aktiviteter som lärare inte har kontroll över. Man diskuterar undervisningen, läraren och mycket annat.
– Vi såg också behovet av att vara två lärare för att ha koll på allt som händer. Och en vidgad kompetens, vi behöver tid för kompetensutveckling, sa Marie Leijon.

”Många lärare tvingas in i det här”
Flera av talarna återkom till att det är svårt att motivera lärare att bedriva hybridundervisning. Stefan Karlsson från Örebro universitet gjorde ett inspel.
– Lärarna har svårt att se varför vi ska erbjuda synkron hybridundervisning. Det är svårt att hitta bra anledningar annat än att det ska erbjudas flexibilitet, för alla studenter tycker inte att det är super med bara campusundervisning och en del trivs inte jättebra med online. Men i höst kommer många lärare att tvingas in i det här. Jag tror att det kommer att gå väldigt fort till hösten, sa han.

Marie Leijon berättade att Malmö universitet har experimenterat med hybridundervisning innan pandemin, men i ganska begränsad utsträckning.
– Begränsningen består i frågan som kom tillbaka hela tiden. Varför ska vi göra det här? Är argumenten bara studenternas valfrihet och flexibilitet och behovet att vi inte ska sitta för nära varandra?

– Jag tror vi kommer att tvingas in i hybridundervisning eftersom det är möjligt. Men jag vet inte några studier som visar att studenterna har lärt sig mer, eller får fördjupade kunskaper. Den forskningen finns inte än så länge, så vi måste beforska det, sa Marie Leijon.

Högre mål med hybridundervisning
Flera av talarna att menade att hybridundervisning kan ha högre mål.
– Man gör utbildningar tillgängliga i hela landet. Ett annat högre mål är breddade studentgrupper och att yrkesverksamma kan vara del i grupper som går på campus, sa Niklas Brinkfeldt, chef för Nästa generations lärande-centrum vid Högskolan Dalarna.

– Och det kan ge mervärde för det livslånga lärandet och för unga vuxna som har barn, tillade Martin Stigmar, professor i högskolepedagogik vid Malmö universitet.

En annan viktig fråga är vem hybridformerna ger valfrihet.
– Studenterna får ökad valfrihet, men hur är det med oss lärare? Vi ska vara på campus och vara tillgängliga för en liten grupp. Men vi ska också vara tillgängliga online. Studenter kan välja att komma eller sitta hemma. Så för vem är valfriheten? Men hybridundervisning kan också vara att växla mellan lektioner helt online eller helt på campus, och då får läraren möjlighet att lägga scheman, sa Martin Stigmar.

”Lärarna har tagit enormt ansvar”
Marie Leijon är övertygad om att universitetslärarrollen håller på att förändras.
– Det handlar om en vidgning av lärarprofessionen och vi måste förhålla oss aktivt till den.

Hon hänvisade till studier bland lärare på Malmö universitet under pandemiåret.
– Lärarna säger bland annat att det har varit deras jobb att lära sig de digitala verktygen. De har tagit ett enormt stort eget ansvar för att genomföra digitaliseringen. De har gjort det på egen hand, samtidigt som det har vuxit upp en delningskultur, man har delat med andra och sökt kunskap. Men man har inte riktigt orkat med att utnyttja de stödfunktioner som universitetet har erbjudit.
Sammantaget har det inneburit ett ökat ansvar och en breddning av professionen, sa Marie Leijon.

Det går även att se på hybridundervisning ur ett rättviseperspektiv.
– Marie Leijon och jag har en masterkurs i högskolepedagogik som vi innan corona skulle ha i hybridform, både på campus och online för internationella studenter. Men nu har vi tänkt om och kommer ur rättvisesynpunkt enbart att erbjuda den online. Vi vill inte formera ett A- och ett B-lag, där vissa svenskar får komma till universitet och träffa oss och kanske ha en fördel medan de som sitter i Frankfurt och Spanien blir förfördelade, sa Martin Stigmar.


Kategorier: Artiklar, Arbetsmiljö, Digitalisering, Undervisning, Villkor