Kompetens­utvisningar nationellt självskade­beteende?

Kompetensutvisningar är ett elände som drabbar även forskare och universitetslärare. I bästa fall kan vi se slutet på dem om förslagen i en ny utredning går igenom.

22 april, 2021
Per-Olof Eliasson

Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Universitetsläraren publicerar i dag en artikel om universitetslektorn Erin Cory som dömts för brott mot utlänningslagen efter att Malmö universitet schabblat med att söka arbetstillstånd för henne.
Jag har läst polisutredningen (107 sidor inklusive bilagor) som i sin noggrannhet framstår som absurd. Den har också följts av två rättegångar, en mot Malmö universitet och en mot Erin Cory.
Detta trots att alla borde vara nöjda – Malmö universitet har fått en kvalificerad medarbetare, Erin Cory har fått ett drömjobb, Sverige har fått en högutbildad innevånare. Och trots att det inte finns något uppsåt, inget missbruk av systemet, ingen som blivit skadad eller lidit någon ekonomisk skada.
Ändå är Erin Cory orolig för att hon ska drabbas av en så kallad kompetensutvisning; att bli nekad förlängt uppehållstillstånd på grund av att universitetet har gjort en administrativ blunder.

I den allmänna och politiska debatten är det främst kompetensutvisningarna av anställda vid svenska it- och teknikbolag som uppmärksammas. Men i Universitetsläraren har vi upprepade gånger skrivit om hur främst doktorander hotas av utvisning om de inte gjort allt rätt. Det kan vara att de under en del av doktorandperioden haft uppehållstillstånd som student eller som gästforskare, eller blivit klar något för sent – eller för tidigt!

Högkvalificerade arbetskraftsinvandrare kan alltså utvisas på grund av formella fel, så kallade kompetensutvisningar. Samtidigt är det välbekant att systemet är uppenbart lätt att missbruka, lågutbildade utnyttjas av skrupelfria arbetsgivare, och importerade personliga assistenter används för bedrägerier riktade mot välfärdssystemen.

Man kan undra hur det blev så att svenska myndigheter på det sättet silar mygg och sväljer kameler. Det finns anledning att citera rubriken på en ledare i Sydsvenskan: ”Kompetensutvisningar är svenskt självskadebeteende”.

Det dysfunktionella systemet är uppmärksammat även internationellt. I en artikel i den amerikanska affärstidningen Forbes intervjuas den svenske migrationsforskaren Henrik Emilsson vid Malmö universitet.
Han menar att förklaringen ligger i en lagändring som alliansregeringen med stöd av Miljöpartiet genomförde 2008. Då införde man möjlighet för arbetsgivare att med vissa villkor uppfyllda fritt importera arbetskraft.

För att förhindra att lågkvalificerad arbetskraft utnyttjas av arbetsgivare skulle myndigheter genomföra kontroller i efterhand. Reglerna utformades lika för alla arbetskraftsinvandrare, högutbildade som lågutbildade.
”Eftersom vi behandlar varje arbetsmigrant likadant, måste de högkvalificerade också genomgå dessa extra kontroller”, säger Henrik Emilsson i Forbesartikeln och lägger till:
”Så det är utnyttjandet av lågutbildade som drabbar högutbildade.”

Trots att frågan om kompetensutvisningar är hett omdebatterad och brett kritiserad har problemet funnits kvar i över tio år. Förklaringen är att frågan varit politiskt låst.

I princip: Socialdemokraterna ser exploateringen av lågutbildade som det stora problemet och vill helst se en återreglering av arbetskraftsinvandringen. De forna allianspartierna vill däremot inte röra sin gamla reform med fri arbetskraftsinvandring utan vill komma åt kompetensutvisningarna på andra sätt.

I januariöverenskommelsen 2019 var så en av punkterna att kompetensutvisningar måste åtgärdas. Den följande utredningen presenterades i februari i år och är nu ute på remiss.

Bakgrunden är att om någon, eller dennes arbetsgivare, bryter mot ett av villkoren för arbetskraftsinvandring är det obligatoriskt att utvisa arbetstagaren.
Utredarna skriver: ”Tolkningen av återkallelsebestämmelsen har blivit mycket strikt och framför allt vid förlängningsansökningar har tillämpningen fått stora konsekvenser.”
Trots detta vill inte utredningen ge migrationsdomstolarna någon generell möjlighet att undvika att döma till utvisning. Enbart när det är fråga om ”mindre eller obetydliga avvikelser eller försumbara och ursäktliga brister i villkoren för tillståndet” ska myndigheterna ha möjligt att undvika utvisning av arbetstagaren.
Går utredningens förslag igenom återstår det att se hur Migrationsverket och migrationsdomstolarna tolkar den ändrade bestämmelsen. Man kan befara att tolkningen fortsätter att vara ”mycket strikt”.

Per-Olof Eliasson, journalist och mångårig medarbetare på Universitetsläraren som med jämna mellanrum återkommer med nyhetskrönikor på universitetslararen.se

Per-Olof Eliasson

Håller du med eller inte? Skriv till redaktionen.

Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv