Jonatan Nästesjö, doktorand i utbildningsvetenskap vid Lunds universitet, har studerat vilken typ av mentorer som är viktiga för unga forskare inom disciplinerna statsvetenskap och historia. Inom statsvetenskapen är tilliten till seniora forskare stor, medan unga historieforskare i högre grad förlitar sig på unga kollegor när det gäller att reducera sin osäkerhet kring vad som är värt något inom akademin.
– I takt med att de sätt och de aktörer som utvärderar forskning förändras och blir fler, så förändras också strukturerna inom vissa discipliner. Resultaten från min studie utmanar bilden av de vertikalt strukturerade socialisationsprocesserna inom akademin, till exempel föreställningen om läromästaren och hans lärlingar, säger Jonatan Nästesjö.
Vilka meriter värderas?
Studien visar att när utvärderingspraktiker sätts i gungning blir det svårare för unga forskare att veta vad som gäller. Hur ska man leverera sina forskningsresultat? Vilka former av studier kommer att bli erkända? Vad räknas som meriter och vilka meriter värderas högst?
– Jag har intervjuat 35 personer som tillhör den växande gruppen forskare som disputerat och jobbar på projektbaserade anställningar. Jag ville ta reda på hur de hanterar osäkerheten gällande hur deras arbeten, och de själva som forskare, kommer att bli utvärderade av gatekeepers inom akademin, och osäkerheten om huruvida de kommer att ha ett jobb eller inte om ett halvår, säger Jonatan Nästesjö.
Bakgrunden spelar roll
Att unga historiker i högre utsträckning litar på unga forskare medan statsvetare litar på äldre professorer med mycket makt, tyder på att gruppen unga historieforskare upplever någon typ av generationsklyfta när de går in i den postdoktorala fasen, menar han.
Jonatan Nästesjö kunde även notera att unga forskare med olika bakgrund hanterar osäkerheten i akademin på olika sätt.
– Informanter från arbetarhem, som redan från början är tveksamma till om forskning är ett riktigt jobb, tenderar att tidigare börja tänka på andra karriärvägar, plan B och plan C, medan unga forskare med professorer som föräldrar vet att den höga graden av osäkerhet är en del av spelet och att det handlar om att ta det hela med ett visst mått av ro.
