Snön faller i små flingor över Adolf Fredriks kyrka. Några hala meter längre ner på Holländargatan i centrala Stockholm ligger Institutet för framtidsstudier, IFFS. Fyra trappor upp leder en mörkgrön dörr in till IFFS:s lokaler och besökaren möts av en lång guldfärgad vägg i form av institutets logga. I en ljusgrön soffgrupp sitter en filosof, en nationalekonom och en sociolog.
De sitter på coronavänligt avstånd, men är glada att få träffas.
– Jag märker hur mycket jag saknar att prata med människor över forskningsgränserna, hur viktigt det är att göra det, säger Pontus Strimling, docent i nationalekonomi.
Tvärvetenskapen är en grundsten i verksamheten. På institutet sitter bland annat statsvetare, psykologiforskare, matematiker, en docent i zoologisk ekologi och en teaterregissör. Det ena av IFFS två uppdrag är att bedriva forskning med framtidsfokus – och det är i mötet mellan discipliner som trender upptäcks och nya frågeställningar uppstår.
– Det är då det händer grejer, säger Gustaf Arrhenius, professor i praktisk filosofi och vd för institutet.
Det var på 1960-talet som världen började inse att vi människor inte bara påverkar våra egna liv, utan även framtida generationers tillvaro. I många länder inrättades institut för systematiska studier av framtiden och 1973 så även i Sverige.
Gustaf Arrhenius blev smickrad när rekryteringsbyrån ringde 2014 och frågade om han ville söka jobbet som ny vd för IFFS.
Processen var rolig, men han tog den inte på så stort allvar. Utgick från att styrelsen inte skulle välja en filosof.
– Men de plockade hit mig. Det var en stor utmaning, jag satt på Stockholms universitet och i Paris, och hade inte så stor vana vid att vara chef. Men det var också som att få något serverat på en silvertallrik, här fanns hela det här fantastiska stället och jag skulle fylla det med forskare!
”Folk bryr sig om framtida generationer”
Som ny vd utvecklade Gustaf Arrhenius ett forskningsprogram för åren 2015–2020, med fem huvudteman. Han rekryterade nya forskare och en del existerande medarbetare stannade också kvar inom det nya programmet.
Klimatfrågan kändes självklar som framtidsfråga och ingår som en stor del i temat ”Vårt ansvar gentemot framtida generationer”. Där jobbar Gustaf Arrhenius tillsammans med sociologer, filosofer, statsvetare, demografer, ekonomer och psykologer i ett stort projekt om klimatetik. De undersöker till exempel hur mycket folk i olika länder bryr sig om framtida generationer. Kan man tänka sig att själv få lite lägre livskvalitet, om människor i framtiden får en högre livskvalitet? Det kan handla om att staten tar ut en extra skatt för att värna om framtida generationer.
– Vi lyckades visa att folk bryr sig mycket om framtida generationer, men att de däremot kan vara mer eller mindre skeptiska till att staten verkligen använder pengarna på det sättet. Den stora variationen handlar om tilliten till staten.
Framtiden för moralfrågor
Pontus Strimling är forskningsledare för temat ”Nya teknologier och mänsklighetens framtid”. Han intresserar sig för hur kultur och samhälle förändras. Han arbetar bland annat med en artikel som ska förutsäga framtiden för hur moralfrågor utvecklas. Den bygger på forskning om trender i befolkningen i olika länder och en mekanism som förklarar varför vissa moraliska uppfattningar med tiden har blivit ledande. De som till exempel förespråkar jämställdhet, yttrandefrihet och sexuella rättigheter vinner i längden, förklarar han, eftersom de har bättre argument. Bra moralargument är sådana som alla håller med om, till exempel att det är bra med rättvisa. Förespråkare för samkönade äktenskap använder ofta argument som att det är orättvist om homosexuella inte får gifta sig.
– Argument som att samkönade äktenskap är emot religionen är inte lika bra, eftersom det bara är vissa människor som bryr sig om det. För andra spelar det ingen roll vad Bibeln säger. De argument som alla bryr sig om blir de som sprider sig.
Nu ska Pontus Strimling och hans kollegor använda förklaringsmekanismen för att förutsäga i vilken riktning nya moralfrågor kommer att gå och hur fort de förändras. Det handlar till exempel om surrogatmödraskap och legalisering av marijuana.
Han tillägger att det bara är en del av forskningen vid IFFS som försöker förutsäga framtiden. Merparten undersöker vad samhället behöver göra för att skapa en viss framtid, till exempel en där vi inte har stora klimatkatastrofer. Moa Bursell, forskare i sociologi och forskningsledare för temat ”Diskriminering, sexism och rasism”, nickar instämmande.
– Jag brukar säga att vi studerar för framtiden relevanta samhällsfrågor, säger hon.
Lyfter fram tvärvetenskapen
Moa Bursell forskar om diskriminering och etnisk inkludering på arbetsmarknaden. Hon lyfter också fram betydelsen av tvärvetenskapen. Idén till ett av hennes senaste projekt om individual implicit bias, omedvetna fördomar, dök upp i samtal med kollegan och filosofen Karim Jebari.
– Jag hade inte forskat om individual implicit bias i dag om det inte hade varit för Karim. Att sitta tillsammans kan betyda någonting på riktigt.
– Ja, inflikar Pontus Strimling, och att du nu sätter igång ett projekt om AI och diskriminering påverkas mycket av att vara på en plats där vi har kört igång AI-forskning.
– Precis! Man inspirerar varandra, svarar Moa Bursell.
– Det där är ju musik för mina öron. Det är A och O, om man ska få igång tvärvetenskaplig forskning, att folk sitter på samma ställe, äter lunch tillsammans och stöter på varann i korridoren, säger Gustaf Arrhenius, som inte tycker att videomöten ger samma effekter som fysiska.
Moa Bursell berättar att hon länge har forskat om diskriminering i rekryteringsprocesser. Nu är artificiell intelligens på väg in för att göra en del av det arbete som människor utför i dag. Många hoppas att det ska leda till mindre diskriminering, om algoritmerna är mer rättvisa än människor. Men det finns också en oro för att algoritmerna ska överta mänskliga mönster och göra diskrimineringen mer systematisk.
– Det finns en oro kring att vissa företag kanske bryr sig mer om att det blir billigare att rekrytera på det här sättet än om ifall det blir rättvist. Det kan också bli ett sätt att skjuta ifrån sig ansvar, att man skyller på algoritmerna. Det finns mycket förhoppningar och viss oro, men ingen empirisk forskning, säger hon.
Moa Bursell samarbetar med ett svenskt företag som är i färd med att införa ett AI-system i sin rekrytering, med förhoppningen att det ska göra processen mer jämlik.
Deltar i samhällsdebatten
IFFS har också ett andra uppdrag: att informera beslutsfattare och delta i samhällsdebatten. Beslutsfattare innebär framför allt regering, riksdag och myndigheter, men också arbetsmarknadens parter och större företag. De blir ofta inbjudna till olika sammanhang för att ge sin syn på olika frågor. Pontus Strimling har till exempel besökt Moderaternas riksdagsgrupp för att prata om AI-politik. Några gånger per termin håller forskarna också frukostseminarier som bland annat riktar sig till ledamöter och tjänstemän i riksdagen.
– Det är ett skäl till att vi sitter så centralt, det är lätt att gå Drottninggatan ner till riksdagen, säger Gustaf Arrhenius.
När coronaviruset kom ställde flera av forskarna om och började studera pandemins effekter på människor och samhälle. Pontus Strimling forskar om värderingsförändringar under pandemin. Han berättar att det sedan tidigare funnits teorier om att människor blir mer konservativa i sin moraluppfattning under en kris. Men covid-19 verkar inte ha haft någon, eller mycket liten, effekt på människors värderingar, varken i Sverige eller utomlands.
– De förändringar vi ser handlar om uppenbara saker, det finns ett par hygiennormer som har förändrats ordentligt. Det har blivit viktigare att tvätta händerna vid nästan alla tillfällen, säger han.
Går att förändra på kort tid
Något positivt som pandemin har fört med sig, menar Gustaf Arrhenius, är att det har blivit tydligt hur stora förändringar regeringar kan göra på kort tid – om de vill. I projektet om klimatetik tittar forskarna också på samarbetssvårigheter. Det har till exempel inte någon avgörande effekt om några få personer slutar flyga och folk kan lätt tänka att ”Ett litet bensinspill från min båtmotor gör ju ingen skillnad”.
– Vi måste reglera oss tillsammans. Då krävs ofta statliga eller överstatliga ingripanden och pandemin har brutit ner tabun för det. Ta till exempel budgetöverskottet i vår ekonomi och hur mycket pengar man kan stoppa in för att rädda företag, det kan också användas för att hjälpa företag att gå över till den gröna linjen, säger han.
Moa Bursell håller med och nämner statens möjlighet att begränsa företag.
– Det var tidigare otänkbart att staten skulle säga till restauranger att ni ska stänga klockan 20.00 eller 22.00. Man fick inte göra någonting för att hindra företags lönsamhet. Det var ett stort tabu. Nu har man gått in och gjort sådana saker, säger hon.
Vad gör du här?
Carolina Frände, teaterregissör och forskare vid Institutet för framtidsstudier samt doktorand på Stockholm Business School vid Stockholms universitet.
– Jag leder ett konstnärligt forskningsprojekt, finansierat av Vetenskapsrådet. Det handlar om konstnärligt ledarskap inom svensk teater. Jag har en bakgrund som teaterregissör och konstnärlig chef. Parallellt doktorerar jag vid Stockholm Business School med ett liknande projekt.
Vad tittar du på i IFFS-projektet?
– Jag funderar över hur konstnärligt chefskap skapas på de stora teaterinstitutionerna i Sverige. Det är spännande eftersom det saknas fördjupade studier om både det som är specifikt för konstnärligt chefskap och likt ledarskap inom andra områden. Teatern ser sig gärna som unik, men jag tror den har mycket att lära från andra.
Hur går du tillväga?
– Jag arbetar tvärvetenskapligt och tittar på hur jag kan kombinera konstnärlig metodik med organisations- och ledarskapsforskning. Jag undersöker hur jag med en explorativ och praktisk metod kan samla in forskningsmaterial genom att få professionella, inom alla yrken på en teater, att arbeta tillsammans i en slags workshopform.
