Utnämnandet av MDH till universitet kan tolkas som regionalpolitik

I fredags var det skrattfest på SVT när programmet Svenska Nyheter hittat fram till regeringens utnämningar av universitet. Men skrattet fastnar i halsen. Programmet redogör för hur regeringen under 2000-talet har utnämnt flera högskolor till universitet. Gemensamt för dem är att de ligger i kommuner styrda av Socialdemokraterna. Örebro universitet tyckte dessutom att det var en god idé att kort efter utnämningen utse tidigare statsminister Göran Persson (S) till hedersdoktor i medicin.

Regeringen har nyligen redovisat avsikten att utnämna Mälardalens högskola, MDH, till universitet från den 1 januari 2022. Regeringen menar att utnämningen är en del i utvecklingen av den strategiska forskningspolitiken. Men regeringen ställer ett krav. De kvalitetsbrister som Universitetskanslersämbetet, UKÄ, har identifierat inom MDH:s utbildningsverksamhet måste först åtgärdas.

Som riksdagsledamot från Södermanland borde jag vara positiv till regeringens initiativ och sälla mig till skaran som välkomnar det nya universitetet. Jag menar dock att frågan är viktigare än att vända kappan efter vinden. Vi kristdemokrater har genom en motion i riksdagen uttalat flera invändningar kring hur regeringen har hanterat den aktuella frågan.
För det första är det inget självändamål att utnämna högskolor till universitet. De båda formerna kompletterar varandra. Det som skiljer ett universitet från en högskola är att universitet har ett generellt tillstånd att utfärda generella examina på forskarutbildningsnivå. Men en högskola kan efter ansökan hos UKÄ få utfärda examina på forskarnivå inom avgränsade områden. Det tillståndet har MDH redan i dag. Genom nära samarbete med näringslivet i regionen bidrar högskolan därför redan nu, utan universitetstitel, till strategisk forskning inom inte minst utveckling av svensk industri.
För det andra ifrågasätter vi förfarandet att först avisera avsikten att utnämna MDH till universitet men sedan villkora utnämningen med att de identifierade bristerna inom verksamhetens kvalitet måste åtgärdas. Att en högskolas verksamhet håller hög kvalitet måste vara en grundförutsättning vid ett eventuellt första övervägande av utnämning till ett universitet.

Våra gemensamma skattemedel är begränsade. Det är självklart så att ju fler nya universitet som utses desto mindre resurser till varje enskilt universitet. Med andra ord minskar resurserna till de redan etablerade universiteten när nya utses. För att skapa en stimulerande och högkvalitativ miljö för forskarutbildning inom alla ämnen krävs det också en kritisk massa av kompetenta forskare. Även detta är svårt att uppnå i ett land av Sveriges storlek. Utnämningen av fler universitet riskerar därför att sänka den sammantagna kvaliteten på såväl forskning som utbildning vid landets lärosäten.

Från Kristdemokraternas sida ser vi inget behov av att utse fler universitet. Men vi anser ändå att det bör tas fram principiella kvalitetskriterier som ska gälla för verksamheten på högskolor respektive universitet för att säkerställa forskningsmiljöer av hög kvalitet vid eventuella framtida utnämningar. Likaså bör det fastställas nationella mål kring antalet universitet och högskolor samt var dessa ska ligga.

Den socialdemokratiskt ledda regeringens förfarande kring utnämnandet av MDH till universitet kan tolkas som att det är regionalpolitisk hänsyn, snarare än utbildnings- och forskningspolitisk hänsyn, som styrt regeringens agerande. Det gynnar inte Sverige, varken som forsknings- eller kunskapsnation.

Pia Steensland (KD)
Talesperson för forskning och högre utbildning


Kategorier: Debatt, Kvalitet, Politik
Lärosäten: Mälardalens högskola