Mats Berglund (MP) angrep SD:s och min politik på högskoleområdet i ett inlägg den 4 februari. Att Berglunds angrepp är aggressivt gör mig inget, däremot är det osakligt och svepande. Vi kan gärna föra en debatt om sakfrågor där vi tycker olika, men vi bör undvika att angripa våra politiska motståndare för ståndpunkter som de inte har torgfört. Också ”Guilt by association” är ett fult knep i debatten. Partier i den svenska riksdagen har inte så mycket gemensamt med partier i främmande länder. Ofta vet de flesta i vårt land (inklusive undertecknad) inte ens vad dessa främmande partier står för.
Berglund tar upp frågan om den akademiska friheten och det lagförslag om den akademiska friheten som regeringen kommer att lägga fram. I samband med detta tar han obegripligt nog upp vad ”alt-right-rörelsen” står för. I vår följdmotion till regeringens forskningsproposition skriver jag mycket tydligt att vi kommer att yrka bifall till regeringens kommande lagförslag om akademisk frihet. Just där föll hela Berglunds argumentation som ett slarvigt byggt korthus.
När det gäller de två andra saker som Berglund nämner, genusteori och postmodernistisk teori, sade jag två saker. Pro primo, genusforskning skall verka på exakt samma villkor som alla andra forskningsämnen. Det gäller frågor som replikerbarhet och att forskningen skall verka på vetenskaplig grund. Detta krav står vi för och jag accepterar självklart om andra tycker annorlunda, men vi i SD anser detta vara rimligt. Pro secundo, postmodernistisk teori, i alla fall i dess radikalare form, strider mot den vetenskapliga grund som högskolelagen stipulerar. Detta då vissa tongivande företrädare inom postmodernismen (Foucault med flera) klart och tydligt skrivit att kunskap och vetenskap är sociala konstruktioner.
Det var exakt det jag påtalade i det anförande Berglund nämner. Sverigedemokraterna anser inte att det ingenjörerna på KTH lär sig om till exempel brokonstruktioners hållfasthet är en social konstruktion utan högst handfasta och nödvändiga kunskaper.
Med det sagt skall forskningen vara fri. Forskare får forska om både genus, kön och postmodernism. Men exakt samma krav skall självfallet ställas på denna forskning som på all annan forskning. Dessutom skall postmodernistiska teorier inte vara institutionellt styrande på våra högskolor, av orsaker jag här nämnt. Man kan (och bör) vända på resonemanget om akademisk frihet. Flera universitetslärare har klagat på att deras akademiska frihet kringskurits just på grund av att dessa teorier har styrt institutionernas verksamhet. Om vi verkligen värnar akademisk frihet som den formulerades redan på upplysningstiden, låt den då gälla åt alla håll, både åt höger och vänster.
Robert Stenkvist (SD)
Riksdagsledamot, utbildningsutskottet
