Vad kommer att hända med högre utbildning efter coronakrisen?

Nu när erfarenheterna av undervisning under pandemin nästan blivit vardag är det dags att blicka framåt.

21 januari, 2021
Per-Olof Eliasson

Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Vad händer när lärosätena inte längre måste bedriva undervisning online? Återstår då bara ett antal lärare som utvecklats till eldsjälar för olika former av digital undervisning? Medan de övriga återgår till det gamla vanliga?

Eller kommer lärosätena att hissa seglen på de högskolepedagogiska enheterna och beordra alla kvinnor och män att lägga om kursen? I kölvattnet av en kris lär det ju gå att göra saker som inte varit möjliga tidigare. För att citera Winston Churchill: ”Förspill inte möjligheterna som uppkommer i en rejäl kris.”

Lyssnar man till internationell debatt så verkar högre utbildning i USA till stora delar vara upptagen med hur affärsmodellerna för universitet och college är tvungna att förändras.
Visionärer, som Unesco, talar om att nu finns möjligheten att globalt skapa en rättvis och jämlik högre utbildning, medan representanter för den utbildningsteknologiska branschen, edtech, pläderar för att nu är det dags att genomföra den digitala revolutionen.
Andra bedömare menar att det inte kommer att hända så mycket med de stabila traditionella universiteten, åtminstone inte på kort sikt. De står där de står. Även om möjligheten ökar att gå en utbildning mer eller mindre helt på distans kommer studenterna ändå att söka sig till campusutbildningar.

Vilka tendenser kan man då urskilja i Sverige? Mot bakgrund av enkätsvar från 20 studentkårer har Sveriges förenade studentkårer, SFS, reflekterat över de här frågorna.
Kortsiktigt har SFS kommit fram till att praktiska moment och tentamina via Zoom samt kurser helt utan campusmoment kommer att försvinna. Men digitala och förinspelade föreläsningar kommer att finnas kvar liksom andra pedagogiska förändringar. Dessutom tror SFS att resandet kommer att vara mindre även i fortsättningen.

Studentorganisationen har gjort också en analys av de mera långsiktiga följderna av pandemin. Förutsatt att inslaget av digitala moment i undervisningen fortsätter ta större plats förutspår SFS ökade möjligheter att studera vid en utbildning utan att behöva flytta. Det kan i sin tur leda till ett förändrat behov av regionala högskolor och kan även medföra ändrade lokalbehov för lärosätena – exempelvis färre föreläsningssalar och fler studieplatser.

SFS påpekar att om mönstret att flytta till en annan stad för att gå en utbildning drastiskt ändras riskerar det att få negativa följder. Distansstudenter missar att högre utbildning utöver själva utbildningens innehåll också handlar om att utvecklas socialt, skaffa nätverk, såväl privat som för framtida yrkeslivet, och få andra generella förmågor som man lär sig av att vistas i den akademiska miljön och i mötet med andra studenter. Det kan också leda till en försämrad sammanhållning inom studentgruppen och även sämre psykisk hälsa på grund av färre sociala kontakter.

Men SFS ser också framför sig en lång rad potentiellt positiva effekter av ett större digitalt inslag i undervisningen, som ökade möjligheter till flexibla studier av olika slag.
Högre grad av digitalisering kan ge förbättrade förutsättningar för utbildningssamarbeten mellan lärare, lärarlag och lärosäten tvärs över discipliner. Det kan bli lägre trösklar för att väva in perspektiv från avnämare och internationella samarbetspartner samt möjlighet att möta framstående internationella föreläsare utan att någon behöver resa. Dessutom kan mer digitalisering ge fler möjlighet till livslångt lärande.

Utifrån enkätstudien rekommenderar SFS en rad åtgärder. Lärosätenas högskolepedagogiska enheter och även högskolepedagogisk forskning bör få ökade resurser för att hantera det dubbla uppdraget att stärka lärarnas pedagogiska och digitala undervisningsförmåga. Lärare bör få särskild tid för kompetensutveckling för att skapa en god digital omställning och bibehålla eller stärka utbildningskvaliteten.
Juridiska hinder för att öppet dela kursmaterial, exempelvis via olika lärplattformar, bör i så hög utsträckning som möjligt undanröjas för att motverka framväxten av ett stängt kunskapssamhälle, menar SFS.

SFS påpekar att flertalet av de här förändringarna inte kommer att ske per automatik. De förutsätter att det finns en vilja till förändring och en riktning man vill röra sig i. För att återvända till Winston Churchills tankegång: slösa inte bort den möjlighet till förändring som skapats av coronakrisen!

Därför är jag onekligen nyfiken på hur utbildningsdepartementet, UKÄ, UHR, SUHF, respektive ledningar för enskilda lärosäten och även SULF ställer sig.
Vart vill de gå, vilka visioner har de?

Per-Olof Eliasson, journalist och mångårig medarbetare på Universitetsläraren som med jämna mellanrum återkommer med nyhetskrönikor på universitetslararen.se

Per-Olof Eliasson

Håller du med eller inte? Skriv till redaktionen.

Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 4, 2024
Nummer 3, 2024
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023
Nummer 4, 2023