MerSam-projektet hade nyligen en avslutningskonferens. MerSam är ett av de 18 Vinnovafinansierade projekt, de så kallade K3-projekten, som startade hösten 2017 och som alla handlar om universitets och högskolors samverkan med aktörer i lärosätets omgivning. Projekten avslutas under 2020/2021. MerSams fokus är meritering och hur samverkansskicklighet kan ingå i anställningsordningar och tillämpas vid rekrytering och befordran tillsammans med vetenskaplig skicklighet och pedagogisk skicklighet.
Det är viktigt att tillmäta erfarenheter av samverkans betydelse vid anställningar av lärare och forskare vid universitet och högskolor. Anställningar är situationsberoende och hur olika meriter ska värderas styrs, eller borde styras, av vad lärosätet är i behov av. En utgångspunkt för ett resonemang och ställningstagande är idén om att utveckla och etablera kompletta akademiska miljöer. En komplett akademisk miljö bedriver utbildning på alla nivåer, inklusive forskarutbildning, genomför omfattande forskning, och har en bred och djup samverkan med andra lärosäten nationellt och internationellt, samt med aktörer utanför lärosätet.
Rekryteringar sker till miljön utifrån behov av förstärkning, vilket i något fall kan vara stärkt ämneskompetens, i ett annat fall erfarenheter av tvärvetenskap och samverkan, och i ett tredje fall erfarenheter av att arbeta med utveckling av utbildningsprogram och pedagogik. Situation och behov avgör alltså vilken typ av rekrytering som fordras. Betydelsen av olika inriktningar på, och meriter för, anställningarna avgörs alltså inte av en standardiserad uppfattning av vad som är meriterande, utan snarare av rådande behov av kvaliteter hos den sökande.
Det kan låta enkelt, men är det inte. Ledningarna måste ta initiativ och se till att anställningsordningar anpassas till krav och behov. Här räcker det inte med att några progressiva högskolor, Högskolan Kristianstad nämndes glädjande nog som ett gott exempel, genomför förändringar. Några av de forskningsintensiva och de äldre och traditionstyngda lärosätena måste gå före. Det är mycket glädjande, vilket var information som lämnades på MerSam-konferensen, att det händer positiva saker på flera stora universitet, bland annat Uppsala, Linköping och Umeå, i riktning mot att tillmäta samverkan ökad betydelse.
Med anställningsordningar på plats är nästa problem att få sakkunniga att bedöma utifrån innebörden av anställningsordningen. Risk finns att en sakkunnig bedömer meriter för en viss anställning på det sätt som vederbörande alltid gjort. Det uppstår ett glapp mellan den formella normen och hur bedömningen görs baserat på vana och informella normer. Över tid kommer glappet att minska, men det hänger på att sakkunniga läser på och gör den bedömning som de är tillfrågade att göra.
En problematik som påvisats av MerSam är också att ledamöter i anställningsnämnder kan ha olika uppfattningar om innebörden av samverkansskicklighet. Det krävs alltså tydliga definitioner och tydliga instruktioner för att ledningens intentioner ska tränga igenom och ord ska bli handling.
Ett starkt argument för ökad samverkan, är de problem som beskrivs av de 17 globala målen i Agenda 2030. Vi behöver grundforskning som ger oss teorier och lösningar, men vi behöver också tvärvetenskap som tar sin utgångspunkt i de mångfacetterade, samhälleliga problem som måste bemästras. Tvärvetenskap krävs för att universitet och högskolor, i samverkan med externa aktörer, med utvecklingskraft ska kunna bidra till att målen i Agenda 2030 implementeras.
Björn Brorström
Styrelseordförande
Högskolan Kristianstad
