Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

I Turkiet är den akademiska friheten under avveckling

Efter militärkuppsförsöket i Turkiet 2016 har akademins oberoende i landet minskat i rask takt. Universitetsläraren har mött universitetslärare i Istanbul som inte bara förlorat sitt arbete utan också belagts med yrkesförbud och i vissa fall anklagats för terrorism.

10 december, 2020
Tomas Thorén
Bradley Secker
Det värsta är inte den förlorade inkomsten utan att berövas samhälls­statusen som lärare, menar Ulker Sözen som tvingades lämna sin doktorand­tjänst vid Munzur-universitetet. Hon går i terapi för att hantera traumat som utrensad.

På en av Istanbuls myllrande gator, bland caféer och barer, ligger verksamheten som inte gör något väsen av sig utåt. Det finns ingen skylt vid dörren mot gatan och den slitna trappuppgången känns som om den skulle kunna leda en till en illegal spelklubb.
Men när dörren på andra våningen öppnas, möts man i stället av whiteboards, högar av kursböcker och småpratandet från ett gäng som dricker te och röker i köksutrymmet.

Lokalerna tillhör solidaritetsakademin Birarada, som betyder tillsammans. Det är en organisation för akademiker som de senaste åren blivit sparkade från lärosäten i Turkiet genom presidentdekret.
– Välkomna till vår lilla fristad, säger Emrah Gunok, en före detta lärare i filosofi.

Eller rättare sagt en före detta universitetsanställd lärare. Han undervisar fortfarande ideellt genom Biraradas regi. Just nu förbereder han en videoföreläsning om politisk filosofi för 25 studenter.

På en anslagstavla sitter information om föreläsningsserier och workshoppar: ”Ekofeministisk ateljé, en historiekurs om den turkiska republikens tillkomst.” En annan lapp uppmanar till att skriva vykort till fängslade akademiker.
– Gemenskapen här är en livlina för många. Det är som en påminnelse att vi över huvud taget existerar, säger Ulker Sözen.

Ulker Sözen hade en lovande karriär som sociolog framför sig. Men allt förändrades när hennes namn stod med i den fruktade listan över dem som skulle rensas bort. Hon fick med omedelbar verkan lämna sin doktorandtjänst vid Munzur-universitetet.
– I ett dråpslag förlorade jag allt, säger Ulker Sözen.

Hon är bannlyst på livstid från att arbeta inom utbildningssektorn. Hon är dessutom prickad i socialförsäkringssystemet, vilket avskräcker många arbetsgivare i andra branscher med. Hon kallar det för ”social död”.
– Det handlar om så mycket mer än att bara förlora inkomsten. Jag fråntogs mitt pass och stämplades som landsförrädare. Men kanske värst av allt, jag förlorade min mening i tillvaron och min roll i samhället.

6 000 akademiker avskedade
Ulker Sözen är långtifrån ensam om att betala ett högt personligt pris. Ungefär 6 000 av Turkiets totalt 150 000 akademiker har de senaste åren blivit avskedade utan att få veta varför.

Den omsvepande utrensningen inleddes med undantagstillståndet efter det misslyckade militärkuppsförsöket 2016. Undantagstillstånden hävdes 2018 men det har inte gjort livet bättre för dem som fick sparken.

Förutom de många personliga tragedierna har utrensningen också varit ett förödande slag mot akademins oberoende i Turkiet. En tidigare fristad för demokrati och tolerans har gått upp i rök.
På få platser är detta bakslag tydligare än vid det prestigefyllda Bogazici-universitetet i Istanbul. På campus spatserar studenter mellan föreläsningar i lummiga grönområden och historiska byggnader belägna med en storslagen utsikt över Bosporen.

”Vi är kvar på nåder”
Hur påverkas då de akademiker som är kvar efter den stora utrensningen?
En anonym lärare på Bogazici-universitetet, vi kan kalla honom för Fatih, tillhör dem som är kvar i anställning.
– Det känns som om vi är kvar på nåder, säger Fatih.

Det är en helt annan atmosfär än när han själv blev antagen som student på det åtråvärda Bogazici-universitetet.
– Det var en livsdröm som gick i uppfyllelse. Att jag från en enkel familj utan akademisk bakgrund, uppvuxen i en liten by i anatoliska inlandet fick ta plats här. Det var overkligt, säger Fatih, och pekar på den stora trädgården framför campus huvudbyggnad.

Bara ett fåtal toppstudenter tar sig genom nålsögat till utbildningarna på Bogazici. Efter studierna är det många som går vidare till toppositioner inom näringsliv eller i den offentliga sektorn. Men universitetet har också en lång tradition av tolerans och öppenhet, en tydligt progressiv profil.

Fatih berättar hur campuset vibrerade av framtidsoptimism när han började studera här i början av 2000-talet.
– Då var det som att allt var möjligt, att vi var en del av en stor omvälvande förändring till det bättre, säger Fatih.

Gamla tabun revs i en rasande fart. Studenter och lärare diskuterade känsliga frågor i turkiska samhället som till exempel det armeniska folkmordet, med en öppenhet som tidigare inte varit möjligt.

Fatih var en del av denna våg av frihetstörstande studenter som bröt ny mark. De studerade sociologi och statsvetenskap, disputerade i konfliktforskning och minoriteters rättigheter med målet att vara med och forma nästa generations akademiker i ännu mer demokratisk anda. De tog strid för ett oberoende rättsväsende, kvinnors rättigheter och yttrandefrihet.
– Vi förenades i en gemensam dröm om ett bättre samhälle. Under några års tid hade vi också kraftig medvind. Det är nästan overkligt att tänka på i dag, säger Fatih.

Nedmontering av demokratin
Sedan dess har den turkiska regeringen tagit ett jättekliv i auktoritär riktning. Nedmonteringen av demokratin har skett i etapper. Oppositionella har åtalats och fängslats. Medielandskapet har köpts upp. Rättsväsendet har fyllts av regeringstrogna domare och civilsamhället har stängts ned.

Universiteten var däremot en svår nöt att knäcka för Erdogans regering. Värnandet av oberoende från politisk styrning och den starka ställningen av demokratiskt sinnade akademiker lyckades länge stå emot det hårda trycket.
Men med den stora utrensningen har president Erdogan även knipit akademin i sitt grepp, genom om­stuvningar i personalstyrkan och en stor portion skrämsel­taktik.

På traditionellt liberala Bogazici-universitetet gick en chockvåg genom korridorerna när president Erdogan tillsatte en omstridd rektor 2017, kritiker kallar honom för en ökänd politruk. Fatih beskriver hur skräckkulturen breder ut sig.
– Alla är på sin vakt. Regeringstrogna universitetslärare och forskare flyttar kraftigt fram sina positioner. Vi som är kritiska till regeringen är fortfarande många till antalet, men rädslan håller oss i schack. Man ligger lågt för att inte själv drabbas, säger Fatih.

En utveckling som speglar läget för universitets­anställda i hela Turkiet. Tusentals har flytt landet. Det sociala stigmat har drabbat de utrensade så hårt att flera har tagit livet av sig. Få yrkesverksamma lärare och forskare vill tala öppet med journalister.

Studentlivet har påverkats kraftigt av Turkiets auktoritära utveckling. Universitetens tolerans har ersatts av en skräckkultur där alla är på sin vakt.

Toleransen för regeringskritiska uttryck på universiteten har också kraftigt begränsats. När Fatih började studera var det vanligt att det hölls manifestationer till stöd för kurders rättigheter.

Universiteten var då en politisk fristad. Kanske den enda platsen i det turkiska samhället där unga kurder fritt kunde uttrycka sina åsikter. Frizonen möjliggjordes dels av det toleranta klimatet men också på grund av att polis inte fick beträda campus utan beslut av åklagare.

I dag är studenterna lovligt byte. I januari i år dömdes 27 studenter till tio månaders fängelse i den så kallade konfekträttegången. De dömdes för att de delade ut söt turkisk konfekt på Bogazicis campus, som ett sätt att uttrycka motstånd mot Turkiets militära attack på kurder i Syrien.
– De progressiva ideal som dominerade Bogazici för bara några år sedan är nu kvästa, säger Fatih.

Kurdfrågan avgörande
När utrensningen av icke önskvärda akademiker inleddes stod det religiösa nätverket Gülen­rörelsen i fokus. Gülenisterna, som hade en stark närvaro på universiteten, anklagades för att ligga bakom kupp­försöket. Den stora utrensningen motiverades just med att regeringen ville eliminera deras inflytande i stats­apparaten.

Men flertalet av dem som fick sparken var inte religiösa eller sympatisörer av Gülenrörelsen. Det var i stället demokratiförespråkare, människorättsaktivister och akademiker med vänsterprofil som drabbades.
– Kurdfrågan är det som gör att flest akademiker råkar illa ut. Det har blivit en tydlig röd linje, den som öppet tar ställning för att kurderna straffas, säger Fatih.

Vilket var precis det som hände Ulker Sözen, volontärarbetaren på organisationen Birarada. Hon var en av de drygt 800 akademiker som skrev under uppropet för fred, när strider rasade mellan turkiska regeringsstyrkor och kurdisk gerilla 2016. Det skulle senare komma att kosta henne jobbet.
Uppropet för fred möttes av aggressiva reaktioner från turkiska nationalister, och åklagare inledde brottsundersökningar mot många av uppropets undertecknare.

Nästan alla har blivit av med sina jobb, förlagts med yrkesförbud och blivit av med sina pass. En del har också åtalats och dömts för stöd till terrorism.
– Det är med all säkerhet därför som jag fick sparken, säger Ulker Sözen.

Men hon ångrar det inte, även om hon fått betala ett högt pris.
– Det har varit fyra mycket svåra år sedan jag blev avskedad. Jag har levt på påhugg i låginkomstyrken, stundtals har det varit svårt att få ihop pengar till hyran. Tack och lov har jag en familj som stöder mig och inga barn att försörja.

Det märks att Ulker Sözen anstränger sig för att vara samlad i sina svar. Det handlar inte bara om ekonomisk utsatthet, hon har också tagit stryk mentalt.
– Jag går i terapi sedan jag fick sparken. Det gör nästan alla i vår situation.

Att bidra till Biradas verksamhet som volontär är en del av läkeprocessen menar Ulker Sözen.
– Det är så värdefullt att kunna dela sina erfarenheter med människor i samma situation.

Men hon tillägger att det ibland kan bli för mycket när de utrensade akademikerna träffas. Att det är lätt att gräva ner sig i det trauma som jobbförlusten innebar.
– Att hela tiden påminnas om det kan bli en destruktiv spiral som hindrar oss från att gå vidare, eller tänka konstruktivt och hoppfullt om framtiden.

Massflykt av akademiker
Många av lärarna och forskarna vid Birarada håller liv i drömmen att en dag kunna återvända som yrkesverksamma akademiker. Trots att det ser mörkt ut.
Turkiska regeringen har upprättat en kommission för utrensade som vill överklaga beslutet. Men hittills är det en försvinnande liten andel som fått sina fall prövade, än mindre som fått återgå till jobbet.

Desto vanligare är det att komma tillbaka till fakulteten genom att lämna landet och starta om på nytt vid ett universitet utomlands. Många har lyckats hitta nya positioner på universitet i till exempel Tyskland, Kanada, Storbritannien och Sverige.

Massflykten av akademiker har beskrivits som brain drain, där Turkiet förlorar viktig begåvning och kompetens. Men långtifrån alla lärare och forskare har heller möjligheten att flytta utomlands och en del saknar också viljan.
– Jag har övervägt att flytta men kommit fram till att jag inte vill börja om utomlands. Det här är också mitt land och jag vill inte fly som om jag vore en kriminell, säger Ulker Sözen.

Hon tillägger snabbt att hon inte dömer dem som flyttat och själv har goda vänner, bland annat i Sverige, som har blivit hjälpta av nystarten. Det är också många som saknar möjligheten att flytta utomlands eftersom de fråntagits sina pass.
I februari i år kom dock en positiv nyhet. Mer än 11 000 före detta offentliganställda fick tillbaka sina pass. Det är bara en bråkdel av alla som drabbats av reseförbud, men ändå en symbolisk seger för avskedade universitets­anställda.

Det finns också gott om exempel på andra sätt att navigera i tillvaron än att flytta utomlands. Vissa har gjort kampen för upprättelse till en hel livsstil.

En professor i psykiatri, Haluk Savas, har startat en Youtubekanal. Kanalen heter KHK TV, efter förkortningen på undantagslagarna som kostade de avskedade universitetsanställda jobbet. Kanalen har drygt 32 000 följare och drivs av Haluk Savas tillsammans med hans fru och fyra andra avskedade akademiker. Många av tv-inslagen handlar om människoöden i spår av undantagstillstånden, men kanalen bevakar också rättegångar och domstolsbeslut som rör utrensade offentliganställda.

”Arbetsgivare tror att vi är terrorister”
Många andra akademiker har i stället försökt att vända blad och gå vidare. En del har prövat lyckan som entreprenörer i restaurangbranschen. Andra har sökt sig bort från städerna och jobbar med turism eller driver ekologiska jordbruk. Ulker Sözen har däremot hållit sig kvar i Istanbul. Här finns hennes familj och betydligt fler arbetstillfällen, även om det varit en hård kamp att hävda sig på arbetsmarknaden som utrensad akademiker.
– Många arbetsgivare tror att vi är terrorister och vill inte anställa oss. Andra ser chansen att utnyttja kompetent personal i en utsatt position, säger Ulker Sözen.

Efter att hon fick lämna doktorandtjänsten jobbade hon som administratör för ett företag, men sa upp sig då arbetsgivaren dumpade hennes lön med motiveringen att hon ändå inte kan få något annat jobb.

Ett stort antal internationella stödprogram har initierats för att hjälpa avskedade akademiker. Bland annat nät­baserade Off-University i Tyskland, som anställer politiskt förföljda akademiker över hela världen.
Ulker Sözen har också nyligen fått anställning som sociolog vid ett tyskt universitet på distans.

Reportaget från Turkiet finansieras av Union to Union som samordnar Saco, TCO och LO och deras medlemsförbund i internationellt fackligt utvecklingssamarbete.

Tomas Thorén
Bradley Secker

Tusentals universitetsanställda sparkades

 

  • Undantagstillståndet efter kupp­försöket varade i två år, från den 21 juli 2016 till den 19 juli 2018. Nära 150 000 offentlig­anställda sparkades utan rättslig prövning genom ett presidentdekret. 6 081 lärare och forskare samt 1 427 administrativt anställda vid 122 universitet drabbades av utrensningen.
  • Uppsägningen av tusentals universitetsanställda var en kaotisk process. Regeringen uppmanade universitetens ledningar att ange anställda som skulle rensas ut. Vissa lärosäten vägrade, men många rektorer var villiga att samarbete med regeringen.
  • Regeringen har infört drakoniska åtgärder för att stöpa om personalstyrkan på universiteten. Nyanställningar av lärare och forskare måste godkännas av myndigheten för nationell säkerhet. Genom ett dekret har presidenten fått rätt att utse rektorer.
  • Bland dem som är kvar i tjänst råder en stark självcensur. En ny lagstiftning 2016 inskränker universitetsanställdas rätt att uttala sig offentligt. Den som ägnar sig åt forskning i känsliga frågor riskerar disciplinära åtgärder. Samtidigt har polis blivit mycket strängare mot studentprotester på campus.

Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv