– Jag ska ha min heder tillbaka. Jag har aldrig fuskat i min forskning och Lunds universitet ska erkänna att de har gjort fel när de avskedat mig för något som jag inte har gjort.
Linnéa Taylor är tydlig med vad hon vill.
Löven på träden som har blivit allt färre, skimrar i höstens färger. Luften är hög och kylslagen.
Vi pratar om det hon har gått igenom sedan hon först, i sin tjänst som biträdande forskare på Biomedicinskt centrum vid Lunds universitet, anklagades för att fuska i två olika studier. Hur hon i ett unikt beslut avskedades för det påstådda fusket, därefter fick rätt i Arbetsdomstolen, AD, men Lunds universitet ändå stod fast vid avskedet genom att hänvisa till den sällan använda 39:e paragrafen i lagen om anställningsskydd, LAS, som innebär att arbetsgivaren kan göra sig av med en anställd trots att AD har dömt till den anställdes fördel. Senast en statlig myndighet nyttjade paragrafen var när spionen Bertil Ströberg avskedades på 1980-talet.
– Det är så förnedrande att anklagas för något som är helt främmande för mig. Och ingen har visat att jag har gjort mig skyldig till oredlighet som det egentligen heter, säger Linnéa Taylor.
Enligt rektorsbeslutet som fällde henne för oredlighet kan hennes signifikanta resultat i de två studierna inte ”verifieras i underliggande material”. Lärosätet uppfattar inte att resultaten ligger inom normal variation och menar att de kommit till av grov oaktsamhet eller medveten manipulation.
När AD prövade och avfärdade sakligheten i det efterföljande avskedet, och därmed gjorde en egen analys av processen som ledde till fällningen, blev AD:s slutsats däremot att Lunds universitet inte egentligen bemött, ”än mindre motbevisat”, den anklagades invändningar mot dessa resonemang. Eftersom bevisbördan ligger på Lunds universitet menar AD att lärosätet ”inte har visat att forskaren gjort sig skyldig till påstådd oredlighet i forskning”.
Även Universitetskanslersämbetet har kritiserat utredningsprocessen, och i ett annat fall rörande Linnéa Taylor friades hon av nyinstiftade Nämnden för prövning av oredlighet i forskning och Lunds universitet kritiserades av Förvaltningsrätten (se faktaruta).
Hotades till livet
Det allra allvarligaste, menar Linnéa Taylor, är de hot som har riktats mot henne och hennes familj.
– Någon eller några personer har hotat att tvinga mig att dricka saltsyra tills jag dör, och man har också hotat att ta livet av mitt barn. Det går inte att förklara den dödsångest man känner när ens barn hotas till livet för att jag bestred fällningen för forskningsfusk. Sedan har man påstått att det är jag själv som utsatt mig för hoten. Jag skulle fortfarande vilja att någon förklarar för mig hur jag under tiden jag satt med min livvakt på mitt kontor ska ha lyckats lägga ett hotbrev till mig själv utanför dörren.
Händelserna har gjort att hon i dag lever med skyddad identitet. Samtidigt tycker hon sig ha klarat sig relativt helskinnad trots allt som hänt. Många andra hade säkert gått under. Men Linnéa Taylor har mycket av livsglädje, trygghet och mod.
– Jag är glad och nyfiken. Jag är mamma, gift, jag har en brokig men härlig familj. Yrkesmässigt har jag många saker på mitt cv.
– Jag blev forskare eftersom jag hade turen att hamna i en mycket välfungerande forskargrupp med ett väldigt spännande fokus. Min forskargärning har varit något av det roligaste jag gjort. Att få verka i en miljö där målsättningen är att kunna bota sjukdomar som i dag inte kan behandlas är ett sant privilegium.
Avskedades trots fördel i AD
Vad är det då för händelser som lett fram till att Linnéa Taylor avskedades från Lunds universitet?
En del finns redovisat i offentliga handlingar. Hon anmäldes för oredlighet av en doktorand hon var handledare åt. Sedan fälldes hon för oredlighet av oredlighetsnämnden vid Lunds universitet efter en utredning som utförts av en för henne anonym postdoktor. Därefter avskedade rektor henne, den nämnda domen i Arbetsdomstolen slog fast att det inte fanns grund för avskedet, och samtidigt menade alltså AD att arbetsgivaren inte kunnat bevisa oredlighet i forskning. Trots det bestämde Lunds universitet att avskedet skulle kvarstå.
Linnéa Taylor vet själv inte hur hon hamnade i den uppkomna situationen. Hon säger till Universitetsläraren att hon inte förstår universitetets agerande och att hon inte gjort något fel i sin forskning. Hon funderar på om hennes agerande i olika situationer kan ha påverkat universitetets beslut.
– Från personer med anknytning till universitetsledningen har det tydliggjorts att mitt engagemang i en kvinnlig intresseorganisation på Lunds universitet inte varit populärt. Här kritiserade jag offentligt rektors tillsättning i Näringslivsrådet med en gravt undermålig representation av kvinnor vilket nog inte varit till min fördel i det som sedan hänt, säger Linnéa Taylor och fortsätter:
– Sedan var jag mycket påstridig när Lunds universitet inte ville utreda eller förebygga de hot som bland annat innebar att någon ville döda mig med saltsyra.
Hur har du mått under den här tiden?
– En anmälan om vetenskaplig oredlighet är i sig något av det värsta som kan drabba en inom akademin och det drabbade verkligen mig med full kraft. Det enda som gör att jag orkat är att jag vet att jag bevisligen inte har fuskat i min forskning. Och om man bara jobbar tillräckligt intensivt för att få rättvisa så finns förhoppningsvis någon som lyssnar. Det gjorde SULF, och mina två andra jurister. Nu också många fler instanser. Det här hade varit mycket svårt utan de kollegor som verkligen aktivt stöttat mig, mina vänner och familjen.
Det finns en del som hävdar, trots AD:s dom, att du har fuskat. Vad säger du till dem?
– Engelskans ”conjecture” tycker jag sammanfattar väl hur många inom universitetets väggar reagerat. Man förmodar, tycker, gissar, utan att veta. Om Lunds universitet på riktigt hade haft några bevis för sina anklagelser mot mig så hade domen inte fallit i min favör.
Från universitetet har också hävdats att du skulle ha varit motiverad att fuska på grund av ett lönsamt patent tillsammans med ett läkemedelsbolag. Hur kommenterar du det?
– Det är ju lite pinsamt, eftersom Lunds universitet själva hade lämnat in bevisning till AD för att resultaten inte var patenterbara eftersom vi hade presenterat dem offentligt tidigare. Jag skulle således vare sig få patent, pengar, lön, eller ens en gratis lunch för samarbetet.
Du har fått rätt i flera instanser: Arbetsdomstolen, Universitetskanslersämbetet, Förvaltningsrätten, Nämnden för prövning av oredlighet i forskning. Åklagare har inlett en förundersökning om förtal från rektor. Hur känns det?
– Det är en märklig upplevelse. Här har vi en statlig myndighet som tydligen inte lyder under regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet i beslut. Men det är kanske svårt att erkänna att det blev fel när man har uttalat sig tvärtemot alla fakta i ärendet.
Varför fortsätter du att slåss?
– Därför att andra råkar ut för LU:s totala avsaknad av professionalism i organisationen och bristande respekt för lagar och förordningar. Det finns många exempel. Forskare, labbassistenter och postdoks som frysts ut på sina arbetsplatser tills de säger upp sig för att någon ”viktig” person inte tycker om dem. Medarbetare vars chef håller dem tillbaka lönemässigt av icke angivna skäl. Jag har haft tur, med SULF som har tagit sig tiden att lyssna på mig och se fakta i ärendet, med mina envetna jurister som jobbat dag och natt, med mitt kärleksfulla och stabila äktenskap som hållit för denna så fruktansvärda prövning, med uppbackning och stöd från vänner och kollegor. Men man ska inte behöva ha tur. Det ska gå rätt till från början.
Hur ska du fortsätta?
– Jag tänker driva ärendet till vägs ände. Att bli anklagad för oredlighet är att stå helt ensam, och så ska det inte behöva vara. Precis som i vårt övriga rättssystem måste man ha en förståelse för att en anklagelse inte innebär att man är skyldig, och processen måste bedrivas så att man är oskyldig tills motsatsen har bevisats. Man måste kunna garanteras rättssäkerhet, och den nya lagen om överklagbarhet och extern utredning hos Nämnden för prövning av oredlighet i forskning är ett steg i rätt riktning. Men det kvarstår uppenbarligen mycket arbete.
Fotnot: Universitetsläraren har bett Lunds universitets rektor Torbjörn von Schantz om en intervju kring processen och besluten som ledde till att Linnéa Taylor avskedades och inte har fått jobbet tillbaka, samt att ge rektorn tillfälle att bemöta Linnéa Taylors uppgifter i den här artikeln. Universitetets pressansvarige svarar i ett mejl: ”Eftersom det pågår rättsliga processer avböjer Torbjörn von Schantz att kommentera i nuläget.”
Läs också: SULF anser att Lunds universitet borde be Linnéa Taylor om ursäkt
