Digital undervisning ställer nya krav på tillgänglighet

Övergången från fysisk till digital undervisning med anledning av covid-19 kan ge stora negativa konsekvenser för studenter med funktionshinder.

Som hörselskadad student vid Umeå universitet har jag mångårig erfarenhet av att behöva påminna föreläsare om vikten av att ha på sig mick, tala tydligt och inte vända sig bort med ansiktet när hen talar. Som tidigare kårordförande för Umeå studentkår fick jag även höra från universitetsanställda om hur undervisande personal går på knäna för att tillgodose studenternas behov av tillgänglighetsanpassning. Det handlar bland annat om att lärare inte har eller ges den kompetens de behöver för att hjälpa studenten eller att lärosalar och grupprum inte kan tillgodose de behov studenter har. Jag fick även uppgifter om att diskrimineringslagen bryts gång på gång men att lärarna har svårt att göra någonting åt det då pengarna, kompetensen och tiden inte finns.

Det finns ett stort mörkertal kring hur många studenter med funktionshinder som väljer att hoppa av sin utbildning med anledning av att de inte har kunnat få det stöd de har rätt till. Samtidigt ser vi hur antalet studenter med funktionshinder som läser vid något av Sveriges lärosäten har ökat och enligt Specialpedagogiska myndigheten behöver lärosätena få mer i statsanslag för att kunna möta den ökningen.

Övergången från fysisk till digital undervisning ställer nu ytterligare krav gällande tillgängligheten på lärosätena. Utöver diskrimineringslagen finns nu också webbtillgänglighetsdirektivet som innebär att sedan 23 september i år ska lagkraven för ökad tillgänglighet vara uppfyllda. Landets lärosäten verkar tolka denna lag olika då ”låsta” plattformar, som exempelvis digitala plattformar för undervisning, kan vara möjlig att undanta från direktivet. Enligt min uppfattning har Umeå universitet i ett första skede valt att tolka att även plattformen för undervisning ska tillgänglighetsanpassas och jag hoppas att de fortsätter att göra det.

För mig som student innebär det att jag bland annat ska kunna förvänta mig att alla inspelade föreläsningar och dylikt som publiceras på plattformen för undervisning ska ha undertexter. På den kurs jag läser nu har jag behövt påminna flertalet gånger, med sen återkoppling, om vikten av att få inspelat material med undertexter. Just på den internationella funktionshinderdagen, den 3 december, fick jag också svar från en av de kursansvariga som sa att han inte behövde få veta vad han måste ”se till” att göra av en av sina studenter, det vill säga jag.
Tyvärr måste jag och andra personer med funktionhinder ständigt säga till människor vad de behöver ”se till” att göra, för det glöms bort eller så finns inte kunskapen. Trots den ökade arbetsbelastningen hos de undervisande lärarna får studenterna inte hamna i kläm, och detta enligt lagen.

Om nu lärosätena gör egna och felaktiga bedömningar av webbtillgänglighetsdirektivet, hur rättsosäkert blir det då inte för studenterna? Att kringgå lagen bör inte anses legitimt då lärosätena får skattemedel för att bedriva jämlik undervisning för alla. Dessutom kan det även bli tal om vite då tillsynen av att webbtillgänglighetsdirektivet följs påbörjas i början av 2021.

Ändock kvarstår faktumet att Umeå universitet, liksom andra lärosäten, måste ges mer ekonomiska resurser och kunskap att tillgänglighetsanpassa undervisningen – och det är alltså bråttom av flera skäl som ni kan se.

Hanna Lundin Jernberg
Student vid Umeå universitet
Tidigare kårordförande för Umeå studentkår


Kategorier: Debatt, Juridik, Mångfald, Student, Undervisning
Lärosäten: Umeå universitet
Hanna Lundin Jernberg