”Vrålet ekar inte längre i akademins korridorer”

När #akademiuppropet tog högskolan med storm 2017 talades det om en revolution. Tre år senare har mycket av energin försvunnit. Samtidigt har lärosätena tagit ett antal initiativ och en del tycker att det har blivit lättare att prata om sexuella trakasserier.
Illustration: Robert Hilmersson

Det bubblar under ytan hösten 2017. Sociologen Lisa Salmonsson känner hur något stort är på väg att hända. På Twitter har den amerikanska skådespelerskan Alyssa Milano uppmanat alla kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier och övergrepp att skriva #metoo på sociala medier. Och kvinnor världen över svarar. I Sverige är skådespelaruppropet #tystnadtagning först ut. Sedan följer bransch efter bransch.
På Örebro universitet väntar Lisa Salmonsson på att akademins upprop ska komma. Tänker: Det kanske är jag som ska starta det? Facebookgruppen samlar snabbt 9 000 medlemmar. 2 600 kvinnliga akademiker skriver under #akademiuppropet. De vittnar om allt från sexistiska kommentarer till rena våldtäkter. Kräver: sexismen måste tas på allvar och få ett slut! Det talas om ett urvrål. En revolution.

I dag, tre år senare, funderar Lisa Salmonsson på vilken effekt #akademiuppropet egentligen har fått. Vissa dagar upplever hon att jämställdhetsfrågan har kommit högre upp på agendan, andra dagar känns det inte så.
– Det småputtrar. Men det där vrålet ekar inte i akademins korridorer längre, säger hon.

Lisa Salmonsson upplever att #metoo gav vind i seglen åt personer som redan jobbade med jämställdhet inom akademin. Lärosätena tog också många nya initiativ. Karolinska institutet, KTH, Malmö universitet och Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet inrättade ett forsknings- och samverkansprogram om genusbaserad utsatthet och sexuella trakasserier i akademin. Inom programmet genomförs nu en nationell prevalensstudie.
Universitets- och högskolerådet, UHR, undersökte också hur lärosätena förebygger och hanterar sexuella trakasserier. Rapporten visade att den akademiska strukturen och kulturen utgör de största hindren. Det finns en utpräglad statushierarki, osäkra anställningsvillkor, olika makt- och beroendeförhållanden samt en obalans mellan formell och informell makt.

Själv har Lisa Salmonsson pratat om frågan på högre seminarier med olika arbetsgrupper vid Örebro universitet. Hon satt även med i forskningsberedningen inför forskningspropositionen 2020.
– Samtidigt kan jag tycka, när jag sitter i min jämställdhetsgrupp eller liknande, att samtalet fortfarande handlar om varför jämställdheten inte är synlig. Varför är det inte 50/50 bland män och kvinnor i litteraturlistorna?

Men hon ser en viss kulturförändring. Det finns en ökad medvetenhet och folk pratar mer om hur man är mot varandra. I fikarummen har hon hört män reflektera kring sitt eget beteende, sin roll och makt.
– Det gör det lättare för kvinnor och dem som står bredvid att säga ifrån om något händer, säger Lisa Salmonsson.

Erfarenheter från facket 
Ja, vad har egentligen hänt efter #metoo? Det är en av de frågor som Universitetsläraren skickat till Saco-S-föreningarna på lärosätena. Elva fackliga representanter har besvarat enkäten. Flera menar att frågan om sexism och sexuella trakasserier är mer aktuell än tidigare och att lärosätena har gjort olika insatser, som att uppdatera information och ordna diskussions- och utbildningstillfällen. Men många tycker att det är svårt att veta om åtgärderna har lett till några förändringar i praktiken.
”Fler uppdrag som handlar om jämställdhet har initierats, men jag upplever inte några reella förändringar när det gäller antalet anmälda fall av sexism och sexuella trakasserier. Det är också svårt att dra slutsatser kring hur #metoo påverkar antalet fall. Blir det fler eftersom medvetenheten är större, eller blir det färre då fler insatser görs?” skriver Mikael Palmgren, ordförande för Saco-S vid Högskolan i Jönköping.

Samtidigt tycker han att det har blivit lättare att prata om sexuella trakasserier: ”Uppmärksamheten har gjort människor mer medvetna och pålästa.”

Antonia Ribbing, ordförande för Saco-S vid Södertörns högskola, är av uppfattningen att den anmälda förekomsten av sexuella trakasserier är fortsatt liten, och ytterst få ärenden når facket.
”Siffrorna i de senaste årens medarbetarundersökningar indikerar inte någon större ökning före eller efter #metoo eller akademikeruppropet”, skriver hon.
Det är inte heller fler medlemmar som hör av sig för att få råd och stöd.

Antonia Ribbing berättar att rektor vid Södertörns högskola bland annat har avsatt medel till ett nätverk för kvinnliga och icke-binära doktorander och lärare. Högskolan har också utarbetat bättre rutiner för hur en utredning ska genomföras, men facket menar att det fortfarande finns brister. Hon tycker att det är svårt att veta om det råder en tystnadskultur eller inte:
”Det finns, hos en del av våra medlemmar, en uppfattning att högskolan har gjort väldigt lite för att ta upp eller ändra de strukturella problem som de upplever finns. Här avses också att man talar om ett problem, men att det stannar där och att mycket har runnit ut i sanden.”

Internrapport om trakasserier 
På Linnéuniversitet har man tagit fram en rapport om sexuella trakasserier och övergrepp. I den berättar 21 medarbetare och studenter om sina erfarenheter. Rapporten pekar ut fem förbättringsområden, däribland behövs tydliga processer för hanteringen av sexuella trakasserier och ökad kunskap hos chefer, medarbetare och studenter.
”Min bild är att de förslag som rapporten ger vid handen dock tyvärr har fått ett relativt begränsat genomslag”, skriver Jan Andersson, ordförande för Saco-S vid Linnéuniversitet.

Michael Le Duc

Michaël Le Duc, ordförande för Saco-S vid Mälardalens högskola, menar att #akademiuppropet inte haft någon större effekt när det gäller förekomsten av sexism och sexuella trakasserier, samt hur detta hanteras. Men han tillägger att det inte behöver betyda att arbetet fungerar dåligt. Inte heller tystnadskulturen tycks ha påverkats nämnvärt.
”Det pratas troligtvis om det i samma utsträckning som förut, det vill säga i mycket liten utsträckning. Det finns sannolikt ett mörkertal när det gäller sexuella trakasserier”, skriver Michaël Le Duc.

Kerstin Hamrin

Inte heller Kerstin Hamrin, ordförande för Saco-S vid Gymnastik- och idrottshögskolan, upplever några större förändringar efter #akademiuppropet:
”Vi har möjligtvis aktualiserat våra riktlinjer vid diskriminering, trakasserier och kränkande särbehandling genom att detta tas upp vid medarbetarsamtal”, menar hon.

Auður Magnúsdóttir

”Vill se mer strukturella förändringar”
Auður Magnúsdóttir är ordförande för den lokala SULF-föreningen vid Göteborgs universitet. Hösten 2017 var hon arbetsmiljöombud och såg en ökad aktivitet på universitetet, det kallades till olika möten om hur sexism och sexuella trakasserier hanteras. Det visade sig att många arbetsmiljöombud och likabehandlingsombud saknade verktyg. Något som hon tycker att universitetet till viss del har hörsammat.
– Man har till exempel tagit fram en tydlig handläggningsordning som beskriver i olika steg hur man ska gå till väga, säger hon.

Auður Magnúsdóttir skulle vilja se mer strukturella förändringar. Handläggningsordningen, menar hon, behandlar till exempel sexuella trakasserier som individuella händelser och inte som en del av en struktur.
– Samtidigt har universitetsvärlden inbyggda hierarkier. Många har osäkra anställningar och på vissa fakulteteter finns beroendeförhållanden, till exempel mellan handledare och doktorand, där doktoranden är beroende av finansiering från sin handledare.

Även Auður Magnúsdóttir tycker att medvetenheten har ökat och att normerna långsamt förändras när det gäller vad som är tillåtet och inte.
– Det kan märkas på kafferaster och jag tror att flera institutioner och fakulteter tar upp det på arbetsplatsträffar. Det känns också som att folk har lättare att säga till om de utsätts för jargong eller skämt.

Samtidigt tror hon inte att #metoo har lett till att det känns lättare att anmäla sexuella trakasserier. SULF-föreningen i Göteborg har till exempel inte fått in fler ärenden än tidigare. Auður Magnúsdóttir tycker inte heller att frågan är lika levande i dag som hösten 2017. Inte minst har coronapandemin trängt undan denna och många andra frågor. Hon hoppas diskussionen ska väckas till liv igen av den nationella prevalensstudien av förekomsten av sexuella trakasserier och genusbaserad utsatthet inom akademin, som görs av bland andra Karolinska institutet.
– Det vore fint om effekten av #metoo inte stannade vid författandet av olika policydokument, det behövs mer för att bryta långvariga tystnadskulturer. Handläggningsordningen är bra, men den tar itu med problemet när det har uppstått. Vi behöver jobba mer proaktivt med alla anställda.


Kategorier: Artiklar, Arbetsmiljö, Jämställdhet
Lärosäten: Göteborgs universitet, Gymnastik- och idrottshögskolan, Högskolan i Jönköping, Linnéuniversitetet, Mälardalens högskola, Södertörns högskola