SULF vill helt ta bort stipendier som försörjningsform och att de pengarna i stället används till anställningar. Den främsta anledningen är att personerna då får tillgång till sjukpenning, föräldrapenning, pension och a-kassa.
– Det är beklämmande att se att en så stor andel postdoktorer är på stipendier, säger SULF:s förhandlingschef Robert Andersson.
Eftersom stipendiater har färre rättigheter har fackförbunden mindre möjligheter att stödja dem. Likväl ger SULF råd och hjälper stipendiater när problem uppstår, till exempel kopplat till folkbokföring, uppehållsrätt, uppehållstillstånd och försäkringsskydd.
– Vi har ett fall nu där vi bråkar med Försäkringskassan som hävdar att en postdok på stipendium är student och inte ska ha några förmåner över huvud taget. Det bygger mycket på att personen själv har använt uttryck som ”postdoktorala studier”. Detta leder myndigheterna fel, säger Robert Andersson.
Köper inte argumentet
Det här kopplar till ett djupare problem han ser: att man genom att ha postdoktorer på stipendier signalerar att forskningen de utför inte är ett professionellt arbete.
Argumentet att stipendierna ger möjlighet till fler postdoktorer och mer forskning, köper inte Robert Andersson.
– Ska vi då också ha poliser eller professorer på stipendier för att ha råd med fler?
För de anställda vill SULF inte heller se att olika slags korttidskontrakt staplas på varandra. Men det kollektivavtalsreglerade postdokavtalet är bara på två år, och inom de flesta discipliner krävs fler år för att meritera sig. Så vad har man för val?
– Vi behöver se över själva avtalet. En utveckling skulle kunna vara att postdokavtalet vore mer flexibelt inom en viss ram, men att man inte får kombinera det med allmän visstidsanställning. Det skulle vara ett renare system, säger Robert Andersson.
De flesta aktörer verkar vara överens om att man bör kunna söka postdokanställningen redan innan disputation, så länge man har disputerat när anställningen börjar. Detta för att inte tappa de bästa kandidaterna i konkurrensen med andra länder.
Varför kan parterna då inte bara komma överens om det?
– Det borde vara enkelt, men det ska förankras här och där. Men det finns inget i avtalet som uttryckligen förbjuder det, så om SULF får frågan är vårt svar att det redan går att tolka avtalet så.
Omdiskuterad tidsgräns för meritering
Tidsgränsen för att söka biträdande lektorat är en annan omdiskuterad fråga. Den är på fem år i Sverige, men bland annat Sveriges unga akademi och National Junior Faculty vill utöka den till sju år. Detta med argumentet att många postdoktorer inte hinner meritera sig på fem år.
– SULF:s förbundsstyrelse har inte diskuterat frågan sedan vi ställde oss bakom utredningens förslag på fem år, vilket i sin tur byggde på att man inte skulle behöva vänta längre på en tillsvidareanställning. Skulle det utökas till sju år kommer några säkert sedan att säga att det behövs nio år för att meritera sig. I slutändan måste man ju ändå anställa så det beror bara på var man lägger ribban för meritering, säger Robert Andersson.
Tre åsikter
Hur kan situationen för postdoktorer förbättras?
Aikeremu Ahemaiti, ordförande för Uppsala University Postdoc Association, UUPA.
– Först och främst behöver postdoktorer veta att det existerar organisationer som stödjer dem. Vi jobbar för att kontrakten som universitetet skriver med postdoktorer ska innehålla information om deras rättigheter och skyldigheter, och att UUPA nämns där. Vi jobbar också för att få representation i beslutsfattande organ. En del problem är nationella och därför behöver vi driva frågor gemensamt inom Swedish National Postdoc Association. Vi samarbetar också med National Junior Faculty.
Saema Ansar, ordförande i Future Faculty på medicinska fakulteten vid Lunds universitet.
– Tydliggör karriärvägarna, förbättra villkoren för yngre forskare med breda transparenta rekryteringar. Bra nätverk och mentorskap kan hjälpa i karriärplaneringen. Vi har startat ett mentorsprogram och har forum för att nätverka med etablerade forskare. Vi har en adjungerad position på fakultetsmöten och i nämnder, vilket ger möjlighet att föra fram de unga forskarnas röst. Genom ett aktivt engagemang framför vi förslag på förbättringar. Future Faculty är en del av National Junior Faculty och vi ser det som en styrka att vi inkluderar både postdoktorer och unga forskargruppsledare.
Petya Burneva, Uppsala universitet, skriver en avhandling om temporära arbeten.
– Inom discipliner där karriärvägen är mer strukturerad och standardiserad brukar postdoktorer hantera osäkerheten bättre för att de vet vad som väntar. I akademin behöver vi fokusera mer på kvalitativa resultat så att man vågar engagera sig i det arbete man tror på, inte bara det som ger snabbast kvantitativt resultat. Det har förvånat mig hur många som ändå väljer bort den karriärmässigt strategiskt bästa vägen för att kunna vara sanna mot sina värderingar och göra det som de tror är bäst för professionen som helhet. Det är ett sätt att hantera situationen, och en mjuk revolt.
