Under covid-19-pandemin våren 2020 stängdes utbildningsorganisationer runt om i världen från en dag till nästa, samtidigt som utbildning skulle fortgå. Unesco rekommenderade att undervisning ska fortsätta men från och med 16 mars 2020 skulle det vara online. I en tid av digitalisering och informationsteknologi är en nödsituation som denna ingen ursäkt för att stoppa kontinuerligt lärande. Unesco lanserade det övergripande initiativet #learningneverstops och en sajt med resurser för alla involverade för kommunikation, interaktion, socialisering, och med etiska och sociala spörsmål. Det är business as usual, men ändå inte. Unesco beräknar att per den 29 april 2020 är 1,3 miljarder elever och studenter fortfarande påverkade av skol- eller universitetsstängningar, trots att utbildningsorganisationer börjar öppnas runt om i världen. Andelen studenter som läser på distans är i dag 90 procent världen över.
Den 17 mars rekommenderade svenska regeringen och Folkhälsomyndigheten att alla svenska lärosäten skulle byta till distansutbildning från och med nästa dag. Denna historiska händelse visar behovet av att våra utbildningssystem orienteras mot mer flexibel utbildning och lärande. Detta har EU-kommissionen länge förespråkat genom initiativet Opening Up Education (2013) vilket avsåg att modernisera utbildning för att tillgodose studenters individuella behov, men också för ökad global konkurrenskraft. Även Unescos hållbarhetsmål om utbildning (SDG4) och dess nya initiativ Futures of Education: Learning to Become, som går utöver hållbarhetsmålen och syftar till hur utbildning kan gestaltas mot år 2050, förespråkar detta. Med coronautbrottet har även behovet av ett utbildningssystems motståndskraft mot kriser aktualiserats.
I Sverige gör regeringen gällande att utbildning ska fortgå som vanligt, men på distans och det är inte ett förlängt sommarlov. Utbildning är dock inte, och har aldrig varit, baserad på lokaler och byggnader, utan formas och utvecklas av lärare, forskare och studenter tillsammans. Lärarna är ryggraden i utbildningssystemen och nyckeln till att nå lärandemål, oavsett sammanhang och form. I covid-19-krisen är de i frontlinjen för att se till att lärandet fortsätter.
Svenska riksorganisationen för distansutbildning, SVERD, omvärldsbevakar, medverkar och följer utvecklingen nationellt och internationellt, och deltar i de internationella kampanjerna i samband med covid-19 (#oer4covid, #opendoors, #learningtogether, #onlinetogether, #coranacrisessupport och Unescoinitiativet #LearningNeverStops). SVERD tillhandahåller nationella och internationella resurser, rekommendationer och information om hur man kommer igång med omställning till distansutbildning och att arbeta och lära med digitala resurser.
Under flera år (läs decennier) har förespråkare och aktörer för distansutbildning agerat för modernisering och användning av digitala resurser inom området, i takt med att samhället blivit mer och mer digitaliserat. Utbildningssektorn har dock släpat efter. En stor skillnad nu är att alla har tvingats ställa om och att digitalisering av utbildning därmed inte har varit ett enskilt val. Tidigare har enskilda lärare kunnat välja eller välja bort digitalisering. Nu gäller det alla och man kan man redan se effekter i form av effektivisering, kvalitetshöjning, kreativitet, incitament, ledarskap, infrastruktur, innovation, kultur och omställning på bred front. Omfattande initiativ, samverkan och partnerskap har etablerats såväl lokalt, regionalt, nationellt som internationellt. En omfattande delningskultur har också vuxit sig stark.
Det som ansågs normalt för några månader sedan existerar inte längre. Inget kommer att återgå till det som vi erkände som normalt före covid-19-pandemin. Förutsättningar har förändrats snabbt, utan att vi har kunnat förhindra det. De flesta har ställt om på kort tid och vant sig vid att använda digitala arbets- och mötessätt och distansöverbryggande teknik. Glöm dock möjligheten att återgå till det som tycktes normalt tidigare – det är inte heller önskvärt med en sådan återställning. Tänk i stället på vilken inverkan det har haft att arbeta och studera hemma? Vilken inverkan kommer det att ha på studenter, akademiker, administratörer och utbildningsansvariga? Framtiden kallar.
En lärdom är att de som redan tidigare satsat på bra digital infrastruktur, har erfarenhet av nya digitala arbetssätt och genomfört individualiserad undervisning snabbt kom igång med sin utbildningsverksamhet när studenterna var online. De som däremot inte hade någon digital strategi hade stora svårigheter.
När undervisning helt ges online behöver såväl lärare som studenter anpassa sina möten och arbetssätt. Då de flesta, både studenter och lärare, är vana vid så kallad campusundervisning var det initialt tufft att börja reglera sitt eget lärande och de nya studie- och arbetsvanorna. Det är viktigt att skapa rutiner, i form av tid och plats för arbete och studier. Det har redan visat sig viktigt att inte enbart reproducera exakt vad som gjorts i klassrummet till onlineundervisning. Onlinestudier har ett annat perspektiv, nämligen att alltid utgå från studenten, var den än befinner sig. Det har visat sig viktigt att beakta, främja och underlätta de sociala och emotionella aspekterna i lärandet, att studenterna diskuterar med varandra och lär av och genom varandra, så kallat kollaborativt lärande, peer-learning eller kamratlärande. Ytterligare aspekter då man inte träffas fysiskt är att bibehålla motivationen, nöjet och det roliga med lärandet. Dessvärre kom dock ett upprop den 12 maj 2020 från internationella studenter att de funnit undervisningen undermålig på grund av bristande handledning, support och närvaro.
Lärare har redan sedan tidigare i mindre eller större utsträckning använt digitala verktyg men då oftast som komplement i sin undervisning, och det har oftast inte funnits så stort behov av att lägga ner större tid på att lära sig om nätundervisning. Det har oftast inte heller funnits ledarskap, incitament eller infrastruktur för detta. Den digitala kompetensnivån hos lärarna och i utbildningsorganisationerna har sedan covid-19 ökat i hög utsträckning. Innovation och kreativa idéer har tagit form, med såväl pedagogiska som digitala lösningar.
Några riktlinjer att tänka på för att lyckas med onlineutbildning:
– Tänk på all personal och alla studenter.
– Att lärosätena fattar strategiska beslut, inte enbart akuta lösningar.
– Anta alternativa, varierande metoder och resurser i undervisningen så att ingen missgynnas.
– Tänk helhet, ekosystem, organisation, ledarskap, infrastruktur, teknik, digitala öppna resurser, företrädesvis (OER), kursplan 4.0, kursmaterial, pedagogik, teknik, utvärderingar, examinationer.
– Tänk både synkront och asynkront.
– Framgångsfaktorer från studentperspektiv för att lyckas och ta ökat eget ansvar i form av självbestämt lärande är enligt forskning: närvaro (lärare och medstudenter), förtroende, interaktion, flexibilitet i tid, rum, media med mera, tillgänglighet, säkerhet, transparens, tydlighet, motivation, individualiserat lärande och humor.
– Tänk på arbetsmiljön även om arbetsplatsen nu är hemma.
Det nya normala efter covid-19 kommer att handla om omställning, nyorientering och hållbarhet. När såväl studier som arbete på kort tid har ändrat form har också digitaliseringen och den digitala kompetensen både individuellt och i organisationer förändrats och även ökat. Det har blivit påtagligt att den digitala revolutionen handlar om människor och deras vanor, beteenden och attityder i samband med hur man kan använda den nya tekniken, men också att det därmed behövs innovativ pedagogik och kursplan 4.0. Onlineutbildning kommer att vara en strategisk prioritet vid varje institution. Nya och innovativa partnerskap kommer att bli vanligare.
Ett hållbart samhälle förutsätter tillgänglighet till digitala plattformar och möjlighet till snabb omställning. Härmed kan vi förbereda oss för Unesco-initiativet Futures of Education – Learning to Become.
För SVERD:
Ebba Ossiannilsson
Vice ordförande och professor i innovation och öppet onlinelärande
Ulf Sandström
Ordförande
