Till campus på Högskolan i Halmstad är det lätt att hitta. Höghuset Pinnen sticker upp som ett landmärke. Inne på campus är det lite knöligare. Men med hjälp av en campuskarta kommer jag till det så kallade P-huset och tar hissen upp till våning tre. Medan jag fipplar med telefonen för att ringa upp kommer Eva Strandell och öppnar.
Vi sätter oss i hennes lilla tjänsterum; en fylld bokhylla bakom henne och två datorskärmar på skrivbordet.
Hon kallar sig humanbiolog, efter en medicinsk utbildning hon gick vid Uppsala universitet på 1980-talet. Den gavs bara några år och hon läste tillsammans med läkare och farmaceuter.
– De flesta av mina gamla kursare blev forskare, säger hon.
Från forskning till undervisning
Även Eva Strandell började forska vid Uppsala universitet och disputerade i medicinsk vetenskap med en avhandling om diabetes typ 1.
Efter det var hon kvar vid Uppsala universitet ett tag och gjorde sedan en ettårig postdok i Köpenhamn.
– Men då var jag rätt trött på att göra försök på möss. Forskning var nog inte min grej.
Så hon letade jobb, och sjuksköterskeutbildningen i Halmstad sökte disputerade lärare, dessutom arbetade hennes dåvarande sambo i Halmstad.
Det var 1994, utbildningen löd under landstinget, för att nästa år bli statlig. Men den låg på campus redan då.
– Och då hittade jag min grej, undervisningen! Jag tyckte redan från början att det var så roligt att undervisa.
Och det har fortsatt med undervisning, på sjuksköterskeprogrammet och på tandhygienistprogrammet. Vid en rockad under den förre rektorn fick hon byta till biologiprogrammet där hon undervisade i cellbiologi. Och nu är hon lärare på programmet biomedicin med inriktning träningsfysiologi.
Hon har också varit studierektor på flera av de här programmen.
– Och så har jag blivit meriterad lärare. Då går man igenom allt man gjort, alla pedagogiska erfarenheter och sådana saker som att jag varit huvudskyddsombud och suttit i högskolestyrelsen. Det var väldigt roligt att se vad man hade gjort. Också roligt att få meritera sig som lärare och inte bara som forskare.
Pedagogiskt pris
Hon har gått de obligatoriska högskolepedagogiska kurserna och försökt vara med på andra pedagogiska kurser. Men det svåraste var en nyss avslutad tvåårig masterkurs i pedagogik med inriktning hälsa vid Stockholms universitet, på halvfart över fyra år.
– Det var tufft att byta till samhällsvetenskap. Som naturvetare håller man sig till fakta. Men här ska man reflektera och ha egna tankar och det var jättetufft. Det är så skönt att vara klar! Men nu vet jag hur humsam har det, säger hon och skrattar.
2017 fick Eva Strandell utmärkelsen Högskolan i Halmstads pedagogiska pris.
– Jag blev jätteglad, både studenter och kollegor får nominera.
Digital metod
En motivering till utmärkelsen var hennes framgångsrika användning av omvänt klassrum. Det är en undervisningsmetod som Eva Strandell anser har många fördelar.
– Med omvänt klassrum kan man spela in föreläsningar som studenterna ser i förväg och då kan vi på lektionen diskutera vad de sett på videon.
Eva Strandell har hållit på med omvänt klassrum i fem år. Hon spelar in videor som är 12–15 minuter långa. Tekniken kan vara olika. Filmerna kan vara inspelade i labbet med egen filmkamera eller i högskolans studio med bakgrund av Cleverboard – en jättestor pekskärm – eller i den egna datorn med hjälp av programvaran Kaltura.
– Högskolepedagogiskt centrum, HPC, hjälper oss väldigt mycket, säger Eva Strandell.
Så småningom blir de inspelade filmerna ett personligt bibliotek med videoföreläsningar som går att plocka fram och lägga in på olika kurser där de behövs.
– Jag trodde först att jag skulle använda filmerna en eller två gånger, men nu har jag använt en del av dem i fem år! Jag kan återanvända och återanvända. Är jag sjuk drabbar det inte studenterna. Och jag kan förbereda mina lektioner genom att sätta på en av mina egna filmer, och fräscha upp det jag glömt sedan förra året.
Seminarier och diskussioner i smågrupper
I omvänt klassrum kompletterar Eva Strandell filmerna med seminarier, då föser de ihop bänkarna så att alla kan se varandra.
– Inför seminarierna har jag planerat vad vi ska diskutera och har förberett frågor. Vi har smågrupper, med cirka tio personer, 15 är för många. I kurserna behöver vi ha obligatoriska seminarier, vi har många som helst sitter hemma.
Seminarieformen passar Eva Strandell.
– Från första början har jag som lärare inte velat tala om ”så är det”. Jag har alltid gillat dialog.
Möjligheten att ha smågrupper är en av fördelarna med omvänt klassrum.
– Lärarna har inte så många timmar, man tar hela tiden bort timmar från undervisningen. Är dessutom inte programmen fulltecknade gör ekonomin att det blir ännu färre undervisningstimmar. Där hjälper omvänt klassrum till att man får möjlighet att träffa studenterna.
Metoden gör också att man kan ha labbar i små grupper.
– Det hade inte varit möjligt att ha kvar dem om jag hade haft traditionella föreläsningar på kursen. För mig som lärare har det varit väldigt positivt att få göra det roliga att möta studenterna i små grupper.
”Bra för studenter med svårigheter”
Eva Strandell menar att omvänt klassrum är bra för dem som har svårt med studierna. Med en viss ömhet visar hon ett par blanketter från kursutvärderingar.
En felstavad som påpekar att filmerna är bra för hen som har dyslexi.
Och en annan på stapplande svenska som menar att omvänt klassrum är en bra hjälp för den som inte har svenska som modersmål.
Det är ingen tvekan att Eva Strandell tycker om att undervisa, och hon säger att det har blivit allt roligare med åren. Med 25 års erfarenhet av undervisning reflekterar Eva Strandell över hur hon själv förändrats som lärare.
– Som ny lärare är man så fokuserad på sig själv, är osäker och tror man behöver kunna allt. Nu vågar jag erkänna att jag inte kan allt.
Hon reflekterar också över förändringar bland studenterna.
– Jag upplever att vi får börja på lägre nivå nu än tidigare. Det har hänt något i gymnasiet, i dag är det många fler som inte har förkunskaper, fastän de har betyg i ämnena från gymnasiet. Men några är fantastiska så att vi har svårt att matcha dem.
Ogillar att lärare talar illa om studenter
En annan utveckling är att studenterna inte läser kurslitteraturen.
– Det finns undantag, men generellt vill de inte läsa böcker, de är vana att få sin information i mobilen eller i datorn.
Men hon poängterar:
– Jag tycker inte om att lärare talar illa om studenter, studenterna är här för att lära sig.
Hon betonar att alla har rätt till utbildning, och att samhället behöver alla utbildade.
– De är väldigt unga när de kommer från gymnasiet. Det gäller för oss lärare att vara positiva, få fram modet hos studenterna att utvecklas. De är här för att lära. De är unga vuxna, de är kloka och jag respekterar dem och jag lär mig av dem, får många bra idéer och nya vyer.
Hon uppskattar när studenterna ifrågasätter henne.
– Jag älskar när någon kommer och säger: ”Eva, det där du sa, var det rätt?”
Eva Strandell tycker det är viktigt att uppmuntra studenterna.
– När någon kommer med ett förslag som kanske inte stämmer, så säger jag inte ”nej det är fel”, utan ”ja, men kanske lite mer åt det här hållet” och så jämkar jag studentens ståndpunkt så den blir korrekt.
Hon återkommer upprepade gånger under intervjun till glädjen att möta studenterna.
– Jag brukar kalla dem mina barn, säger hon och skrattar.
