Åtgärder behövs för studenters interkulturella kompetens

Delaktighet, ökad internationalisering på hemmaplan och mer samverkan med samhället krävs för att internationalisera utbildningen, skriver Ulla Lundgren, tidigare lektor och aktuell med en bok i ämnet.

”Alla studenter som tar examen från högskolan har utvecklat sin internationella förståelse eller interkulturella kompetens.”
Så formuleras mål nummer tre i Internationaliseringsutredningen (SOU 2018:3, 2018:78). Ett av uppdragen från regeringen var att ge åtgärdsförslag till hur fler studenter kan få ett internationellt perspektiv i utbildningen. Målet har föga lyfts i den offentliga debatten, trots att det innebär stora omställningar för lärosätena om det ska förverkligas i praktiken.

Mycket förenklat kan motiven för internationalisering beskrivas som två polariserande diskurser med skilda värdegrunder, en nyliberal ekonomisk agenda dominerad av vinstintresse och konkurrens och en bildningsinriktad agenda som syftar till att utveckla individens personlighet mot globalt medborgarskap i humanistisk betydelse. Det senare motivet motverkas dock av kvantitativa kriterier för nationella och internationella rankingsystem.

SOU 2018:3 visar på ett socialt och kulturellt motiv som syftar till individens personliga utveckling. I förslaget till ny högskolelag, ännu inte tagen av riksdagen, anges att den samlade internationella verksamheten vid varje lärosäte ska stärka kvaliteten i utbildning och forskning samt nationellt och globalt bidra till hållbar utveckling.

Kvalitet är dock ett relativt begrepp som innefattar interkulturellt lärande, en transformativ process som är en del av ett modernt bildningsbegrepp. Det kan leda till interkulturell kompetens, ett nyckelbegrepp som ofta tas för givet utan teoretisk analys.

Utredningens vision är att ”internationell förståelse och interkulturell kompetens ska utgöra en självklar och integrerad del inom utbildning och forskning”. För att nå visionen föreslås ett antal mål. Utrymmet begränsas här till att lyfta fram mål nummer tre som citerades inledningsvis.

I några punkter listar jag nedan kort förlag på ett antal åtgärder för att förverkliga målet baserade på internationella fallstudier.

Styrning, delaktighet och samsyn. Det finns en skillnad mellan vad som sägs i policy­deklarationer och vad som görs i praktiken. Möjligheterna att praktiskt genomföra visionerna saknas. Samarbetet mellan administration och lärare är mycket liten. Ledningens ansvarsroll för den lokala verksamhetsplanen och dess praktiska uppföljning är av avgörande betydelse. Utan vad utredningen kallar integrerad internationalisering blir det lätt punktinsatser utan en helhetssyn. Lärare, administratörer, ledning och studentkår bör enas om en gemensam värdegrund för det lokala lärosätet. Alla berörda bör bli medvetna om de olika motiven för internationalisering och dess praktiska konsekvenser. Genom en gemensam analys av relevanta begrepp (till exempel internationalisering, interkulturell kompetens, globala perspektiv) kan en samsyn skapas.

Förberedelser och uppföljning. Mobiliteten lyfts ofta fram som flaggskeppet för det enskilda lärosätets internationalisering och redovisas i siffror som visar antal partneruniversitet och individer som reser in och ut. Det finns en övertro på att interkulturella möten automatiskt leder till förståelse för det främmande och okända. En noggrant utarbetad strategi för förberedelse, stöd under bortavaron och uppföljning efter hemkomsten behövs för att den interkulturella kompetensen ska utvecklas. Detta kräver teoretiskt utbildade handledare, samsyn med lokala och internationella partner liksom praktiskt pedagogiskt material. Min erfarenhet som extern granskare av Linnaeus-Palme- och Erasmus+ ansökningar åt Universitets- och högskolerådet visar att förberedelserna nästan alltid begränsas till sakinformation. Den enskildes personliga utveckling beaktas inte.

Allas ansvar blir ingens ansvar. I dag ansvarar tjänstemän på de internationella kontoren för mobiliteten och är överbelastade av praktiska ärenden. En akademisk ledare med kunskap om internationaliseringens forskningsfält i nära samverkan med rektor, administratörer, lärare, forskare och studentkår saknas ofta. Lärare med internationella studenter i sina grupper har sällan tid och kunskaper för att i sin undervisning möta dessa personers speciella behov och för att utnyttja den resurs de erbjuder för inhemska studenter.

Internationalisering på hemmaplan. Mobilitet är inte möjligt för alla. Ska Internationaliseringsutredningens mål förverkligas behöver alla kursplaner grundligt granskas och revideras så att det interkulturella perspektivet blir tydligt och rimmar med lärosätets värdegrund. Mötet mellan ”hemmastudenter” och ”mobilitetsstudenter” begränsas inte till lärosalen. En interkulturell policy med kontinuerlig uppföljning behövs för att arrangerade kontaktytor blir mer än ytliga cultural days.Integrerat studentboende kan motverka klickbildningar och internationella ”getton”.

Det omgivande samhället. Enligt en undersökning från European Association for International Education samverkar europeiska lärosäten inte med sina lokalsamhällen om internationalisering, och brister därmed i sitt samverkansuppdrag. När populistiska rörelser bidrar starkt till växande främlingsfientlighet och anti-internationalism är universitetens roll som motvikt vital. Enligt samma undersökning ges internationalisering av kursplaner och åtgärder för att främja internationalisering på hemmaplan låg prioritet.

Dagens svenska lokalsamhälle erbjuder interkulturella möten som kan utnyttjas strategiskt. Det finns exempel från nytänkande lärosäten där personal och studenter får tillgodoräkna sig frivilliga samhällsinsatser som läxläsning med flyktingbarn, fadderverksamheter, språkträning, aktiviteter mot rasism med flera. Lokalsamhället kan erbjuda en uppsjö av verklighetsanknutna ämnen för interkulturella examensuppgifter och studentprojekt för skilda utbildningsprogram.

Att fostra medborgare som värdesätter mångfald, vidgar sin förståelse för omvärlden och sig själva samt tar ansvar lokalt och globalt är en angelägenhet för hela framtida Sverige. Internationalisering inom utbildning är ett medel för att kunna nå dit om inte den ekonomiska agendan får råda.

Ulla Lundgren 
Tidigare universitetslektor och aktuell med boken Educational Approaches to Internationalisation through Intercultural Dialogue: Reflections on Theory and Practice (Routledge, 2020)


Kategorier: Debatt, Kvalitet, Utbildning
Ulla Lundgren