Därför kämpar jag för att få min webbavhandling godkänd

Är det sannolikt att skriva i Word och spara som en pdf är den optimala modellen för att producera och publicera avhandlingar? Om ditt svar är ja, hoppa över denna artikel då här ska sväras i kyrkan.

När jag efter 40 års uppehåll 2016 återupptog mina självfinansierade doktorandstudier vid Företagsekonomiska institutionen i Lund fick jag veta av prefekten att ”huruvida mitt avhandlingsämne var samhällsrelevant eller inte var utan betydelse”. Det viktiga var att ha med så många teoretiska referenser som möjligt. Någon handledare fick jag inte. Skriv ett färdigt manus och återkom, sa studierektorn.

Några erfarna professorer berättade att högst tio personer läser en avhandling innan den är tryckt och nog inte så många efteråt heller.
Det här blir en spännande upplevelse, tänkte jag, och beslutade mig för att forska om något samhällsrelevant, något som hade en tydlig avsikt att påverka människor och organisationer och finna läsare utanför den akademiska världen. Avhandlingen måste då skrivas på svenska, ha en modern design och gärna ett spänstigt och begripligt språk. Bilder är viktiga.
I webbvärlden kan man göra allt detta och mer, i den akademiska tryckimpregnerade världen krävde man att jag skulle göra hälften av detta och mindre. Då jag inte ska göra en akademisk karriär blev det ett ganska enkelt val, dock med en insikt om förväntat motstånd. Att det skulle bli så aggressivt anade jag dock inte.

Avhandlingen har funnit sin form
I dag finns avhandlingen Uppslagsverk på jakt efter en ny affärsmodell som en öppen sajt – https://www.bibb.se/avhandling – och min ambition är att få sajten godkänd som en avhandling – vad jag kallar en webbavhandling – och inte trycka vare sig en bok eller en pdf.
Avhandlingen diskuterar hur trovärdig kunskap i den digitala världen kräver andra affärsmodeller än i den analoga. Referensstatus är ett centralt koncept.

Avhandlingen är, så klart, ännu inte godkänd och blir det kanske inte i Lund, då den bryter mot regelverket. Den får inte heller tas upp till ett slutseminarium då den inte finns som en sammanhängande pdf. Det vore kanske klokt att göra som man bör, men redan en hastig blick i konsthistorien lär oss att det annorlunda med tiden blir det nya normala. Det krävs experiment och en och annan persons uthållighet. Envishet är en sorts synonym.

Den avhandling som jag har kodat (html, Photoshop och lite javascript) kommer om några år att kunna göras i ett Content Management System. Ungefär som man producerar dagstidningar med enkla grafiska verktyg som inte kräver programmeringskunskap. Detta har potential att radikalt förändra hur vetenskapliga arbeten produceras, publiceras och läses.

Från analogt till digitalt
I den vetenskapliga världen började man med att göra sin administration digital. Nästa steg blev att utveckla och införa digitala hjälpmedel i undervisningen, men i forskningen tänker man huvudsakligen analogt i en digital värld. Peter Svenssons debattartikel i Universitetsläraren, 23 september 2019, ”Varför är digitalisering av högskolan så viktig?” är ett exempel på att man kan sitta på sin analoga ”meanderö” och se den digitala floden finna nya vägar. I min avhandling hade ordet ”meanderö” haft en länk till Wikipedia som informerat om huruvida denna ö fått sitt namn efter geografen Conrad Meander eller en flod i Turkiet.

En avhandling som produkt och service
En tryckt avhandling är en produkt. Det går inte att klicka på orden för att få veta mer och inte heller kan man klicka på något för att få den på ett annat språk. Med en annan grundsyn kan en avhandling eller annan akademisk text ses som en service.

I min webbavhandling finns över tusen externa länkar varav en hel del till Wikipedia. En i ämnet insatt läsare behöver kanske inte klicka på dessa, medan en intresserad men mindre insatt i ämnet kan välja att göra detta. Länkarna stör inte den vetenskapliga läsningen, tvärtomkan de hjälpa andra läsare. Kort sagt är avhandlingen mer av en service med lätt tillgänglig extrainformation än en produkt. Akademins tredje uppgift är inbakad och serverad.

Ja, men …
Alla nya idéer möter spontant motstånd. Det är en del i den mänskliga naturen och bör förväntas av både små och stora innovatörer. Motståndet har en positiv sida i att man tvingas göra sin ”grej” bättre. Organisationers motstånd är mer komplext. Hur ska man till exempel lagra webbavhandlingar, det går inte i dagens bibliotekssystem?
En googlesökning på ”archiving of websites” häromdagen gav 23 000 träffar. Men hur ska …? och hur ska …? Om dessa frågor har jag ett helt kapitel i avhandlingen.

Johan Schlasberg
Rådgivare i strategi och organisation, doktorand


Kategorier: Debatt, Doktorand, Forskning
Lärosäten: Lunds universitet