När den blivande Nobelpristagaren i ekonomi – John Nash – börjar sin undervisning vid Princeton, gör han det genom att demonstrativt bläddra i kursboken för att sedan släppa den i papperskorgen. Det sker visserligen i en film – A beautiful mind – men är ändå inte långt ifrån hur svenska högskolelärare behandlar kurslitteratur.
På våra högskolor finns cirka 400 000 studerande. Varje år strömmar 100 000 studenter till högskolorna och lika många anser sig färdiga med utbildningen. Det är en rejäl volym. Ändå sprids läroböcker inom högskolesektorn som poesi – men utan dess status. Ett genomsnitt av läromedelsförlagens utbud når aldrig en procent av en årsvolym studenter.
Eftersom kunskap inte längre är det prioriterade målet vid högskolorna, utan genomströmning, har utbildningsproduktionen anpassats därefter. Det är ett löpande band som även skulle ha fått Henry Ford att häpna. Studenter matas med nyckelord listade på powerpoints fram till proven. Utan powerpointbilder sitter de övergivna som det barfotabarn Nils Ferlin skaldade om. Högskolelagens centrala begrepp om självständigt kritiskt tänkande ekar tomt i genomströmmade salar – har högskolornas lärare även släppt högskolelagen i papperskorgen?I
Universitetskanslersämbetets årsredovisning får man leta efter ordet lärobok i den 180 sidor långa texten. Man finner det inte. Inte heller i de enskilda högskolornas årsrapporter. På Augustgalan i november belönas alla litterära former – utom läroboken. Den har helt hamnat på litteraturkartans terra incognita.
När man söker kunskap är det främst boken, enbart sedd till sin handhändighet, som skapar högskolestudiernas avsikt att skapa förståelse för större sammanhang – den nödvändiga kopplingen mellan fokuserade och därmed avgränsade vetenskapliga artiklar. I bokens ordflätor hittar man det man aldrig sökt på internet.
Vid höstens terminsstart besökte jag en kurs om sociologisk teori och återupptäckte sedan i bokhyllan De vetenskapliga revolutionernas struktur av Thomas S Kuhn. Bokens slitna ryggar, hundöron, skriv- och färgkludd ger minnesbilder många återvänder till. En bok öppnar sig för återvändaren att återanvända, som den en gång ledde upptäckaren att nyfiket överraskas. Ingen har heller givit powerpointbilderna klassikerstatus.
Nej, läromedelsförfattarna tävlar inte om något Augustpris, men högskolans lärare borde åtminstone se en särskild poäng i att öppna studenternas väg till just boken. När kursen är slut, läraren släckt ljuset och powerpointbilderna rivits, är det boken man minns.
Lars Torsten Eriksson
Professor emeritus,
Högskolan i Gävle
