I januari 2019 hade masterprogrammet i ABM (arkiv, bibliotek och museer) vid Uppsala universitet ett panelsamtal där lärare svarade på studenternas frågor. En grupp hade läst i litteraturen att det kan vara svårt att hitta information om ras i gamla kataloger i arkiv samt på museer och bibliotek. De undrade vad de skulle göra i sådana situationer.
Inga-Lill Aronsson, lektor i musei- och kulturarvsvetenskap, svarade. Hon pratade först om pedagogiska aspekter i mötet med besökare inom ABM-sektorn, och sa att studenterna skulle söka på det aktuella ordet.
– Sedan sa jag: ”Låt oss ta det kontroversiella ordet”, och gjorde misstaget att uttala hela n-ordet. Jag tänkte i termer av klassifikation och gamla katalogsystem.
Hon menar att det enda sättet att handskas med ett mörkt kulturarv är att titta på vad som finns i gamla arkiv.
– Vi måste lägga fram ord, handlingar och forskning på bordet och diskutera det. Då måste man uttala vissa ord.
”Ingen rätt att använda ordet”
Efteråt mejlade fyra studenter till institutionen. De ansåg att ordet saknade relevans i sammanhanget och att Inga-Lill Aronsson inte hade rätt att använda det eftersom hon varken är svart eller rasifierad.
– Vi hajade till. Det är ett extremt laddat ord, som det, enligt min uppfattning, finns en konsensus kring att det inte är okej att använda. Det satt också tydligt rasifierade människor i salen. Vi reagerade mest på att ingen av lärarna reagerade, säger en av studenterna till Universitetsläraren.
Kallades till möte
Institutionen inledde en utredning om trakasserier, där Inga-Lill Aronsson kallades till möte med institutionsledningen och universitetets likavillkorsspecialist.
– Det fanns ingen förståelse för kontexten, mötet handlade om att jag skulle förklaras klandervärd. Jag bad sedan att få stå över kommande undervisning med gruppen, av respekt för studenternas känslor, säger hon.
Reine Rydén, ställföreträdande prefekt, uppfattade mötet som konstruktivt. De gick igenom universitetets regelverk, berättade att institutionen ansåg att ordvalet var olämpligt och Inga-Lill Aronsson gav sin syn på saken.
– Kontexten var relevant. Men det går att diskutera problematiken kring känsliga ord i gamla kataloger utan att uttala orden, säger han.
Läs också ”Otydlig gräns mellan hänsyn och självcensur”.
FAKTA / Yttrandefrihet och diskriminering
Enligt regeringsformen är var och en fri att uttrycka tankar, åsikter och känslor i tal, skrift, bild eller på andra sätt. Yttrandefriheten begränsas dock av ett antal punkter. Yttrandefrihetsbrott kan till exempel handla om förolämpning, att uttala sig nedsättande eller bete sig förödmjukande mot någon annan i syfte att kränka hens självkänsla eller värdighet. Man får inte heller ägna sig åt förtal, att någon ”utpekar någon annan som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar en uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning.”
Hets mot folkgrupp innebär att någon ”hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck.”
Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering utifrån kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Det kan vara direkt diskriminering, att någon missgynnas genom att hen behandlas sämre än andra i en jämförbar situation, eller indirekt diskriminering, att någon missgynnas genom tillämpningen av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt. Diskriminering kan också ske genom trakasserier, alltså ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med diskrimineringsgrunderna. Sexuella trakasserier är ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet.
Arbetsgivare och utbildningsanordnare är skyldiga att arbeta med förebyggande och främjande för att motverka diskriminering och på annat sätt verka för lika rättigheter och möjligheter.
Källor: diskrimineringslagen, regeringsformen och tryckfrihetsförordningen