Rädslan för att säga eller göra fel i undervisningen är stark bland många universitetslärare. Det berättar Gunvor Larsson Torstensdotter, föreståndare för Didacticum, ett centrum som arbetar med pedagogisk utveckling vid Linköpings universitet. Under hösten har lärosätet startat en workshopserie om jämlik utbildning där man bland annat diskuterar frågor om språkbruk.
– Många lärare vill göra rätt, men känner sig otrygga i sin roll eftersom de är rädda att göra fel, kränka studenter eller bli anmälda, säger Gunvor Larsson Torstensdotter.
Andra menar att deras uppgift är att förmedla kunskap inom ett ämne, inte att hantera hur studenter vill bli bemötta. Då kan det uppstå krockar, berättar hon. En del lärare har inte funderat på varför de använder vissa ord och uppfattar dem inte som kränkande. Samtidigt kan studenterna uppleva att läraren går över gränsen.
– Det finns också kollegor som försöker få kontakt med studenterna genom att vara roliga, men använder skämt eller jargonger som inte alls blir bra.
Både mer accepterat och mer skuldbelagt
Frågan om vad som är okej att säga har kommit upp tydligare på agendan de senaste åren, enligt Gunvor Larsson Torstensdotter. Det beror bland annat på politiska ambitioner om breddad rekrytering och att Sverige ser annorlunda ut i dag jämfört med för 20 år sedan.
– Det finns också en större diskurs i samhället kring mångfald, som krockar med den alltmer rasistiska diskussionen. Att uttrycka sig kränkande mot personer med till exempel annan etnisk bakgrund eller sexuell läggning har både blivit mer accepterat och mer skuldbelagt, säger hon.
Acceptansen har förskjutits
Michael Svedemar är ombudsman på SULF. Han berättar att några lärosäten tar upp normer och språkbruk på högskolepedagogiska kurser, men där problem uppstått har det oftast inte funnits några naturliga forum för lärare att lyfta dessa frågor.
Fackliga ärenden som rör språk förekommer, men är inte vanliga, enligt honom. De hanteras ofta av den lokala Saco S-föreningen och genom att arbetsgivaren genomför utbildningsinsatser.
– Då är det viktigt att exemplifiera språk som kan uppfattas som till exempel sexistiskt eller rasistiskt. Konflikter uppstår eftersom vi ofta inte diskuterar de här frågorna över huvud taget, samtidigt som den generella uppfattningen om vad som är ett acceptabelt språk förskjutits under de senaste 30 åren, säger Michael Svedemar.
”Bra att föra dialog”
Samtalen bör också föras i lärarlag och mellan lärare och studenter, fortsätter han. Ett otidsenligt språk riskerar att bygga barriärer och hindra studenternas lärande. Men en lärare som till exempel forskar om hur ett ord har använts över tid måste kunna använda det.
– Samtidigt vet du aldrig vad studenterna har för erfarenheter. Om du ska använda ett kontroversiellt ord är det bra att föra en dialog kring ordets konsekvenser och studenternas förväntningar på språket, säger Michael Svedemar.
Kan vara diskriminering
Anna Vogel är doktor i nordiska språk vid Stockholms universitet och forskar om laddade ord.
Att ord blir laddade beror ofta på att de ligger nära människors och gruppers identitet, förklarar hon. Ibland är det viktigt att få rätt grupptillhörighet eftersom det kan följa med lagstadgade rättigheter och skydd. Samtidigt har minoritetsgrupper ofta tilldelats en lägre status av majoritetssamhället.
– Därför kan det vara känsligt om andra kallar en för saker kopplade till ens grupptillhörighet. Om det inte är relevant i sammanhanget kan det handla om diskriminering.
Svårt bryta mönster
Vårt språk visar också vilket perspektiv vi har på saker, menar Anna Vogel.
– Genom att till exempel säga n-boll, i stället för chokladboll, visar vi att vi inte bryr oss om vad ordet konnoterar i dag. Att använda termer som den berörda gruppen inte själv har sanktionerat är ett sätt att visa bristande respekt.
Samtidigt kan det vara svårt att bryta invanda mönster. Det är viktigt att respektera vad människor vill bli kallade. Men folk kan också bli rädda för att säga fel, och det bör finnas en viss generositet om någon snubblar på ett ord i ett samtal, menar Anna Vogel.
– Kommunikation handlar om att mötas, säger hon.
