Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, JMG, vid Göteborgs universitet bjöd in en representant från varje riksdagsparti att föreläsa på temat ”Så tänker en partistrateg”. Sju seminarier avlöpte lugnt, men inför den åttonde där sverigedemokraten Richard Jomshof skulle tala den 5 december, lägger någon eller några ut en protestlista på nätet och det tar hus i helsike.
Protestlistan anklagar JMG för att erbjuda Sverigedemokraterna, SD, en scen och en möjlighet att sprida nationalistiska och rasistiska tankar. ”Att bjuda in Sverigedemokraterna som gäster till universitetet är ett medvetet beslut att låta dem utbilda studenter. Det legitimerar officiellt deras idéer” (Universitetslärarens översättning från engelska).
JMG svarar på sin hemsida genom att förtydliga syftet med seminarieserien: ”Förutsättningen för genomförandet av serien har varit samtliga riksdagspartiers medverkan. Alla talare har blivit inbjudna för att berätta specifikt om sina kunskaper och erfarenheter av arbetet med strategisk kommunikation. Varje presentation avslutas med öppna frågor från publiken. Kritiska frågor till talaren om ämnet kommunikation uppmuntras.”
Protestlistan uppmärksammas i sociala medier och i nyhetsartiklar. Opinionen mot protesterna är kompakt, från Dagens nyheters ledarsida och högerut.
Hade ni räknat med den här stora uppmärksamheten?
– Nej, absolut inte från början. När vi fick veta att det blev en demonstration började åtminstone jag förstå, men jag förstod nog inte riktigt hur stort det skulle bli, säger JMG:s prefekt Monica Löfgren Nilsson.
Foto Johan Wingborg
Institutionen behövde tänka på säkerheten kring arrangemanget.
– På utsidan hade man dialogpolis och en piket som väntade halvt gömd. Inomhus var vi förberedda med Jomshofs personliga livvakter och hade säkerhetsansvariga på universitetet på plats, och för säkerhets skull två väktare i beredskap, säger Monica Löfgren Nilsson.
JMG hamnade i mediestormens öga, men upprördheten i media och sociala medier var inte riktade mot JMG.
Vad har ni fått för direkta reaktioner?
– Jag har fått ett enda mejl där någon skriver att jag är en fascist. Men vi har börjat få mejl med tack för vårt civilkurage. Ofta med reservationen ”OBS, jag stödjer inte Sverigedemokraterna”.
Däremot har de akademiker som skrivit på uppropet blivit hårt ansatta i sociala medier.
– Till exempel hade någon på Flashback lagt upp hela listan med namnen på undertecknarna, kallade Folkförrädarna, med en uppmaning till Nordiska motståndsrörelsen att agera. När jag såg det ringde jag säkerhetsansvarig på universitetet, säger Monica Löfgren Nilsson.
Hur påverkar ett sådant här händelseförlopp ert arbete?
– Jag har i princip fått ägna mig åt det här på heltid, liksom vår studierektor och inte minst vår kommunikatör. Vi har kontinuerliga avstämningar och omvärldsbevakning om det skulle explodera någonstans i sociala medier. Nu har det inte gjort det, men vi sitter hela tiden med den beredskapen. Det har tagit väldigt mycket tid.
Ledningen har haft hjälp av mediespecialister på institutionen.
– Det är lite tur för oss att vårt område är opinionsbildning, politisk kommunikation och omvärldsbevakning. En institution som inte alls är van vid hur det fungerar inom journalistik och sociala medier drabbas nog ännu hårdare. Senare kommer det här att vara ett väldigt bra case som vi kan använda i vår undervisning.
Hur kommenterar du medias bevakning?
– Jag citerar Richard Jomshof från seminariet. Han talade om SD:s kommunikativa strategier och hur de jobbar väldigt systematiskt i sociala medier med polarisering och negativa nyheter. Som avslutning visade han en bild på en tidningsrubrik från GT/Expressen, ”Akademiker vill stoppa Jomshof”.
– Så lade han till: ”Om folk får veta att vi inte är välkomna att tala på ett universitet så blir de förbannade och det kommer att gynna oss.”
– ”Kommer ni att få röster på det här?” frågade någon. ”Ja definitivt,” svarade Jomshof.
Hur ser du på att universitetet råkar ut för mediestormar?
– Universitetet är en del av samhället och vi är en arena för offentliga samtal. Så det vore jättekonstigt om inte andra hade synpunkter på oss och bevakade oss i media. Så länge det handlar om fredliga aktioner och debattartiklar är det bara bra. Universiteten är en viktig del av samhället och vi ska vara relevanta och det vore snarare hemskt om ingen engagerade sig i vad vi gör.
Vad händer härnäst på JMG i den här frågan?
– Vi får vila oss och hämta krafter. Även om vi varit helt övertygade hela tiden om att vi handlat rätt har det varit en anspänning. Vi visste ju inte vad som skulle komma att hända, inte minst i sociala medier där vi har beredskap hela tiden. Vi är ju en myndighet och om det blir en storm på sociala medier så måste vi in och svara på direkta frågor. Vi vill ju inte heller få våra flöden fulla av olämpliga kommentarer.
Vad drar ni för lärdomar av händelseförloppet?
– Det är lite för tidigt att säga något. Vi är fortfarande mitt uppe i det.
Om någon vecka ska vi sätta oss ner och gå igenom vad vi har haft för strategi och taktik och se om vi kunnat göra något annorlunda. Men vår slutsats så här långt är att vi nog har hanterat krisen ganska väl.
Vad händer på lite längre sikt?
– Vi tänker att när det lugnat ner sig ska vi så småningom kunna mötas på universitetet och prata direkt med varandra och inte via media och ha en bra diskussion. Vi har till exempel blivit anklagade för att normalisera Sverigedemokraterna och att ge dem legitimitet. En fråga är vad man lägger i begreppen normalisera och legitimera. Det är en stor diskussion som vi hoppas kunna fortsätta på ett annat sätt.
Hur ser du på att debatten har varit väldigt polariserad?
– Jag tror inte vi är hjälpta av den typen av polarisering i sådana här frågor. Oberoende av vilka frågor det gäller så har jag svårt att se att det kommer något gott ut av det.
Läs även nyhetskrönikan ”Debattvågorna höga efter SD-protesten” och debattartikeln ”Därför skrev jag på uppropet mot SD:s gästföreläsning”.
