Studenterna strömmar ut på Krakowskie Przedmieście, den breda gatan som skär rakt genom Warszawas historiska centrum. Men lika öppen som passagen är, lika trång befarar många universitetslärare att den akademiska friheten riskerar att bli med den nationalistiska politik regeringen för.
I mitten av oktober befäste det nationalkonservativa partiet PiS – Lag och rättvisa – sin ställning med 44 procent av rösterna och driver nu igenom en reformering av den högre utbildningen i Polen.
– Toppstyret ökar eftersom rektorerna får mer makt. De demokratiska organen på universiteten minskar i betydelse, säger Magdalena Gawin, lärare i filosofi vid Uniwersytet Warszawski, ett av de största lärosätena i Polen.
Hon har just avslutat en föreläsning och småpratar en stund med några studenter innan det är dags för lunchrast.
– Jag älskar att undervisa och är bra på det. Men jag jobbar för mycket, säger hon.
Regeringen har aviserat att den vill lägga ner ett antal regionala lärosäten och i stället satsa resurser på de större universiteten. Det bekymrar många universitetslärare, inte bara för att det innebär en begränsning av deras arbetsmarknad.
– De universitet som ligger i mindre städer spelar en viktig roll som kulturella centrum. Det vore mycket illa om de försvinner. En centralisering av den högre utbildningen kommer att spä på den tudelning av samhället som präglat Polen de senaste åren, säger Magdalena Gawin.
En av de förändringar universitetslärarna vänder sig mest emot gäller de tidskrifter där forskare publicerar sig. När regeringen i somras publicerade en lista över vilka tidskrifter som är mest meriterande att medverka i var flera välrenommerade inhemska publikationer med liberal inriktning strukna.
– Listan är helt godtycklig. Vi har inte fått någon motivering till varför vissa tidskrifter ger mer eller mindre poäng. Viktiga polska tidskrifter har försvunnit och samtidigt har det tillkommit andra som inte har samma vetenskapliga värde, säger Julia Kubisa, forskare och lärare i sociologi vid Warszawa universitet.
Är den akademiska friheten i Polen hotad?
– Ja, men ännu finns inga bevis för att regeringen försöker styra forskningens och undervisningens innehåll. Så här långt är det framför allt centraliseringen av makten på universiteten som oroar mig.
Ett syfte med reformen är att höja nivån på forskningen med hjälp av utvärderingar, rankningslistor och ökad konkurrens om forskningsmedel.
– Jag anser att det är destruktivt för den akademiska solidariteten. Det blir en uppdelning i de forskare och lärare som anses framgångsrika och de som känner att de inte är det.
Men är det inte bra om kraven på forskare och lärare ökar?
– Jo, men då måste förutsättningarna för att dela erfarenheter och erbjuda professionellt stöd till kolleger bli bättre. Med den osäkerhet om utvecklingen som råder nu är det svårt att få igång ett bra samarbete, säger Julia Kubisa.
Filip Ilkowski är assisterande professor i statsvetenskap och vice ordförande i fackförbundet ZNP:s avdelning vid Warszawa universitet. Han framhåller att de ökade kraven på prestation inte märks i lönekuvertet.
En universitetslärare i början av sin karriär tjänar cirka 3 200 zloty före skatt, vilket motsvarar ungefär 8 000 svenska kronor. Minimilönen för en professor är 6 400 zloty.
– Vi fick nyligen en höjning med sju procent, men med så låga löner blir det inte mycket pengar, säger han.
En del lärosäten betalar mer, men då förutsätter det att de kan stärka sin ekonomi genom att till exempel erbjuda undervisning på kvällar och helger, något de kan ta betalt för. Den ordinarie universitetsutbildningen är däremot gratis.
Även Filip Ilkowski är bekymrad över den akademiska friheten. Han tar forskningen om hur Polen hanterar sin egen historia av antisemitism som exempel.
– Forskare i det ämnet konfronterar den officiella berättelsen och är därför satta under press. De får publicera sina studier, men samtidigt får de höra att det de gör är problematiskt, säger Filip Ilkowski.
