Vilka forskare ska man lyssna på?

Det råder stor vetenskaplig oenighet kring lösningar på klimatproblemen.

Lyssna på forskarna, säger Greta Thunberg. Jo, det är egentligen självklart. Men vilka forskare ska vi lyssna på? De är ju inte överens om vad som bör göras.
Därför behöver forskarna samla sig och arbeta fram åtgärder för klimatet.

Att det är problem med klimatet råder det – i princip – koncensus kring. Nu senast är det 11 000 forskare som gått ut med ett upprop om att det är ett nödläge för klimatet.
Genom sammanvägningen av forskningsresultat som görs av FN:s klimatpanel IPCC är den överväldigande delen av vetenskapssamhället överens om att:
1. Människan orsakar klimatförändringarna.
2. Förändringarna kommer att medföra stora problem för mänskligheten och allt annat liv på planeten.

Men sedan tar enigheten slut. Det finns ingen koncensus kring vad man ska göra åt problemet.

Här är några exempel på oenigheten:
*Fyra forskare skriver på DN Debatt 8 augusti att den svenska skogen gör störst klimatnytta om den står kvar.
Andra forskare svarar och menar att förslaget är kontraproduktivt och undrar om förpackningar av papper ska ersättas av plastförpackningar.

*I ett debattinlägg i Ny Teknik skriver Richard Berglund, forskare på forskningsinstitutet Rise, att den enda chansen att rädda klimatet är att stoppa utvinningen av kol, olja och gas.

*Det internationella Project Drawdown hävdar däremot att störst klimatnytta är utfasning av kylanläggningar med fluorerade kolväten, ämnen med mycket hög klimatpåverkan.

*Medan FN:s klimatpanel IPCC menar att markanvändningen för matproduktionen måste ändras radikalt för att klimatmålen ska nås.

Alltså: Att man måste göra något drastiskt är ”alla” överens om. Men enigheten om vad som bör göras finns inte.

Det här lämnar den enskilde medborgaren i limbo. Ska jag äta mindre kött, köra mindre bil, flyga mindre, sopsortera bättre? Eller spelar det ingen roll? Är det i den tunga industrin åtgärderna ska sättas in? Var ska världens regeringar och företag sätta till klutarna?

Det är svårt för en lekman att ens få grepp om de största utsläppskällorna, än mindre vilka som är de bästa åtgärderna för att komma tillrätta med klimatförändringarna.

Den här förvirringen är kanske inte en tillfällighet.
Forskare har visat att fossilindustrin i 60 år har känt till att deras produkter kunnat orsaka global uppvärmning. Men i stället för att varna allmänheten eller göra något år det, har den gjort tvärtom. Den har aktivt och framgångsrikt spridit desinformation för att blockera åtgärder mot klimatförändringarna och skydda sina vinster. Metoderna påminner om tobaksindustrins.

Som professorerna Jenny Andersson och Erik Westholm påpekar i boken Slaget om framtiden (Santérus förlag, 2019), utspelar sig inte frågan om klimatet på en neutral arena.
”Humanister och samhällsvetare står inför en viktig uppgift: visa att samhället inte är ett gemensamt vi som väljer framtid. Varje förändring sker i kamp mellan olika intressen som har att vinna eller förlora på att allt fortsätter som förut respektive förändras. Den som får gehör för sin bild av framtiden får makt i nutiden.”

Här borde vetenskapssamhället sätta in sin kraft. Det är dags för en global summering av forskare, från alla olika discipliner, om vad man bör göra. Som FN:s klimatpanel IPCC, fast för skarpa åtgärder.
Vad behöver göras nu genast, vad behöver göras på medellång sikt och på lång sikt?

Det är också nödvändigt att reda ut konsekvenserna av åtgärderna. Vilka blir vinnarna och förlorarna när det gäller olika åtgärder? Vilka drabbas eller gynnas? Vad leder till ökade klyftor och ställer rika mot fattiga medborgare, rika länder mot fattiga, stad mot land?

Nödvändigt är också att kritiskt värdera varje initiativ. Vad är greenwashing och vad är effektiva åtgärder? Vad är klimatkramares flummiga fantasier och vad gör verklig skillnad? Vad är realistiskt genomförbart, vad går det att få social och politisk acceptans för? Och kartlägg konfliktlinjerna, vilka intressen som står bakom vilka åtgärder.

Med andra ord: det behövs en klimat-åtgärds-panel!
Under tiden ökar utsläppen…

Per-Olof Eliasson, journalist och mångårig medarbetare på Universitetsläraren som med jämna mellanrum återkommer med nyhetskrönikor på universitetslararen.se


Kategorier: Krönikor, Per-Olof Eliasson, Forskning, Miljö