När SULF våren 2018 presenterade rapporten Ett spel för galleriet? väckte den starka reaktioner och Uppsala universitet beslutade att genomföra en egen undersökning som omfattade alla lärosätets fakulteter.
De två rapporterna är inte direkt jämförbara, varken populationen eller tidsperioden är samma och den nya rapporten har tagit hänsyn till fler faktorer.
Resultaten ser bättre ut i Uppsala universitets undersökning, men rapportförfattarna skriver att ”mönstret kvarstår till delar”.
– Rapporten visar att bilden varierar mycket inom universitetet, mellan olika delar, och mellan olika anställningskategorier. Överlag visar den, precis som SULF:s rapport, en hög andel visstidsutlysningar, totalt 79 procent år 2017. I den siffran ingår dock anställningar som per definition är visstid, meriteringsanställningar och postdok, säger Louise Kennerberg, controller på planeringsavdelningen vid Uppsala universitet och en av rapportförfattarna.
Få sökande och interna tillsättningar
Skillnaden mellan olika anställningskategorier är stor.
– När det gäller postdoktorer verkar det som att utlysningarna är ganska breda och man får också fler sökande och anställningarna tillsätts oftare med externa sökande, säger Louise Kennerberg.
För visstidsanställningar som inte är meriteringsanställningar och för anställningar av forskare är bilden en annan.
– Där ser vi att det förekommer både kort utlysning, kort handläggning och få sökande och att det inte är ovanligt att anställningarna tillsätts med interna sökande.
För tillsvidareanställningar är bilden ytterligare en annan.
– När det gäller tillsvidareanställning förekommer det i princip inte några kortare utlysningstider eller handläggningstider. Men däremot ser vi att det finns både få sökande och intern tillsättning.
Risk för riggade rekryteringar
SULF skriver i rapporten Ett spel för galleriet?: ”Det är därför svårt att bortse från risken att processerna kan vara riggade, det vill säga att anställningar redan från början är avsedda för en viss kandidat. Det innebär inte att rapporten med säkerhet visar att utlysningarna är på förhand uppgjorda för en viss person. Det rapporten visar är så allvarliga brister i handläggningen att det är svårt att känna tillit till att de inte är riggade.”
Visar er rapport på riggade rekryteringar?
– Det kan man inte säga, då behöver man gå in och titta på hur varje specifikt ärende gått till, och det har vi inte gjort. Och det har inte SULF heller gjort, säger Louise Kennerberg.
Kortsiktig finansiering ett problem
I Uppsala universitets rapport resonerar författarna kring vad mönstret kan bero på.
Rapporten pekar på den kortsiktighet som kommer av beroendet av externa forskningsbidrag. Det ger en ryckighet i verksamheten som medför många korttidsanställningar. Även om forskarna är tillsvidareanställda är tillsvidareanställningen närmast fiktiv, forskaren riskerar att sägas upp när forskningsbidraget upphör.
Orsakas den stora andelen visstidsanställningar av beroendet av externa forskningsmedel?
– Det är en kvalificerad gissning att extern finansiering åtminstone är en del i det, kanske det finns andra delar också, säger Louise Kennerberg.
Hum-sam sticker ut
En sak som sticker ut är det stora antalet visstidsanställningar som lektor inom humaniora och samhällsvetenskap.
– Inom hum-sam har man stort behov av lärare i och med att man har ett stort utbildningsuppdrag.
Rapporten pekar på att när enskilda lärare söker och får forskningsbidrag gör de uppehåll i undervisningen för att forska. Institutionen behöver då hitta någon annan som kan undervisa.
– Vi ska intervjua ett antal institutioner på hum-sam om just den höga andelen av visstidsutlysningar av lektorer och få mer faktaunderlag. Det ska bli intressant att höra hur institutionerna ser på det här.
Karriärvägar saknas
En annan fråga att reda ut är hur forskarbefattningen används vid lärosätet.
– Forskare kan ha olika uppgifter och deras situation kan se olika ut, beroende på var man är och inom vilket projekt. Det vore intressant att titta närmare på det för att få en bättre bild.
Prefekter påpekar också att det inte finns någon karriärväg för forskare som leder fram till en tryggare anställning som lektor eller professor.
– En prefekt lyfte i intervjun att forskare kanske försvinner från universitetet när de hittar andra anställningar med bättre villkor och mindre osäker situation.
Ytterligare en intressant fråga att undersöka är kravprofilerna vid utlysningar eftersom många av anställningarna bara söks av en eller ett fåtal personer.
– Inom vissa ämnen kan det vara få personer som har rätt kompetens. Hur många som söker beror kanske delvis också på hur man utformar kravprofilerna. Det skulle vara intressant att titta på hur institutionerna jobbar med det, säger Louise Kennerberg.
SULF: ”Tillsvidareanställ fler lärare”
Karin Åmossa, chefsutredare vid SULF, kommenterar Uppsalarapporten.
– Jag tycker att det är jättebra att Uppsala universitet gör den här utredningen. Det visar att de ser problemet och det finns en vilja att göra något åt det.
Hon påpekar att en prefekt i rapporten säger att det är konstant brist på lärare som undervisar.
– Om man alltid har brist på undervisande lärare på grund av att folk får forskningspengar, så får man se till att tillsvidareanställa fler lärare i öppna rekryteringar. Institutionerna borde ha tillit till att det ska flyta in externa medel även framöver och anställa därefter. Något annat är ju absurt.
I rapporten framgår att många utlysningar har ett fåtal sökande.
– Om man bara har en till två sökande till många anställningar är det något fel i rekryteringsprocessen. Är det för kort ansökningstid, eller söker man inte tillräckligt brett? Det finns en kultur på lärosätena av interntillsättning och om folk vet att en anställning är vikt för en person, då söker man inte.
”Strategi för anställningar behövs”
Karin Åmossa citerar ur Uppsalarapporten: ”De forskare som är visstidsanställda besitter dock värdefulla kunskaper som institutionen behöver och man kan därför vilja utforma anställningsprocesser så att dessa personer ska kunna vara kvar på institutionen.”
– Där pekar rapporten på vad som är sjukt i systemet. Man staplar korta visstider som gör att folk blir oumbärliga och så vill man ha kvar dem. I stället bör man göra en analys av de kompetensbehov som finns och därifrån hitta en långsiktig strategi för vilka anställningar och vilka personer som behövs i verksamheten och utforma öppna och breda rekryteringar.
Karin Åmossa menar att rapporten från Uppsala universitet visar samma problembild som SULF:s rapport Ett spel för galleriet?.
– Lärosätena måste säga: Så här ska vi inte ha det i framtiden, nu gör vi om och gör rätt. Det här är ett jättestort problem för hela högskolesystemet. Det har med tilliten och trovärdigheten för verksamheten att göra, man måste kunna visa att man anställer folk enligt de riktlinjer som finns i lagen, det är kompetens och skicklighet som gäller, säger Karin Åmossa.
