Tidskriften Science publicerade förra året ett specialnummer om forskning om forskning. Enligt författarna är området förknippat med vissa problem. Det finns risk att det blir vinklat, subjektivt och att forskare är för insatta eller insyltade i ämnesområdet som de ska studera.
Dick Kasperowski är universitetslektor i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet. Han forskar om medborgarforskning.
– Jag studerar projekt och kunskapskulturer hos medborgarna som deltar. Jag tittat på var i forskningsprocessen det fungerar att be människor om hjälp, säger han.
Dick Kasperowski har även använt sig av medborgarforskning själv, och deltagit i projekt som medborgare.
– Jag har medverkat i medborgarforskning ungefär som en antropolog som besöker en främmande stam, för att försöka förstå vad som händer.
Erfarenheter kan färga bilden
Han tror att forskning om forskning kan bli vinklad och subjektiv, om forskaren i fråga hör hemma i något läger på området.
– Låt säga att du har investerat en stor del av din karriär i en specifik forskningsfråga och att du får uppgiften att göra en översikt över hela forskningsfältet, dina erfarenheter kommer antagligen att färga din bild av fältet. Beroende på var du är i ett forskningsfält så kommer din position att påverka din konstruktion av det.
Själv är Dick Kasperowski visserligen generellt positiv till medborgarforskning, men också kritisk till delar av den.
– Mycket kring medborgarforskning handlar om att demokratisera forskningen, och det är problematiskt eftersom forskning inte är en demokratisk process. Vad det bör handla om är inkludering, och vi försöker formulera vad inkluderingens kunskapsteori är. Vad behöver en medborgare och forskare veta för att kunna vara med i ett projekt? En intressant sak med medborgarforskning är att vissa av de vanliga sociala konventionerna för hur forskning ska bedrivas ibland åsidosätts.
Analytisk distans
Dick Kasperowski använder sig av beprövade forskningsmetoder, utvecklade inom fältet vetenskaps- och teknikstudier, som gör att han kan hålla en analytisk distans till forskningsområdet. Vetenskapen brukar ju ha som ett ideal att forskaren inte ska ha något särintresse i ämnet han eller hon studerar. Man ska vara disinterested.
Forskning om forskning kan handla om att hitta bra metoder, framgångsrika miljöer, publikationsstrategier och liknande. Eller så handlar det om metastudier, för att få en överblick över resultat som gäller en viss forskningsfråga.
Även om målet med Dick Kasperowskis forskning i första hand är att ta reda på hur medborgarforskning fungerar, utan att ta ställning till om det är bra eller dåligt, så tror och hoppas han att resultaten även kan komma till användning för att förbättra metoden.
– Till exempel har vi förstått att människor som deltar i medborgarforskning ibland utvecklas på ett sätt som är kontraproduktivt för vad forskaren vill. De kanske utvecklar intresse för artefakter i bilder av galaxer, till exempel spegelreflexer av teleskop. De börjar fundera på hur de skapas och utvecklar en enorm kunskap om detta, kanske mer än vad forskaren själv vet. Men då har ju medborgarna gått ifrån den uppgift som forskaren en gång mobiliserade dem med, som handlade om att klassificera galaxer. Det är det vi menar med att det skapas kunskapskulturer, som ibland tar sig vägar som det inte var tänkt, förklarar han.
Ibland får Dick Kasperowski agera rådgivare åt andra forskare.
– Jag får frågor om hur man bäst kan utforma ett medborgarforskningsprojekt och då svarar jag vad jag tycker man ska tänka på. Men om man ska prata om att vi tillhandahåller någon sorts service till forskare, så handlar det främst om att vi visar dem de sociala konventionerna som finns i deras forskning.
