Geografiämnet måste förnyas för vår gemensamma framtid

Viktiga geografikunskaper är på väg att gå förlorade i Sverige, med stora konsekvenser för samhället. Därför behöver ämnet förnyas, skriver professor emerita Karna Lidmar-Bergström.

När geografiämnet vid universiteten på 1950-talet delades upp i naturgeografi och kulturgeografi försvann så småningom de regionala analyserna från natur­geografin, bland annat från berggrunds­morfologin (läran om berggrundens ytformer). Detta har haft svåra konsekvenser för samhället och även för regional berggrunds­geologi.

De forskande geologer som tidigare kartlade utbredningen av svenska sedimentära bergarter måste numera ägna sig åt fossil för att få forskningspengar. Alla regionala fältstudier inom urbergsgeologi är i dag också borta. Regionala analyser anses inte vetenskapliga inom natur­vetenskapen i dag. Geomorfologin, en större del av natur­geografin vid universiteten, skulle helst besvara frågan ”hur” från och med 1950-talet och därför befatta sig med processtudier. De regionala studierna, speciellt viktiga för berggrunds­morfologin, försvann.

Geologer och historiker har i allmänhet också svarat på frågan ”när?”. Men svaret på frågan ”var?”, den regionala analysen, som kännetecknade det sammanhållna geografi­ämnet, försvann helt från natur­geografin och, som det har visat sig, från hela natur­vetenskapen. Konsekvenserna för samhället är dyra.

Den regionala bergrundsmorfologin har stor betydelse för samhället och byggandet av Sveriges nya infrastruktur, till exempel höghastighetsbanor för järnvägen. Vi i Sverige var dessutom speciellt duktiga på berggrundens ytformer med vårt urberg och rester av påliggande sedimentbergarter.

Formerna är här i Sverige gamla i den lilla skalan, men det man oftast ser (stor skala) är orsakat av de kvartära ned­isningarna. Variationen i stort (liten skala) av utseendet på berggrundsytan, platt eller kuperat, har orsakats genom djupvittring under olika tider, bestämda genom utbredningen av rester av täckberg och urbergsytans regionala reliefvariation, men det är bara i speciella lägen, skyddade från glacialerosion, som vittringsrester finns. Men, de finns!

I och med att de regionala analyserna inte anses vetenskapliga inom naturvetenskapen är det mycket geokunskap, viktig för samhället, som gått förlorad. Det finns i dag mycket annan naturvetenskap som är viktig för samhället, till exempel kunskap om klimatförändringar och miljöförstöring.
Den gamla regionala kunskapen inom naturgeografin får dock inte glömmas bort, då den också är viktig för dagens samhälle. Den finns dessutom inte inom geologin, som många numera tycks tro.

Geograferna sysslade förr mycket med helheter. I dag är den allmänna kunskapen om naturen dålig hos allmänhet och samhällsvetare. Speciellt har ekonomer, en typ av samhällsvetare, mycket makt, vilket är till förfång för kunskapen om naturen.

För kunskapen om naturen har geografiämnet därför en viktig uppgift som utbildare av lärare till skolan. Men då måste universiteten utbilda geografer, som analyserar utbredningsbilder, även av naturvetenskapliga företeelser.
Kartan är ett viktigt redskap. Helheter är ofta svårt. Män­niskor vill ha enkla budskap. Hållbarhet har varit ett enkelt begrepp, men det har delvis förfuskats. Eftersom isen smälter har dessutom geopolitiken blivit viktig med aktörer som USA, Ryssland och Kina.

För vår gemensamma framtid är den regionala geografin en viktig faktor. Geografi­ämnet behöver förnyas både för skollärare och doktorander. I dag tas både doktorander och stolsprofessorer i naturgeografi vid universiteten ofta från andra ämnen än naturgeografi. En del geokunskap om Sverige har mycket snart helt försvunnit.
Viss geokunskap är borta också på det internationella planet. Det har gått helt fel vad gäller den regionala natur­vetenskapen och den är viktig för samhället.

Karna Lidmar-Bergström
Professor emerita i naturgeografi och
ledamot av Kungl. Vetenskapsakademien


Kategorier: Debatt, Kvalitet, Miljö