Olika aspekter på anställningsärenden inom akademin har Universitetsläraren rapporterat om ett flertal gånger. Och då naturligtvis framför allt när anställningsprocessen inte fungerar som den ska och/eller missbrukas. Tidningen har haft många rubriker om skonummerutlysningar, riktade utlysningar, riggade rekryteringar, olagliga anställningar och inlasning i förtid.
Förra åtet kom SULF:s rapport Utlysningar – ett spel för galleriet? som visar att 73 procent av anställningarna vid de undersökta fakulteterna har tillsatts med en intern sökande.
Nu har alltså Universitetskanslersämbetet, UKÄ, kommit med en vägledning för anställningsärenden.
Något direkt samband med SULF:s rapport och den efterföljande debatten om riggade rekryteringar finns inte, säger Carl Braunerhielm, senior verksjurist vid UKÄ och författare till vägledningen.
– Vägledningen kan ses som ett led i vårt arbete för att öka rättssäkerheten vid handläggningen av ärenden på högskolorna, säger han.
Tar upp lagstiftning och praxis
Skriften vänder sig främst till handläggare av anställningsärenden vid landets lärosäten.
– Meningen är att vägledningen ska ge en bra orientering för bland andra nyanställda handläggare. Till exempel hur man går tillväga för att handläggningen ska gå formellt riktigt till. Vägledningen ska vara överskådlig, användarvänlig och lättillgänglig och kunna användas som uppslagsbok.
På varje punkt som tas upp redovisas vad som gäller och vilka lagrum och förordningar som reglerar området.
– Vi tar också upp en del praxis i vägledningen där det begåtts formella fel som har lett till att besluten undanröjs av Överklagandenämnden för högskolan, ÖNH. Det är bra att det finns en medvetenhet om praxis så man kan undvika de felen i fortsättningen.
Vägledningen börjar med en genomgång av vilka principer som gäller allmänt för handläggning inom offentlig sektor.
– Tanken är att man inledningsvis ska få en snabbkurs i ärendehandläggning generellt.
Frågan om jäv är central och var gränserna går beläggs med en lång rad exempel på samröre mellan personer involverade i ansökningsprocessen och sökande till anställning som är så nära att det räknas som jäv.
Bland exemplen som gått över gränsen märks att ha en nära privat vänskapsrelation till en sakkunnig, eller att vara gift med någon som varit ansvarig för rekryteringen, vara kollega med ordförande i lärarförslagnämnden, eller handledare och sedan länge vän med en ledamot i lärarförslagnämnden.
Efter den allmänna avdelningen går vägledningen igenom anställningsprocessen från början till slut.
– Vi följer den kronologiska ordningen av handläggningen av ett anställningsärende och vad man ska tänka på i varje moment i handläggningen.
Borttappade handlingar och glömda besked
Som utomstående kan man bli lite häpen över vilka elementära missgrepp som lärosäten begått när de ska anställa någon. En del exempel är även hämtade från andra myndigheter.
Föga förvånande undanröjde ÖNH ett anställningsbeslut eftersom lärosätet tappat bort en av de sökandes ansökningshandlingar.
Ett annat exempel är att ÖNH undanröjt ett anställningsbeslut när ett lärosäte skräddarsytt annonsen för en viss sökande, eller inte lyst ut anställningen över huvud taget.
Andra exempel är att Justitieombudsmannen, JO, kritiserar en myndighet som bara annonserat en anställning internt och att UKÄ riktar allvarlig kritik mot ett lärosäte som under lång tid fattat beslut om anställningar utan att dessförinnan informera om att det fanns lediga anställningar.
Vidare kritiserar JO en myndighet som fattat beslut i två anställningsärenden innan ansökningstiden gått ut.
I ett annat fall hade en högskola inte informerat om att den anställt en person. Flera år senare överklagades beslutet och ÖNH fann att anställningen fortfarande var möjlig att överklaga eftersom den inte meddelats offentligt.
– Anställningsprocesser måste gå formellt rätt till, det är det vi som tillsynsmyndighet har att uttala oss om, säger Carl Braunerhielm.
