Innan sommaren arrangerade Kristy Beers Fägersten ett symposium i Stockholm om svordomar.
– Sedan 2011 har vi ett nätverk av forskare, Swearing in Scandinavia, SwiSca, och vi kallar symposiet samma som nätverket, det anordnas varje år sedan 2012 i något av de nordiska länderna. Nästa gång blir det på Island, säger hon.
Svordomar var något Kristy Beers Fägersten fastnade för tidigt i forskarkarriären.
– Jag lade märke till att när folk svor var de ofta glada och bland kompisar. Men forskningen om svordomar handlade om vilka svärord som var värst, mest kränkande och mest förolämpande. Jag fick inte det att gå ihop och började studera det.
Hon fann att fenomenet svordomar är sammansatt.
– Medan en del människor blir superkränkta av att någon svär används svärande ofta som ett sätt att markera att vi är kompisar, vi är trygga med varandra och vi kan prata hur vi vill. Att svära kan också vara ett sätt att signalera att man vill bli kompis med någon.
Alla har ett förhållande till svordomar
Hon lägger till att eftersom alla människor har ett förhållande till svordomar är det ett tacksamt ämne att forska om.
– När man säger att man forskar om svordomar förstår alla utan att man behöver precisera. Vi i nätverket får oftast stort genomslag för våra artiklar.
Kristy Beers Fägersten tycker att det känns viktigt att försöka förstå vad som händer när vi använder svärord.
– Det är en aspekt av språkbruk som innebär väldigt stor variation. Vi har alla olika attityder, vi svär olika mycket, olika i olika situationer. Det är så mycket att forska om och så mycket vi ännu inte förstår. Dessutom är det ett språkbruk som ändras hela tiden.
