Vad kom ni fram till?
– En uppföljning om vad som hänt sedan 2008 visar att utvecklingen har varit dramatisk gällande tillgången till utbildningar i minoritetsspråken och -kulturerna och i hur många som söker till dem. Det är uppmuntrande, men vi är definitivt fortfarande långt ifrån vår vision. Tillgången ser väldigt olika ut beroende på minoritetsgrupp, och utmaningarna likaså.
Vilka är utmaningarna?
– För samer kan det handla om möjlighet till anpassad studiegång i perioder för att kunna vara med i renskötseln, för judiska ungdomar är säkerhetsfrågorna viktiga. I förhållande till romerna behöver utbildningssystemet bygga upp tillit. För de tornedalska ungdomarna är det extra svårt för männen att prioritera högre utbildning på grund av förväntningar om att de snabbt ska kunna försörja en familj.
Vad är nästa steg?
– En sak som är mer lika för samtliga grupper är att de behöver få tillgång till sitt språk ända från förskolan till äldrevården. Tappar man barnen tidigt kanske det inte är så mycket värt att man får tillgång till en ämneslärare på gymnasiet. Den frågan har vi skickat med till utbildningsdepartementet. Sverigefinnarna har ett relativt väl utbyggt utbildningssystem och det är viktigt att lära av varandras erfarenheter.
