– Även när lärosätena har bra problembeskrivningar hänger de inte alltid ihop med vilka mål de sätter och vilka åtgärder de väljer för att komma till rätta med problemen, säger Ida-Maria Linder som är senior utredare vid Jämställdhetsmyndigheten.
Sedan 2016 har lärosätena i sina regleringsbrev haft i uppgift att jobba med jämställdhetsintegrering i sina verksamheter. Andra myndigheter har jobbat med detta sedan 2013 och utifrån deras erfarenheter har lärosätena från första början arbetat med en metod menad att utgå från den egna, lokala problembilden.
En slutsats i Jämställdhetsmyndighetens rapport är däremot att lärosätena tydligt utgått från de jämställdhetsproblem som exemplifieras i regleringsbreven: karriärvägar, könsbundna studieval och genomströmning.
– Det kan tolkas som att när formuleringarna i regleringsbreven ska omsättas till praktisk verksamhet görs det relativt ordagrant, och beroende på hur ett uppdrag skrivs fram kan det ha olika effekt för utformningen av arbetet, säger Ida-Maria Linder.
Vill ha långsiktig fortsättning
Den nuvarande satsningen på jämställdhetsintegrering i högskolan tar slut 2019, och först då kommer en rapport som följer upp resultaten närmare. Jämställdhetsmyndigheten, som agerar stödfunktion till lärosätena, ser däremot redan att arbetet har betydelse och vill ha en långsiktig fortsättning. Hur den bäst utformas kommer att påverkas av andra frågor i sektorn, till exempel vad det blir av Styr- och resursutredningens förslag.
En av lägesrapportens slutsatser är att det finns anledning att fortsätta utveckla arbetssätt som bidrar till att förflytta fokus från andel kvinnor och män till insatser som riktar in sig på att förändra kvinnors och mäns villkor.
Ida-Maria Linder säger att tidigare arbete kring kvantitativ representation har varit viktigt, men för att förändra strukturerna som reproducerar ojämställdhet behöver lärosäten jobba mer kvalitativt med till exempel bedömningsprocesser för rekrytering och hur resurser fördelas.
