Det smakar ganska bittert, som att äta rå grönkål ungefär.
Stefan Jansson, professor i växters cell- och molekylärbiologi, talar om den bit grönblå, genförändrade kål han håller i näven.
Solen lyser in genom växthusglaset och får de unga asparnas blad att lysa intensivt i ljusgrönt. Det doftar fuktig jord. Men de gröna bladen är inte okontroversiella. Asparna är genetiskt modifierade organismer, GMO. Det innebär att forskarna har ändrat gener för att få fram önskade egenskaper. Det kan liknas vid att de ”redigerar” växterna för att de till exempel ska få god smak, ge stor skörd eller vara motståndskraftiga mot skadedjur. Tekniken är omdebatterad och i EU är den hårt reglerad för att enbart säkra grödor ska släppas ut på marknaden och i naturen. GMO-asparna får inte lämna växthuset på Umeå Plant Science Centre, ett samarbete mellan Umeå universitet och Sveriges lantbruksuniversitet.
I EU finns bara en genmodifierad gröda som får odlas kommersiellt. Det är en majssort som är resistent mot en viss insekt och främst odlas i Spanien. I andra delar av världen, som USA, Kina och Kanada, odlas bland annat genmodifierad soja, majs, bomull och raps. I Sverige sker bara försök på forskningsnivå i fält och labb. Stefan Jansson är klädd i blå skyddsrock och skoskydd för att inte råka få med sig något GMO-material ut från växthuset. Glaset i väggarna är förstärkt och vattnet får inte släppas ut direkt utan leds ner i källaren för att värmas upp till 80 grader.
– Vi måste göra det här trots att forskningen har visat att det inte finns något farligt härinne, säger han.
Sådde genmodifierad kål i trädgården
2015 skedde ett stort genombrott. Stefan Jansson och hans kollegor använde gensaxen Crispr, som tagits fram vid Umeå universitet, för att ta bort ett protein från växten backtrav. Jordbruksverket bestämde att eftersom forskarna bara hade tagit bort en gen och inte tillsatt någon så var grödan inte en GMO. Den skulle slippa undan långa och dyra tillståndsprocesser. Enligt Jordbruksverket har tekniken revolutionerat GMO-området eftersom den är enkel och precis.
Stefan Jansson sådde kål som modifierats med Crispr i sin trädgård. 2016 stekte han kålen och serverade en journalist från Vetenskapsradion i P1. Något som väckte stor uppmärksamhet.
– Det var ett år när det bara var vi i världen som kunde odla det här, det var ett window of opportunity.
Men i somras beslutade Europadomstolen att alla Crispr-grödor ska räknas som GMO.
– Det är så korkat. Hela vetenskapssamhället gick i taket. Vad ska vi ha växtforskning till om vi inte kan leverera något? Det är som om cancerforskare tog fram botemedel mot cancer men inte fick använda det.
Studerade proteiner
Stefan Janssons resa till ivrig GMO-förespråkare började på 1980-talet. Han var aktiv i fältbiologerna, fågelskådare och lärarstudent med inriktning biologi. Det kändes viktigt, det här med att uppfostra kommande generationer. Hans dåvarande fru doktorerade på Institutionen för fysiologisk botanik vid Umeå universitet och Stefan Jansson blev tillfrågad om inte han också ville bli doktorand.
– Det var lite annorlunda då, nu ska ju tjänster utlysas.
I sin avhandling försökte han plocka ut och studera gener från träd. Gentekniken var ny och på 1990-talet blev Umeå universitet tillsammans med Uppsala universitet först i Sverige med genmodifierade växter. Stefan Jansson tittade särskilt på proteiner som binder klorofyll och gör tallbarren gröna. Han försökte lista ut vad de där proteinerna gjorde, hur de fångade in ljuset och såg till att det blev socker. Han upptäckte att det finns tio proteiner som alla växter har. Genom att ta bort ett protein med genteknik kunde han sedan se vad växten saknade och alltså vad proteinet skulle ha haft för sig.
Stort GMO-motstånd
Stefan Jansson var också engagerad i Naturskyddsföreningen i Umeås styrelse. Han höll föredrag om gener och genteknik för föreningen, och möttes av intresse. Men under 1990-talet växte motståndet inom miljörörelsen, bland konsumenter och i EU-stater.
– Då var tekniken helt ny och det fanns ingen forskningsdata på om det var farligt eller inte. Men nu har alla stora vetenskapsorganisationer sedan tio år tillbaka sagt att en genmodifierad tomat inte är farligare än någon annan tomat. Ändå tror de flesta fortfarande att det är farligt.
Motståndet är fortfarande stort i dag. Vanliga argument är att gentekniken kan leda till konsekvenser som vi inte kan kontrollera. Till exempel att genmodifierade grödor sprider sig, parar sig med andra växter och skadar den biologiska mångfalden. Men Stefan Jansson ser ingen risk med att vara inne och peta i växternas dna på det här sättet. Människan har i många tusen år ägnat sig åt växtförädling, säger han. Vi har valt ut grödor med goda egenskaper och odlat fler av dem eller korsat dem med varandra. Nu kan vi nå samma resultat med bättre precision och mindre okontrollerbara sidoeffekter.
– Det mesta vi köper i dag är framtaget genom växtförädling med avancerade program, grödorna har korsats med hjälp av mutagena kemikalier eller radioaktiv strålning. Problemet är att vi då också får 50 andra mutationer som vi inte har koll på.
Han menar också att allt som odlas i trädgårdar och jordbruk har liten chans att klara sig i naturliga miljöer, eftersom de egenskaperna förädlats bort. En annan kritik handlar om att vissa växter utvecklas för att klara stora mängder bekämpningsmedel vilket leder till att företag besprutar dem hårdare. Det senare kan enligt kritiker både leda till att ogräs blir resistent och bidra till bi-döden.
– Ogräs blir ibland resistent i alla fall. Bidöden har inte med GMO att göra, den är ett problem i Europa där GMO inte finns, men inte i Sydamerika där GMO används storskaligt. Det kan vara någon kemikalie som ligger bakom.
”Min förbannade skyldighet”
Stefan Jansson anser att genmodifierade grödor behövs för att förse världens befolkning med mat på ett hållbart sätt och för att vi inte ska behöva använda bekämpningsmedel.
– Folk svälter inte i världen för att de inte får använda GMO, det finns ju diktaturer, krig och så vidare. Vi kan inte lösa allt med växtförädling, men det är dumt att inte lösa det som går.
För närvarande lägger han ungefär en fjärdedel av sin arbetstid på samverkan. Stefan Jansson berättar att många andra har gett upp eftersom de blir hårt ifrågasatta. Forskarkollegor i Sydeuropa har blivit trakasserade och fått sina fältförsök vandaliserade. Själv har han klarat sig hyfsat bra från angrepp. Professorstiteln och medlemskapet i två vetenskapsakademier ger en viss tyngd. Nu flyger han runt ”som en tätting” i olika länder för att föreläsa om och debattera GMO.
– Det är min förbannade skyldighet att göra det.
Studerar höstens färgskiftning
Stefan Jansson har valt att bara ägna sig åt grundforskning och inte växtförädling, eftersom han då skulle kunna anklagas för att ha ekonomiska intressen. Den egna forskningen handlar i stället om hur träden vet att det är höst och då får gula blad. Hösten går inte att återskapa inomhus utan det blir ett experiment om året.
– Misslyckas vi då så är det rätt frustrerande. Men det hindrar också andra från att hålla på med det, så vi är de enda i världen som försöker svara på den här frågan.
Stefan Jansson förklarar att det ännu inte är helt klarlagt vad som styr färgskiftningen, men ljuset spelar en avgörande roll. Det gula i bladen blir synligt när träden inför vintervilan håller på att ta bort det gröna klorofyllet, som hjälper dem att fånga upp solljus. Om bladen då drabbas av för mycket ljus kan de bli röda, vilket fungerar som ett slags solskyddsfaktor.
De senaste tre åren har Stefan Jansson också försökt lista ut hur granar och tallar kan vara gröna på vintern när andra gröna växter tappar sina blad eller gömmer sig under snön.
– Det finns flera sol- eller överhettningsskydd som växter använder när de får för mycket ljus. De ser till att skydda sig med både hängslen och livrem. Vi tror att det finns något särskilt som just granar och tallar har, det har att göra med hur de reglerar vissa funktioner i fotosyntesen.
Men vad tror han då slutligen, om framtiden för genmodifierade grödor?
– Det är bara en tidsfråga, kanske 20 år. Det är klart att vi kommer att äta mat som har de här goda egenskaperna, till syvende och sist segrar förnuftet.
