Vad kan du som forskare och filosof tillföra Svenska Akademien?
– Akademien har ju sina rötter i upplysningsfilosofin, den har rollen som kunskapsinstitution att samla in och bevara kunskap. Det är något jag har reflekterat mycket över, det är centralt för den filosofiska populärvetenskapliga gärning jag har nu; vi måste försvara våra kunskapsinstitutioner och se till att de är välfungerande och reflektera över hur man kan nå ut på olika sätt. Rent konkret är det rimligt att jag jobbar med sakprosa, för det är någonting jag brinner för.
Vad kan Svenska Akademien ge dig som forskare och filosof?
– Det blir oerhört spännande för mig att jobba inifrån en av våra äldsta kulturinstitutioner som har en kunskapsbevarande funktion. Sedan är det ju kulturhistoria. Som forskare arbetar jag också med att sprida kunskap men det är en annan kontext att vara med i Akademien.
I en intervju hänvisade du till att du är tuff. Hur då?
– Jag står för vad jag tror på, på det sättet är jag tuff. Som filosof tränar man på att lära sig intellektuell integritet; att argumentera sakligt och klartänkt. Det gör att jag ändå är lätt att samarbeta med, jag lyssnar alltid på goda invändningar och anför skäl för mina övertygelser. Det tror jag är väldigt bra i ett sådant här sammanhang.
