Vad handlar ditt doktorandprojekt om?
– Det handlar om hur man kan förbättra förståelsen för hur man hanterat döda människor i det förflutna. Min frågeställning kommer från kropparna i Sandby borg på Öland som lämnats obegravda efter en massaker på 400-talet. De skeletten skiljer sig mycket från de man brukar se där den döde varit begravd.
Hur forskar du rent konkret?
– Jag har placerat tre donerade kroppar i olika utrymmen så man kan se hur de uppför sig beroende på omgivningen, om de begravs direkt i jorden, i kista eller lämnas ovan jord. Jag dokumenterar varannan dag under hela förruttnelseförloppet.
Vad är forskningen bra för?
– Det är värdefullt för arkeologer att kunna avgöra hur kroppen har placerats från början och hur den påverkats efter döden. Genom att under kontrollerade former studera förruttnelsen från början till slut får man ny kunskap som också är användbar för forensisk arkeologi.
Varför forskar du just i Texas?
– Sådan här forskning är inte möjlig i Europa i dagsläget. I Amsterdam har nyligen ett liknande forskningscenter öppnat, men de får endast använda begravda kroppar.
Din forskning kan framstå som makaber, hur ser du själv på den?
– Jag ser väldigt praktiskt på den, men att hantera färska kroppar är klart utanför min komfortzon.
