Rapporten She Figures 2018 visar att EU som helhet närmar sig jämställdhet mellan doktorander. Sammantaget uppgick andelen kvinnor till 47,9 procent av doktoranderna år 2016. I de flesta EU-länder ökar antalet kvinnliga doktorander i snabbare takt än manliga.
Men längre upp i den akademiska karriären blir kvinnorna mindre representerade. I EU år 2016 utgjorde kvinnor 48 procent av de som disputerade det året, 46 procent av de som har anställning tidigt i den akademiska karriären, 40 procent av lektorer eller motsvarande och 24 procent av professorerna.
Inte oväntat är andelen kvinnor lägst inom naturvetenskap och teknik.
Kvinnor är fortfarande underrepresenterade som författare av vetenskapliga artiklar. Mellan åren 2013 och 2017 var dubbelt så många män som kvinnor författare till vetenskapliga publikationer i EU. Men proportionerna utjämnas långsamt och kvinnornas andel har ökat med nästan 4 procent per år sedan 2008.
I EU som helhet har andelen kvinnliga högskolerektorer och motsvarande ökat från 20 procent år 2014 till 22 procent år 2017.
Dessutom, år 2017 utgjorde kvinnor 27 procent av medlemmarna i nationella forskningsråd och liknande medan rådens andel kvinnliga ordförande var 20 procent.
”Utvecklingen för långsam”
Karin Åmossa, chefsutredare på SULF, påpekar att utvecklingen i EU går åt rätt håll men alldeles för långsamt.
– Att andelen kvinnor sjunker ju högre upp i de akademiska hierarkierna man tittar är typiskt också för Sverige.
En viktig orsak verkar vara att den akademiska karriären tar längre tid för kvinnor än för män, säger hon.
Förutsättningarna att göra karriär skiljer sig dessutom åt, delvis beroende på att kvinnor befinner sig inom områden där det saknas resurser till forskning.
– Andra orsaker, som Vetenskapsrådet har pekat på, är att kvinnor missgynnas i diskussioner i rådets beredningsgrupper. Det är allvarligt eftersom jämställdhet är en kvalitetsfråga. En ökad andel basanslag för forskning skulle ge lärosätena bättre förutsättningar att ta itu med problemet, säger Karin Åmossa.
