För att dra in handledar- och utbildningsresurserna för en forskarstuderande krävs att denne inte lever upp till sin individuella studieplan, att detta har dokumenterats och att stödåtgärder vidtagits men problemen kvarstår.
– Det är en rättssäker process som rektorn ska godkänna och som går att överklaga, men det finns inte lika mycket att sätta emot om anställningen inte förlängs, säger SULF:s förhandlingschef Robert Andersson.
Om det senare sker kan doktoranden inte heller få a-kassa då hen fortfarande är inskriven för forskarstudier.
– Eftersom de flesta behöver sin försörjning kan man på så sätt tvinga folk att sluta, säger Robert Andersson.
Att högskoleförordningen och lagen om anställningsskydd lämnar en lucka i dessa fall är känt sedan länge. I rapporten Studiefinansiering för doktorander – rättssäkerhetsaspekter från 2003 skrev dåvarande Högskoleverket att reglerna borde stramas upp.
Tre fall
Frågan tycks ha fallit i glömska, delvis för att lärosätena sällan utnyttjat reglernas svaghet. Men sedan 2017 har SULF uppmärksammat tre fall: vid Linköpings universitet, Stockholms universitet respektive Chalmers tekniska högskola.
– Linköpingsfallet var mest anmärkningsvärt för där försökte institutionen först dra in resurserna men såväl fakultetsnämnden som rektorn sa nej, och i stället förnyade inte institutionen doktorandens anställning, berättar Robert Andersson.
I avsaknad av ett mer rättssäkert regelverk skulle han vilja se att samtliga lärosäten antar en policy liknande den som Karolinska institutet, KI, har. Enligt den bör doktoranden få fortsatt förnyad anställning tills beslutet om att dra in handledarresurserna har trätt i kraft.
Så skedde också nyligen i ett fall vid KI där en SULF-medlem fick förnyad anställning tills ärendet om handledarresurserna hade nått vägs ände i Överklagandenämnden för högskolan.
– Men regeringen borde också agera. Det är konstigt att reglerna om att dra in handledning och andra resurser inte innefattar finansieringen, säger Robert Andersson.
