Sveriges akademi är inte sämre än andra på innovation

Uppfinnare och start-up-företag ser andra problem inom innovationspolitiken

14 mars, 2019
Peter A Jörgensen, Kjell Jegefors

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens/skribenternas egna.

Peter A Jörgensen

Immateriellt värdeskapande har varit en av grundpelarna i det svenska välståndsbyggandet. Ibland skyddas detta med patent, ibland med upphovsrätt, ibland med hemlighållande och ibland sker detta skapande helt utan skydd.

Nu skriver Fredrik Hörstedt, Chalmers, Anders Caspár, Ericsson, och Peter Strömbäck, Patent- och registreringsverket, att ett av skälen till att Sverige halkat ner i Bloombergs topplista över världens mest innovativa länder är bristande samverkan mellan näringslivet och lärosätena (Svenska dagbladet, 7 februari 2019).

Kjell Jegefors

Det är kanske en förklaring, som ligger nära till hands för högskoleadministratörer och storföretag. Vi, som representerar landets uppfinnare och start-up-företag, vill ta upp andra problem inom innovationspolitiken.

Mindre företag, universitetsforskare och uppfinnare vinner inte i patenttvister, som går till rättegång i Sverige. Detta på grund av brister i ramverket. Obalansen gäller alltid i civilmål, men i Sverige är obalansen större än i andra länder.
I Tyskland och Storbritannien har statsmakterna vidtagit effektiva metoder för att motverka obalanserna. I båda fallen är patentprocesserna aktivt ledda av domaren och kostnaderna är begränsade.
Antalet processer har ökat i Storbritannien och det har paradoxalt nog förstärkt rätten för de kapitalsvaga aktörerna. I debatten kring detta missförhållande är det tyst från både universitetsforskarna och lärosätena.

Den stora obalansen mellan det offentliga stödet till affärsidéer utanför och inom den akademiska sfären är anmärkningsvärd, i synnerhet som den förra är den dominerande källan till framgångsrika innovationsföretag. Något förenklat – när universitetsforskarna får råd och bidrag till sin affärsutveckling, får andra entreprenörer låna av staten.

Debattörerna i Svenska dagbladet anser att ”Det finns behov av ett sektorsövergripande, praktiskt tillämpbart ramverk som kan vägleda överenskommelser om immateriella rättigheter”. Förväntningarna på ett ökat samarbete med lärosätena är höga i synnerhet hos politikerna.
Vi anser att lärarundantaget är en hörnpelare i landets innovationspolitik. För lärosätenas administratörer skapar det problem i samarbetet med bland annat näringslivet. Avtalstecknande kring enskilda projekt blir gärna problematiskt, då viljorna och ambitionerna inte överensstämmer bland forskarna och administratörerna.
Flera studier har undersökt lärarundantaget utan att kunna finna nackdelar – tvärtom. (Exempelvis O. Ejermo, J. Källström, Hur effektivt tar akademin fram innovationer, 2017, och Thomas Åstebro, 2016). Vi anser att lärarundantagets fördelar inte får devalveras.

Dessutom skriver debattörerna ”att immateriella värden förloras för att forskare inte patentskyddar sina uppfinningar”. Det kanske gäller i enskilda fall, men olika studier visar att svenska universitetsforskare är bland de mest patentsökande i världen. Dessa utgör något över sex procent av de sökande svenskarna.
I USA är siffran något lägre. I Italien och i Frankrike är värdet cirka fyra respektive tre procent. I Sverige ägs de akademiska patenten inte sällan av etablerade företag och är resultat av olika offentligt finansierade projekt. Den tidigare Styrelsen för teknisk utveckling,  liksom Nutek och Vinnova, har haft och har större program med denna karaktär (E.Boureles, M. McKelvey, O. Zaring,  2016, och Thomas Åstebro, 2016).

”Forskare som skapar nytta för näringsliv och samhälle måste belönas”, tycker debattörerna, och här kan vi bara hålla med.

Sammanfattningsvis: Det finns inga belägg för att den svenska akademin är sämre än i andra länder på att ta fram innovationer (O. Ejermo, J. Källström 2017). Dessutom har studier visat att en avgörande faktor för framgång är forskarens engagemang för att kommersialisera resultaten (L.G. Zucker m fl, 1998). Enligt vår mening borde dessa konstateranden bli utgångspunkt för den fortsatta debatten kring akademins roll inom innovationspolitiken. Det är viktigt att inte myter och missförstånd styr debatten.

Debattartikeln i Svenska dagbladet och vårt bemötande av den är positioneringar inför forsknings- och innovationspropositionen, som ska presenteras 2020. Då kommer också Patent- och registreringsverket och Vinnova att redogöra för det uppdrag de fick 2016 för att stimulera det immateriella värdeskapandet. Uppdraget har gällt information, forskning och stöd till mindre företag.

Bristerna inom innovationsområdet är många och vi hoppas att debatten leder till att olika aktörer presenterar sina synpunkter under 2019, så att vi kan se kraftfulla propositioner 2020.

En principiellt viktig åtgärd är att lägga fram två propositioner till riksdagen, en för forskningen och en för innovationsfrågorna. Dessa två områden har olika mål och olika verktyg, sålunda skulle både innovations- som forskningspolitiken bli tydligare.

Peter A Jörgensen        
Kjell Jegefors
Båda rådgivare till Svenska uppfinnareföreningen och tidigare bland annat verksamma vid Styrelsen för teknisk utveckling

Peter A Jörgensen, Kjell Jegefors

Vad tycker du? Skicka in din replik eller debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 3, 2024
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023