Universitetsläraren har via mejl ställt frågor till SLU:s rektor Karin Holmgren om den stora andelen doktorander som flyttar från Sverige.
Är den stora andelen som lämnar landet ett problem? Exempelvis för försörjningen av universitetslärare?
– Våra ämnen på SLU är av globalt intresse och arbetsmarknaden för nya doktorer är internationell. Jag är stolt över att SLU kan försörja världen med kvalificerad arbetskraft. Och för de doktorer som fortsätter att bedriva forskning utanför Sverige så blir de en självklar och viktig del av SLU:s rekryteringsbas för alla högre anställningar. Det vill säga även om de lämnar landet efter disputation, så är det inte ovanligt att de rekryteras tillbaka till en akademisk anställning vid SLU några år senare. Sammanfattningsvis, jag ser inte detta som ett generellt problem, men det utesluter inte att vi ibland kan ha svårt att hitta universitetslärare till vissa specifika utbildningsområden.
Är det enbart positivt att Sverige genom de före detta doktoranderna exempelvis får mängder av ingångar till lärosäten, administrationer och företag i andra länder?
– Det finns både fördelar och nackdelar. Vi vill ju gärna vinna kampen om de bästa begåvningarna. Det kan vi göra antingen genom att de stannar i Sverige eller genom att de via inflytelserika, strategiska positioner i andra länder är våra ambassadörer och partner. Men det är klart att när arbetsmarknaden är global så finns alltid möjligheten att vi kan förlora en excellent forskare i Sverige, när ett annat land vinner den. Men jag har svårt att se det som ett stort problem.
Enligt UKÄ beror den stora procenten av doktorander från SLU som lämnar landet på att många av dem finns inom lantbruksvetenskap och veterinärmedicin, och att många av dem finansieras av Sida som en del av biståndet. Stämmer det?
– Jag är stolt över SLU:s långa tradition av framgångsrika och långvariga forskningssamarbeten som syftar till kapacitetsuppbyggnad i låginkomstländer. Syftet med Sidafinansierade doktorander är att de ska åka tillbaka när de är disputerade. Jag har inte sett någon statistik på det du nämner och vet inte om SLU har fler Sidafinansierade doktorander än andra lärosäten.
I så fall: Vad spelar det för roll för SLU?
– Det är en medveten strategi, vi vill vara med och bidra till kapacitetsbyggande verksamhet i låginkomstländer. Det ger oss dessutom möjlighet till att utveckla, bedriva och sprida kunskap om forskning av stor internationell betydelse. Jag kan nämna ett exempel. Sverige är ett föregångsland vad gäller forskning som syftar till att minska överanvändning av antibiotika. Att ha doktorander ifrån länder där antibiotikabehandling av lantbrukets djur är omfattande möjliggör för SLU:s forskare att tillsammans med doktoranden bidra till ny kunskap, anpassad för just den region som doktoranden representerar. Dessutom möjliggörs att kunskapen tillämpas i och med att doktoranden återvänder till sitt land.
