En ny statistisk analys från Universitetskanslersämbetet, UKÄ, behandlar andelen utländska doktorander i Sverige. Analysen visar att allt fler utländska medborgare studerar på en forskarutbildning i Sverige. De senaste tio åren har andelen ökat från 20 till 35 procent.
Analysen av vart doktoranderna tar vägen omfattar cirka 7 080 utländska doktorander som tog examen åren 1998–2012. Av dem har i genomsnitt 62 procent, 4 360 personer, lämnat landet tre år efter disputationen, och 38 procent, 2 720 personer, är kvar. Efter fem år har andelen som lämnar ökat till 65 procent.
Andelen skiljer mycket mellan olika ämnesområden. Lägst andel som lämnar landet finns inom teknik, med 57 procent. Andelen för humaniora och konst, medicin och hälsovetenskap samt naturvetenskap ligger på cirka 60 procent. Bland samhällsvetarna är det 66 procent och från området lantbruksvetenskap och veterinärmedicin är det 80 procent som lämnar.
KTH:s rektor Sigbritt Karlsson är ordförande i Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF:s, arbetsgivargrupp som nyligen har tagit in doktorandfrågor inom sitt område.
– Vi i arbetsgivargruppen började diskutera frågan eftersom den är gemensam för alla lärosäten. Om vi inte tar tag i frågan nu så kanske vi snart står i en situation som vi inte vill vara i, säger hon.
Den senaste tioårsperioden har andelen utländska doktorander ökat från 20 till 35 procent. Vad säger den siffran?
– KTH har ännu högre andel, den är 60 procent. Den ena sidan av detta är att det är positivt att vår doktorandutbildning i Sverige är väldigt attraktiv, så att många väljer att komma hit, säger Sigbritt Karlsson.
Hon påpekar att högskolesektorn i allmänhet anser att det internationella inslaget är något positivt. De många utländska doktoranderna bidrar till Sveriges internationalisering; när de vänder tillbaka ut i världen så bidrar det positivt till bilden av Sverige internationellt.
Vad betyder de utländska doktorander som lämnat Sverige?
– Jag tror att det har en stor betydelse, att vi lärosäten har alumni runt hela världen. Det kan göra att vi knyter olika forskningskontakter, de kan stimulera nya studenter att komma hit. De stora svenska företagen kan internationellt anställa folk med kännedom om den svenska kulturen. Det är den positiva sidan, att de bidrar till Sveriges position i världen.
Att andelen utländska doktorander ökat kraftigt innebär också att andelen svenskar som börjar en doktorandutbildning minskat i motsvarande utsträckning. Hur ser du på det?
– När exempelvis KTH utlyser en doktorandtjänst kan vi få en nationell sökande och 99 internationella. Antingen är svenska lärosätens forskarutbildningar inte lika attraktiva för nationella studenter. Eller uppskattar inte svensk industri och samhälle forskarutbildade; anställda får en god löneutveckling och bra arbetsuppgifter även utan en forskarutbildning. Eller så är det en kombination.
Man kanske ser forskarutbildningen som fem bortkastade år, och i slutänden sämre pension?
– Det är nog många som tänker så. Ser man ingen skillnad vare sig i arbetsuppgifter eller i lön, då kanske man väljer att inte gå vidare till en forskarutbildning. Och det tycker jag är ett bekymmer, särskilt som så många av doktoranderna lämnar Sverige. Det leder på sikt till färre forskarutbildade i landet, inte minst i industrin.
Vad betyder det här för lärosätena?
– För universitet och högskolor betyder det på sikt att färre blir tillgängliga för sektorn, att vi inte har många som kan vara universitetslärare. Det är också ett bekymmer.
Nu verkar det ju vara ett stort överskott på disputerade som närmast står på kö för att få en tillsvidareanställning i akademin?
– Men det överskottet kan på sikt försvinna inom vissa områden. Just nu är problembilden till exempel på KTH är att det är svårt att få lärare till grundnivån där vi undervisar på svenska. Det är svårt att klara av utbildningsuppdraget eftersom de disputerade inte talar svenska.
Även på masternivå kan det bli problem med undervisningen.
– Ibland är det också så att även om de disputerade talar engelska så är det inte deras modersmål och då kan undervisningssituationen bli ansträngd.
Hur ser SUHF:s arbetsgivargrupp på kompetensförsörjningen framöver?
– Vi har precis börjat med den frågan och vi funderar både på kompetensförsörjning i den egna sektorn och försöker också få en dialog med de potentiella arbetsgivarna för att lyfta frågan. Lönerna är ju inget vi förhandlar om, men arbetsgivarna måste uppskatta en forskarutbildning och se att forskarutbildade bidrar med något som en grundutbildad inte gör. Disputerade medarbetare gör förhoppningsvis att företag på sikt kan utvecklas och bli starkare.
Sigbritt Karlsson anser att det behövs självrannsakan inom sektorn.
– Är det något med att vara doktorand inom universitet och högskolor som inte är attraktivt, är det något med arbetsmiljön eller förutsättningarna? Det behöver vi fundera kring.
Hur spelar karriärvillkoren inom akademin in?
– Även där behöver vi rannsaka oss själva och se vad vi kan förbättra.
En forskarutbildning är inte billig för samhället. Är det väl använda pengar att utbilda 35 procent utländska doktorander varav över 60 procent lämnar landet?
– 2011 infördes att studenter från länder utanför Europa ska betala studieavgift. Man tyckte att skattepengar inte ska användas till att utbilda utländska studenter. Men forskarutbildningen är också en utbildning och den är inte avgiftsfinansierad. Där finns egentligen ingen logik.
Sigbritt Karlsson påpekar att när utbildningen på grund- och masternivå var gratis ansåg man att det var ett sätt för Sverige att bidra till världen.
– Nu kanske man ska se det faktum att forskarutbildningen inte är avgiftsbelagd som ett sätt för Sverige att bidra? lägger hon till.
Hon påpekar också att de svenska doktorandtjänsterna har goda villkor jämfört med villkoren för forskarutbildningar i många andra länder. De är relativt välbetalda och innebär en trygg anställning på fyra eller fem år.
– Vi får ju inte glömma bort att en anledning till att vi har så många internationella doktorander är att de har bra villkor i Sverige. Svenska doktorandtjänster är attraktiva jämfört med många andra länder där utbildningen är kortare, många har inte lön, och har de lön så är den betydligt lägre.
Enligt UKÄ:s undersökning lämnar något under 60 procent av de utländska nydisputerade vid KTH landet.
– En del satsar på en internationell forskarkarriär och söker exempelvis postdok i ett annat land. Många återvänder också till sitt hemland och får väldigt goda positioner, särskilt de som kommer från Asien, som till exempel Kina.
Över huvud taget anser Sigbritt Karlsson att frågan om utländska doktorander är mångfacetterad.
– Det är något vi behöver analysera mera. Om vi anser att utländska doktorander är ett tillskott till Sverige bör vi ta hand om de som kommer till Sverige bättre, så att vi kan behålla dem här.
