#Akademiuppropet riktade strålkastarljuset mot sexuella trakasserier och övergrepp vid landets lärosäten. Men hur ser det egentligen ut? Och vad kan göras åt det?
Den 8 mars hålls ett seminarium på Karolinska institutet, KI, om att motverka sexuella trakasserier och genusbaserad utsatthet inom akademin, alltså utsatthet som kopplar till föreställningar och strukturer kring kön, genus och sexualitet.
Samtidigt lanseras ett forsknings- och samarbetsprogram på samma tema, som ska drivas av KI, KTH och Malmö universitet. Det behövs ett nytt kunskapsfundament, menar Ulrika Helldén, samordnare för initiativet vid KI.
– Vetenskapsrådet har gjort en rapport, som presenteras den 8 mars, som visar att det inte finns några nationella sektorsövergripande studier av det här i Sverige. Den forskning som finns tittar inte heller på allt det som vi behöver veta för att förstå problemen med sexuella trakasserier och andra former av utsatthet, säger hon.
Alla diskrimineringsgrunder inkluderas
Programmets första uppgift blir därför att ta reda på hur det faktiskt ser ut. Det ska ske genom en tvåårig prevalensstudie som undersöker förekomst, orsaker och konsekvenser. Planen är att titta på hela högskolesektorn och ta med både studenter och olika yrkeskategorier, allt från forskare och lärare till administrativ och teknisk personal.
En fördel, berättar Ulrika Helldén, är att studien tittar på andra former av våld än enbart sexuella trakasserier.
– #Metoo visade att den utsatthet som finns i akademin handlar om allt från härskartekniker i fikarummet till regelrätta våldtäkter. Det är inte ”bara” sexuella trakasserier eller kvinnor som utsätts för att de är kvinnor, vi behöver titta på hur olika maktformer påverkar varandra, rasism samverkar till exempel med sexism på olika sätt. Vi ska titta på alla diskrimineringsgrunder och även social bakgrund, säger hon.
”Studier om förövare och digitalisering behövs”
Den statistik som kommer ut ur prevalensstudien ska ligga till grund för vidare delstudier och förebyggande åtgärder. Varje lärosäte får ta del av sin egen data och kan arbeta vidare utifrån den. Ulrika Helldén tycker att det är viktigt att till exempel studera förövare och digitalisering.
– Det finns nästan ingen forskning som tittar på varför någon utsätter andra personer, vad det finns för faktorer i arbetsmiljön som möjliggör att personer år efter år kan utsätta andra människor. Vi behöver också kunskap om hur digitaliseringen av övergrepp ser ut, antalet personer som utsätts online växer, säger Ulrika Helldén.
Nu ska en vetenskaplig ledare rekryteras. Det pågår också ett implementeringsarbete där landets övriga lärosäten informeras om och bjuds in till enkätstudien.
Forskningsbaserade åtgärder
Programmet kom till efter de vittnesmål som kom fram i #akademiuppropet och den #metoo-konferens som Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, höll våren 2018. Karin Dahlman-Wright, prorektor vid KI, var en av dem som kände att lärosätena borde jobba tillsammans.
– Vi vill ha jämlika villkor och en miljö fri från sexuella trakasserier. Det är en förutsättning för att kunna ägna sig åt vårt kärnuppdrag, det vill säga forskning och utbildning, säger hon.
Kerstin Tham är rektor vid Malmö universitet. För henne som rektor är målet att universitets ledningsgrupp ska få bättre kunskaper och förståelse.
– Chefer på universitetet måste utbildas och vi behöver konkreta redskap för att förebygga sexuella trakasserier, säger hon.
Lärosätena står tillsammans för finansieringen under de första tre åren för att etablera programmet och söka externa medel. Liknande forskningsprojekt som redan finns på andra lärosäten ska kunna koppla in sig till programmet.
– Vi skickar en tydlig signal att ämnet är viktigt. Vi vill resurssätta det här och se till att vi får en bra studie. De åtgärder vi vidtar ska vara baserade på forskning, säger Karin Dahlman-Wright.
En viktig del är just samarbete och kunskapsspridning inom högskolesektorn. Samordnaren Ulrika Helldén upplever att det gemensamma lärandet inom sektorn saknas.
– Det pågår en massa arbete med jämställdhet och lika villkor, men vi har problem med att vi inte sprider vår kunskap mellan lärosäten. Programmet ska fungera som en sammanhållande kraft, säger hon.
Planen är att enkäten ska göras om efter cirka fem år.
Seminariet den 8 mars arrangerades av KI, KTH, Malmö universitet, Universitets- och högskolerådet och Vetenskapsrådet.
