Hur känns det?
– Personligen är det en liten egoboost, och det är roligt för universitetet och för min forskargrupp för det visar att det som vi pysslar med är viktigt. Generellt sett tenderar inte vi inom samhällsvetenskapen och humaniora att vara med på sådana här listor, för ofta publicerar vi inte på samma sätt som naturvetarna.
Varför är du så citerad?
– Dels har jag skrivit väldigt många artiklar, och inom olika områden, dels har jag själv och tillsammans med andra publicerat litteraturöversikter, vilket ger många citeringar. En annan anledning är att vi för 20 år sedan började forska på psykologiska behandlingar över internet. Det kunde ha blivit världens flopp, men i stället är det nu den snabbast växande forskningen inom klinisk psykologi och det är svårt att komma undan att citera mig där.
Har du aktivt jobbat för att bli mer citerad?
– Ja, det kan jag väl säga, men inte på något fusksätt. Jag jobbar ganska likt hur man gör inom medicin: publicerar mycket, har många doktorander och internationella samarbeten, publicerar med flera författare. Allt det driver på citeringen. Det gör att vissa kollegor som är smartare än jag, men inte har den publiceringstraditionen, får färre citeringar.
Vad tycker du om citeringar som måttstock?
– Det hänger ihop med framgång och till viss del kvalitet, men det är inte det enda kvalitetskriteriet.
