Redan 1984 skrev Centerpartiet i en motion: ”Regimen är en avskyvärd förtryckarregim som utövar terror mot den egna befolkningen. Ett led i denna terror har varit att förfölja alla oliktänkande. Detta har inte minst drabbat intellektuella av olika kategorier. Bland annat har tusentals läkare och tandläkare avrättats eller tvingats i landsflykt.”
Regimen i fråga var Iran och Centerpartiet protesterade mot att den nedläggningshotade Tandläkarhögskolan i Malmö skulle räddas genom utbildningssamarbete med Iran.
Bertil Fiskesjö (C) ansåg att ”den planerade utbildningen av iranska tandläkare skulle således innebära att vi ställer upp för att ersätta de avrättade eller förjagade regimkritikerna med utbildade anhängare av den sittande terrorregimen. Detta är enligt vår mening inte moraliskt försvarbart”.
– Uppdragsutbildning framstod som en smart lösning, men få betänkte vad det kan innebära att svenska utbildningsinstitutioner blir filialer till främmande makter som dessutom är militariserade, säger Mats Benner, professor i forskningspolitik, vid Lunds universitet.
I sammanhanget uppdragsutbildning nämner han den så kallade Telub-affären då statliga teknikföretaget Telub utbildade libyer inom teleteknik. Verksamheten avbröts sedan tidningen Expressen avslöjat att utbildningen hade militär användning och att studenterna efter avslutad utbildning återvände till Libyens luftförsvar.
– Ja, det finns en lång tradition av att klanta till det då internationalisering av forskning och högre utbildning länge har präglats av tillfälligheter, opportunism och aningslöshet, menar Mats Benner.
”Riskanalyser ingen självklarhet”
Knappa resurser i universitetssystemet och beroende av extern finansiering bidrar självfallet till sådant som att uppdragsutbildning anses nödvändigt, oavsett vilka man samarbetar med.
2016 uppmärksammade tidningen ETC Malmö att Tandläkarhögskolan, numera Tandvårdshögskolan, i Malmö säljer utbildningar till Saudiarabien och Kuwait.
”Att samarbeta med en diktatur är inte helt oproblematiskt, men är också ett sätt att sprida värderingar. Och pengarna behövs”, sade Thomas List, ordförande i högskolans vidareutbildningsnämnd i en kommentar.
Att samverkan med diktaturer ska leda till att svenska värderingar exporteras är ett vanligt argument.
– Ja, vi är något av de aningslösa egenintressenas land, riskanalyser är inte självklart, samarbetsytorna är oreglerade och det är svårt att veta hur och av vem som beslut om samarbeten har fattats, säger Mats Benner.
– Det finns ju heller inte någon sträng moral på den politiska nivån och internationella forskningssamarbeten påverkas av en merkantilistisk handels- och näringspolitik med märkbart inflytande från företagsintressen.
Han sätter nu visst hopp till internationaliseringsutredningen, som visserligen knappast kan påverka varken aningslöshet eller resursflöden.
– Men en optimistisk tolkning är att utredningens förslag kommer att förmå lärosätena att bilda sig en mer kvalificerad uppfattning om världen och de risker och möjligheter som internationella samarbeten medför.
Tre åsikter om internationella forskningsutbyten
Sven Stafström, gd för Vetenskapsrådet, i vars uppdrag det ingår att hantera de bilaterala samarbetsavtal som regeringen slutit med andra länder, bland annat Kina.
– Vi är väl medvetna om den oroande utvecklingen i Kina, med hot om politisk kontroll över publiceringar. Vi ska ta upp det nästa gång vi träffar National Natural Science Foundation of China, vår partner som vi har en kontinuerlig dialog med. Man måste vara vaksam om vi ser förändring till det sämre, men vår grundhållning i internationella samarbeten är tillit till forskarna och de villkor vi ställer.
Andreas Göthenberg, vd för Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning, Stint.
– Internationalisering är i grunden något positivt, även i en polariserad värld kan samarbete bidra till förståelse, öppenhet och tolerans. Men internationalisering är ett komplicerat verktyg som bör användas strategiskt, inte reaktivt. Man måste veta varför och vad som är målet med internationella samarbeten. Det behövs tillgång till kvalificerad omvärldsanalys som alla lärosäten kan ha nytta av. Det behövs också mer resurser för omvärldsbevakning och relationsbyggande på plats i andra länder.
Agneta Bladh, ansvarig för Internationaliseringsutredningen.
– Det behövs internationaliseringsstrategi för både utbildning och forskning, både nationellt och vid varje lärosäte. Lärosätesledningar och fakulteter ska inte lägga sig i själva forskningen, men att förhandla och sluta avtal vid samarbeten med andra länder ska inte överlämnas till enskilda forskare. Vi ska inte isolera oss, men internationalisering kräver mycket högre medvetande än hittills. Jag har föreslagit en plattform på nationell nivå, ett stöd till lärosätena, bland annat för samordnad omvärldsanalys.
