Magnus MacHale-Gunnarsson, utredare vid Göteborgs universitet, GU, som sammanställt rapporten menar att olika fördelning av fakulteter slår igenom på många områden. De gamla universiteten i Uppsala och Lund är mer forskningstunga än de nyare i Stockholm och Göteborg.
– Det kan åtminstone delvis förklaras av att Stockholm och Göteborg har stora lärarhögskolor som har mycket undervisning och lite forskning, säger Magnus MacHale-Gunnarsson.
Men vissa skillnader mellan universiteten kan inte härledas till fördelningen av ämnen.
– En sak är internationalisering, där Lund ligger högst, exempelvis både i antalet freemovers och i antalet betalstudenter.
Stockholm och Göteborg har ungefär lika många betalstudenter, Uppsala dubbelt så många och Lund nästan tre gånger så många.
– Vi vet sedan tidigare att GU ligger lite sämre till i internationalisering. Det jobbar vi på och hoppas att det slår igenom om några år.
I samverkan med det omgivande samhället är däremot Göteborgs universitet bäst.
– Men Vetenskapsrådets olika mått för samverkan är nya och vi vet inte riktigt vad de står för om man bryter ner dem på lärosätesnivå, reserverar sig Magnus MacHale-Gunnarsson.
Minst studentmångfald i Lund
Andelen studenter från studieovana hem är minst i Lund och störst i Stockholm. Uppsala och Göteborg ligger däremellan på skalan av snedrekrytering. Lund rekryterar även färre svenska studenter med utländsk bakgrund.
Lunds universitet har också högst meritvärde från gymnasiet, flest program med högt söktryck och lägst antal program med lågt söktryck.
I Uppsala är det nästan tvärtom. Uppsala har lägst andel program med högt söktryck, skillnaden till Lund är hela 20 procentenheter.
– Kanske kan man sluta sig till att det är status att läsa i Lund, vilket folk som inte kommer från en akademisk tradition eller är nyanlända i Sverige inte vet.
Men en rad parametrar, som prestationsgrad och citeringar, skiljer inte mycket mellan universiteten.
– Jag slås av att de är ganska lika varandra i många avseenden, säger Magnus MacHale-Gunnarsson.
