”Vi forskare ansvarar för vilka mått som används”

Gustaf Nelhans varnar för alltför stor tilltro till bibliometriska data för att bedöma enskilda forskares insatser. Han manar till försiktighet.

Som vetenskapsteoretiker vid Högskolan i Borås intresserar sig Gustaf Nelhans för mätning av vetenskaplig prestation. Han påpekar att det inte är fel att använda all den information som finns om forskare och deras forskning, även bibliometri.
– Det är inget problem att använda metrik i sig som ett bidragande bedömningsunderlag men problemet är att man ofta använder metriken som ett utslagskriterium, säger Gustaf Nelhans.

Lätt att göra fel
Han menar också att det är lätt att göra felaktiga bedömningar när man bara tittar på kvantitativa mått.
– Genom att använda index över publicerad forskning kan du snabbt få fram data för många forskare utan att behöva lägga ner särskilt mycket arbete. Och i takt med att sakkunniggranskare får fler och fler uppdrag så måste de kanske ta genvägar. Men bibliometri är en genväg som man måste vara väldigt försiktig med, säger Gustaf Nelhans.

Han pekar på fällor och tillkortakommanden med att använda index med publiceringsstatistik för att utvärdera vetenskaplig kvalitet.
– Bibliometriker är i allmänhet väldigt försiktiga att använda bibliometriska mått på individnivå på grund av att enskilda aktiviteter, eller enskilda högciterade artiklar eller böcker, kan ge ett genomslag som totalt förvränger data.

Risken är också att man mer eller mindre medvetet använder bibliometri på ett felaktigt sätt.
– De här måtten kan användas väldigt selektivt, det går alltid att lyfta fram någon aspekt av en forskares verksamhet som slår bättre än andra. Till exempel går det att välja sina index så att det passar den rangordning av sökande man vill ha, exempelvis kan Web of Science och Google Scholar ge olika rankning.

Viktigt följa forskningspolitiken
Gustaf Nelhans anser att det är forskarna som ansvarar för vad som ska räknas vid meritering.
– Vi kan ju själva bestämma om vi ska använda bibliometriska mått när vi utvärderar projektansökningar.

Han menar också att forskare måste följa med i forskningspolitiken, exempelvis vad som händer med open access.
– Forskare har faktiskt ett ansvar att vara ajour inte bara med sitt eget vetenskapliga område utan också med dess sammanhang. Jag tycker att man behöver ha en medvetenhet om hur forskningen fungerar i samhället.


Kategorier: Artiklar, Kvalitet