I våras fick Beatrice Crona och hennes kollegor ett råd från tidskriften de skulle publicera i, att de borde kolla upp risken för att bli stämda för förtal. Redaktionen hade noterat en viss risk för att de företag som ingick i forskarnas analys, skulle kunna uppfatta innehållet i artikeln som misskrediterande. Därför hade tidskriftens jurister gjort en utredning och kommit fram till att ansvaret för innehållet helt låg hos författarna.
Kunde inte utesluta stämningsrisk
Beatrice Crona är docent i tvärvetenskaplig miljöforskning vid Stockholm Resilience Centre. Hon och hennes forskargrupp blev oroliga och följde rekommendationen. De vände sig till Stockholms universitets jurister och Kungliga vetenskapsakademiens juridiska rådgivning och svaren de fick var entydiga.
– De sa att man inte kan utesluta en stämningsrisk, även om risken kan vara mindre eller större. Vi fick rådet att utreda riskerna specifikt i Storbritannien, där tidskriften har sitt huvudkontor och där det är ganska tillåtande för stämningar av den här typen. Då bekostade vi en utredning av en advokatbyrå i England, som bekräftade det våra respektive juridiska avdelningar kommit fram till. Baserat på det tog vi ställning till vad vi skulle göra, säger Beatrice Crona.
De bestämde sig för att publicera.
Gav chansen att kliva av
Som närmaste chef över de yngre akademikerna i gruppen kände Beatrice Crona ett speciellt ansvar i situationen som uppstod. En doktorand och en ung forskningsassistent hade varit med och gjort analyserna.
– Eftersom jag inte kunde garantera att de inte kunde bli stämda var jag tvungen att ge dem chansen att kliva av det här akademiska papperet. Det var ett jättesvårt beslut att fatta för dem och väldigt svårt för mig att behöva be dem att fatta det beslutet. De slets mellan en rädsla att bli stämda och en vilja att publicera, och valde att vara med.
Beatrice Crona har inte hört talas om något liknande fall bland sina kollegor.
– Vi kan ju inte vara de första akademikerna som ställs inför det här, och säkert inte de sista, säger hon.
Täcks inte av försäkring
Artikeln publicerades i tidskriften Nature Ecology and Evolution i augusti. Den uppmärksammar problem kring aggressiv skatteplanering och miljöförstöring, och analyserar data där en mängd företag finns med. Författarna pekar på ett glapp i hur vi tittar på skatteplanering. Vi pratar oftast om fenomenet i relation till förluster av skatteintäkter och vad det innebär socialt och ekonomiskt. Men det finns också en miljömässig hållbarhetsaspekt.
– Transparens och regler kring skatteplanering behöver komma upp på den politiska agendan. Vi säger inte att företagen orsakar miljöförstöringen, men vi visar på en association. Vi publicerade våra resultat i en välrenommerad tidskrift med stor internationell spridning. Just därför ökar risken att företagen ska känna sig hotade. De skulle kunna hävda att det är ett slags förtal mot deras varumärken och att de lidit ekonomisk skada av det. En stämning skulle gå mot oss personligen och vi är inte täckta av någon försäkring för sådant här via universitetet och har så klart inte själva några sådana försäkringar. Advokatkostnaderna skulle kunna bli enorma för oss som individer.
Minska risken för självcensur
Beatrice Crona berättade om allt det här på symposiet The shrinking academic freedom in Europe, arrangerat av Sveriges unga akademi och Unesco på Regeringskansliet den 9 november, dagen innan Världsvetenskapsdagen.
I diskussionen efter presentationen kom det upp några frågor och förslag på åtgärder för att minska riskerna för självcensur. Varför täcker inte de akademiska tidskrifternas försäkringar även författarna? Skulle universiteten kunna ha riskförsäkringar för sina forskare? Eller skulle sådana åtgärder bara eskalera problemet i stället för att lösa det? Kanske det bästa vore att driva frågan på ett internationellt plan, att skapa en konvention som länder skriver på, till exempel inom ramen för Unesco.
Deltagarna på symposiet avhandlade även hur vi kan försvara den akademiska friheten under hot av stater, som i Turkiet, och vilken roll universitet har när det gäller att stå upp för forskarnas frihet.
