Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.

Vem granskar granskarna?

Fel, missförstånd och slarv i en peer review-granskning kan få ödesdigra följder för den granskade. Systemet brister i rättssäkerheten eftersom det inte finns någon högre instans att vända sig till. Det skriver docenterna Carl Olsmats och Jörgen Elbe vid Högskolan Dalarna.

19 december, 2018
Carl Olsmats, Jörgen Elbe

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens/skribenternas egna.

Carl Olsmats, docent vid Högskolan Dalarna

Peer review-systemet var i fokus i Universitetsläraren nr 6/2018. Det kollegiala granskningssystemet har månghundra­åriga anor inom den akademiska världen och är enligt Lars Geschwind ”inte perfekt, men det bästa vi har”. Det finns onekligen många positiva aspekter med detta system, men vi anser att systemets brister och det faktum att stor vikt läggs vid granskarnas bedömning äventyrar en saklig och rättssäker prövning i meriterings- och tillsättningsärenden. Några av systemets svagheter, vilket även påpekades av Don Westerheijden i samma nummer av Universitetsläraren, är att fel och missförstånd kan uppstå i granskningen och att det dessutom finns en risk för en innovationshämmande effekt då peers ofta delar en konventionell syn på sin disciplin. Vidare menar han att peer reviews kan vara svåra att rättfärdiga i formella processer och juridiska sammanhang, då det ofta handlar om subjektiva utsagor såsom personliga tyckanden angående vad som är bra och mindre bra forskning.

Jörgen Elbe, docent vid Högskolan Dalarna

Ytterligare en aspekt att ta hänsyn till är att granskningen ofta genomförs på andra sätt än tidigare. Tidigare var praxis att granskarna bedömde forskares meriter genom att noggrant läsa deras arbeten och därefter skrevs omfattande och nyanserade utlåtanden, medan det numera blivit populärt att mäta resultat i meriteringsprocesser med enkla mått såsom antal publikationer i främst internationella (ofta amerikanska) tidskrifter, enligt Nils Brunsson i Svensk företagsekonomisk tidskrift nr 2/2018. Brunsson menar att detta förvisso är arbetsbesparande, men ifrågasätter samtidigt om det nödvändigtvis är den mest nydanande forskningen som publiceras i dessa tidskrifter. Det är således inte orimligt att tro att de som jobbar innovativt och tvärvetenskapligt, och härmed spänner över flera kompetensområden, kan få svårt att framstå som kompetenta i en granskares ögon om alltför stor vikt läggs vid publiceringar i högrankade tidskrifter. Allteftersom forskningen kräver ökad specialisering så blir det också allt svårare att hitta icke jäviga kompetenta granskare vilket gör att risken för fel och missförstånd ökar.

Kompetensen är också ett potentiellt problem även i nästa led, det vill säga hos de kollegiala nämnder som ska besluta eller rekommendera anställning eller meritering baserat på granskningsutlåtanden. I många fall ska dessa nämnder befatta sig med ärenden inom många vitt skilda ämnesområden där den egna kompetensen är begränsad. Finns minsta tvivel så leder det ofta till att nämnden tar det säkra före det osäkra och avslår till exempel en meritering. Den överhängande risken är att man i princip baserar besluten helt på granskningsutlåtanden.

Fel, missförstånd och slarv i en utförd granskning kan således leda till tråkiga och ibland ödesdigra beslut för den granskade. Rättssäkerheten för den granskade saknas dock eftersom det inte finns någon högre instans att vända sig till med synpunkter på granskarens arbete. Det finns ingen som granskar granskaren. Det vore självklart olyckligt att föreslå ett formaliserat system för övervakning eller ett ansvarsutkrävande av granskaren som innebär att ingen längre vill eller vågar åta sig dessa viktiga uppgifter. Styrkan i peer review-systemet är att det vilar på kollegialitet. Däremot menar vi att en relativt enkel åtgärd skulle vara att det ges möjlighet för den granskade att inkomma med synpunkter på granskningsutlåtanden, innan dessa behandlas i nämnder. Detta för att höja rättssäkerheten i systemet, vilket ju har långa traditioner och använt på rätt sätt, har många fördelar i den akademiska miljön.

Carl Olsmats
Docent, industriell ekonomi,
Högskolan Dalarna

Jörgen Elbe
Docent, företagsekonomi,
Högskolan Dalarna

Carl Olsmats, Jörgen Elbe

Vad tycker du? Skicka in din replik eller debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023
Nummer 4, 2023